Barockokokosmos

Jag har inga universitetspoäng varken i konsthistoria eller formgivning så när jag säger att jag hatar Philippe Starck vet jag inte vad jag talar om. För mig är Starck medelklassig minimalism, plast och Designtorget. Smaksök för osäkra. Endast den populära, trebenta citronpressen fann tills ikväll nåd inför mina grumliga ögon, funktionell och rymdraketslik som den är. Klockan är strax efter nio när jag och J efter en utmärkt middag på South Beauty i Kerry Center kliver ur hissen vid den av sagde man formgivna Lan Beauty i Twin Towers, Peking. Jag hade väntat mig just det som mina fördomar väntade sig. Men i den svagt upplysta spegeltäta salongen där guldramade detaljer från renässansmålningar samsas med rokokostolar, sentida öronlappsfåtöljer och taklampor från förra seklet kommer de på skam. Det här är oväntat. Mer är mer. Speglar överallt, tavlor i taket. Välklädda servitriser, avskiljda rum för viktiga middagar. Toaletter med vilfåtöljer. Jag sväljer överraskningen med ett glas pinot gris från en producent som jag i skrivande stund glömt namnet på och vet att jag från och med nu inte längre hatar Philippe Starck.