2011:16 Det jag inte vill skriva vill ingen läsa

Så kan jag sammanfatta det. Genom att stjäla en formulering som jag läste i en exilkolumnists spalt för några månader sedan. Varför skulle mina erfarenheter vara intressanta? Jag kan inte svara på den frågan. Och då kan jag inte heller motivera något skrivande. På sätt och vis är det synd. Eftersom jag så gärna skulle vilja skriva om hur de långsamma bubblorna i en vackert bronsfärgad Krug från 1990 smeker gommen på ett sätt som jag aldrig känt från något mousserande tidigare. Eller, i en bordeaux av  årgång 2000, försöka närma mig föreningen av rostat bröd, kaffe och mogen frukt, katrinplommon och strängheten hos cabernet franc, om det nu är den druvan som dominerar här - jag vet inte, som får mig att förstå att det är fransmän som så länge vetat var skåpet ska stå. Men det vill sig liksom inte. Och då får det anstå.