Att ordna en bourgogne-provning är inte snutet ur näsan. För det första är området stort, det sträcker sig från satelliten kring staden Chablis ner till den 10 mil sydost därom belägna remsan Côte d'Or som i sin tur består av Côte de Nuits och Côte de Beaune, båda sprängfyllda med dyrbarheter. För att därtill komplicera det hela så finns Côte Chalonnaise och Macônnais därunder med Beaujolais som sydlig avslutning.
Om man bara väljer fyra viner ur regionen så begränsar man sig på ett sätt som utesluter en mångfald intressanta appellationer. Och det var precis vad jag var tvungen att göra. Så jag började i norr, i Chablis. Det finns de som säger att det bara finns en chablis och att Jean-Marc Brocard är hans profet. Så långt vill jag inte gå, eftersom jag känner de andra producenterna för dåligt. Ni som har följt mig vet att jag har en snart sjuårig hangup på demonproducenten från sluttningarna i departementet Yonne. Jag vet inte om den började med 199 bord på Berns 2004 då sagde vinmakare blev årets vinmakare det året, enligt tidningen Gourmet, eller varifrån den kommer. Men jag har aldrig blivit besviken på Jean-Marc Brocard. Alice kommer att tänka på ett nyöppnat jästpaket när hon sätter näsan i glaset med vinet som jag har valt. Vi är många som instämmer. Det är också rent, snyggt, med mycket syra längd och friskhet.
Ska vi inte ha en glamorös afton på Côte de Nuits? Jo, men hur ska vi göra? Nästan alla Systembolagets viner kostar som en enkelbiljett till kontinenten men Patriarche har en kommunal appellation som nästan ryms i plånboken. Chambolle-Musigny heter den och doftar gammal fiskdisk. Tycker jag tills jag inser att mitt vinglas är odiskat. När jag byter glas inser jag felbedömningen. Det är i själva verket ett själfullt vin med bra längd och trevliga röda bär. Det gör sig dessutom ovanligt bra till Griskindspatriks fina rillette.
Om man rör sig söderut till den gyllene sluttningen så hittar man inte mycket på Systembolaget som gör plånboken rättvisa. Jag har valt en Puligny-Montrachet från Antonin Rodet. Frågan är om det är värt det. Svaret är att det är en ekplanka, en slöjdsal med nyhyvlad Quercus, ett övergrepp på ett aldrig så luttrat lukt- och smaksinne. Med sådana vänner behöver monsieur Rodet inga fiender. Kloke K-O menar att det kanske bör lagras. Framtiden får utvisa.
George Dubouef är den mest kände producenten av beaujolais. Hans Beaujolais-Villages är en räd i badrumsskåp från 1980-talet. Det är jordgubbsdoftande duschtvålar och skumbad som drömmer om tallbarr. I smaken går den däremot att fördra. Men kanske blir det Morgon en annan dag.
Jag tackar värdfolket och önskar er alla en Glad Påsk om vi inte hörs förr!
De drickvärda i fetstil:
5595 Chablis Vieilles Vignes Domaine Sainte Claire 169.00
5336 Puligny-Montrachet 2007 267.00
5003 Beaujolais-Villages 79.00
5220 Chambolle-Musigny 279.00
PS. Den bästa bloggen, helalistan.blogspot.com, återuppstår. DS
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Tack själv. Det var väldigt trevligt. Men jag har mycket träning att göra vad gäller att träna upp mitt doftsinne. Men jag gick i varje fall inte på att Pinot noiren skulle dofta fiskdisk.
Skicka en kommentar