9 februari 2014

2014:7 Melpest 2014

Ballongerna. Kameraåkningarna. De (mestadels) taffliga skämten. Kläderna. Presentationerna. Där fem skäl till att jag denna kväll inte koncentrerat ser på Melodifestivalen utan istället låtsasuppdaterar om en kväll på stan. Förvånansvärt många verkade tro att det här ägde rum på riktigt. Läs varje rad med några minuters mellanrum:

"Väldigt intressant föredrag om ekologiska jordbrukskooperativ i Peru nu här i ABFs lokaler på Sveavägen!

78% av quinoan går på export till Sverige.

Någon idiot frågade om mayaindianer. Jag ba: Hallåå, det här handlar om Peruuu!

"Kokabladen används främst i kosttillskott" Obekväm stämning i publiken.

Marsvin är fortfarande en "pedagogisk utmaning" menar representant för livsmedelsverket.

Nu frågar handelsministern om de peruanska bönderna är intresserade av snus.

Samma idiot som frågade om mayaindianerna tar nu upp fotbolls-VM i Brasilien. Gah!

Nu drar jag vidare till Brunnsgatan för att bevista maratonhögläsningen av Knausgård. Löksoppa serveras.

Iodine Jupiter hejar på mig. Jag: "Vadå, känner jag dig?"

Tydligen Bruno som läser ikväll. Gillar när han läser sina dikter, men prosa - det blir lite segt.

"Det här är inte krutonger! Det här är vanligt mjukt formbröd, det blir sogg av soppan!" Bob Hansson har en biff i baren, överröstar Bruno.

Blir väckt av bänkgrannen. Partiet i första boken där de är på väg till ett nyårsfirande är för segt. Nu är det tydligen paus. Sen är det Martina Monteliius tur att läsa. Ska jag köpa ett plastglas bibelgatonegro till eller dra vidare?

Riche. Färre kulturkoftor, fler mediamuppar. Borde inte Niklas Svensson vara hemma i Sjöstan så här dags?

Vin jaune på glas minsann! Allt går inte bakåt i gamla Svedala.

"Vadå inga ostron serveras efter kl 22?" Människan som jiddrade om mayaindianer och fotbollsvm har tydligen hittat hit också.

Orkar för övrigt inte prata om Kanye West nu. Allra minst med någon som inte kan uttala hans förnamn. Drar till Kvarnen där jag tänker sjunga MFF-låtar tills korna går hem.

Kö. Orka. Hem. Godnatt!"

Det blir ju uppenbarligen inte alls lika roligt i bloggform. Jag ber om ursäkt för att jag drar folk vid näsan. Och btw, jag drack två flaskor alkoholfri Carlsberg eftersom jag fortsätter min huvudsakligen vita period.


8 februari 2014

2014:6 Passion

Slitet ord, det där i rubriken men jag använder det för att känns rätt. Igår var vi ett sällskap på den lilla krogen "Dryck" i Uppsala. Den ligger i en del som en gång var stationsbyggnaden men som nu inhyser flera näringsställen. Ni kan gå in på hemsidan för att läsa mer om den här. Upplägget är tre rätter och tre glas viner för 1100 kr. Det är vinerna som får bestämma vilka rätter som ska serveras och inte tvärtom. Vinerna igår var en nya zeeländsk sauvignon blanc, en tysk spätburgunder dvs en pinot noir och slutligen en gattinara - en piemontesisk nebbioloappelation. Förutom sauvignon blancen var det egentligen inga inställsamma viner men desto mer spännande. Dessutom serverades de röda vid rätt temperatur, dvs lite svala! Vi drack:

2012 Greywacke Sauvignon Blanc, Marlborough, New Zeeland
2006 Koehler-Ruprecht, Spätburgunder, Kallstadt, Pfalz, Tyskland
2005 Nervi Nebbiolo, Gattinara, Italien

och till dessa serverades:

Gravad skrei (torsk) med inlagda grönsaker
Grissida med kål och lök
Lammrostbiff med jordärtsskocksgratäng

Det råder inget tvivel om att de som driver den här restaurangen älskar vin och vill dela med sig av sin passion. Utan att bli mästrande berättade en av de tre i personalen om vinernas ursprung, druvor och företagen som framställer dem. Förutom vinerna som ingick drack jag en trevlig blanc des blancs, en vouvray och en pinot gris vendanges tardives från alsace. Förekomsten av glasvis vouvray är ju alltid, för övrigt, ett kvalitetstecken.
Maten var bra men jag blev inte imponerad. Torsken smakade inte helt färsk och det var lite för mycket sötma i tillbehören till två av rätterna  - den inlagda gurkan till fisken och körsbären till lammet - och kombinationerna överraskade inte. Dessutom var fläsksidan i tjockaste laget. Men det är för det flytande man ska gå till "Dryck", för det ska man!

5 februari 2014

2014:5 Omdöme

En politiker ertappas av vakt med en obetald whiskyflaska utanför Systembolagets kassor. Åtal väcks eftersom åklagaren anser att det var med uppsåt att stjäla. Politikern berättar att hen är skamsen över "det som har inträffat", har alkoholproblem och kommer att sjukskriva sig och lämna politiken. Återvändande är i skrivande stund osäkert. Jag skriver avsiktligt "hen" för jag tycker inte att det är intressant vem det här är just nu även om namnet är ute i medierna.
Jag har inte alla fakta i målet. Kanske försökte hen verkligen stjäla flaskan och det hade inget med eventuella alkoholproblem att göra. Eller så har alkoholen påverkat omdömet. Oavsett; innan jag hade en åsikt i ärendet skulle jag se till att ha på fötterna.
Alkoholen är en stark och destruktiv kraft för många individer. Alkohol kan försämra omdömet. Alkoholism är en sjukdom som kan behandlas. Det handlar inte om att alkoholister ska skärpa sig.
Dåligt omdöme på twitter är däremot inte en sjukdom. Därför kan man säga åt omdömeslösa twittrare att skärpa sig. Det omdömeslösa kommer och går och bär den politiska regnbågens alla färger. Idag var det dock företrädare för riksdagens mest värdekonservativa respektive skattesänkningsälskande parti som fick mig att vilja skrika: "Skärp er, för f-n!"






Uppdatering: Staffan Heimerson sällar sig till de tvärsäkra.

Undertecknad har ju, som ni redan vet, en längre paus från alkoholen. Den ska brytas på fredag då vi går på en restaurang där maten är anpassad efter drycken. Det är en vän som fyllt jämnt och som vi ska fira på krogen ifråga. Mitt allmäntillstånd är dock lite svajigt, jag har tagit prover och ska träffa doktorn på fredag så jag vet inte hur det blir med den saken. Hoppas kunna återkomma. Och agera omdömesgillt.

Eftersom jag vill sluta i positiv anda rekommenderar jag er att läsa om en person som har ifrågasatt sitt drickande och därför tagit ett uppehåll.

31 januari 2014

2014:4 Den sista januari

Sånt här bloggade jag om förr i tiden när jag tyckte att allt som rörde vin var intressant. Det gör jag ju dessvärre inte längre. Cefour? Jag har inga aktier i bolaget som jag heller inte hade hört talas om förrän jag läste notisen. Blir alltid glad över att se rättvisa skipad.
Idag har jag varit nykter i 30 dygn men den förväntade energikicken har uteblivit. Långdragna förkylningar, influensa och nu eventuellt en postinfektiös trötthet har tagit energin från mig. Får se vad proverna visar, dem får jag besked om nästa vecka. "Det är säkert cancer" brukar jag tänka.
Jag har en massa fritid nu som jag försöker använda på ett vettigt sätt. Det går sådär. Det bästa med den är att jag hinner baka, laga mat och fixa en massa saker som borde ha ordnats för längesen.
Det är inte särskilt svårt att avstå köp av saker när man är vissen så jag har inte frestats att bryta mitt #shopstop2014 än. Det kommer troligen inte att vara problem när jag är frisk heller. Så länge jag undviker stadskärnor, gallerior och köpcenter ska det nog gå bra. Med just den detaljen. Vilket jag kan glädjas åt när jag tycker att exakt nästan allt annat går åt ett annat håll.
I morgon är en annan dag, som Christer Björkman sjöng. I morgon börjar Melodifestivalen. I morgon är det familjefest i stugorna. Orka.  

20 januari 2014

2013:3 Tredje vita veckan på raken, nu ligger snön vit på taken

För några år sedan, när jag hade en vit period, skrev jag entusiastiskt om det här. Frånvaron av trötthet dagen efter, den förbättrade sömnen och lättheten i kroppen. Men av någon anledning tog jag bort inlägget, oklart varför. Nu har jag tagit en ny paus från alkoholen. Det blir, av förklarliga skäl, mycket drickande under långhelgen som tar sin början vid jul och slutar med trettondagen. Redan på nyårsdagen, när jag låg i soffen och tittade på Netflix, bestämde jag mig dock för uppehållet - det var inget svårt beslut. Inspiration fick jag delvis härifrån. Att hålla mig nykter i nu snart tre veckor har inte varit någon större ansträngning heller, både av skäl som jag kanske får anledning att återkomma till i början av april och av att jag drabbades av en förkylning som senare övergick i influensa. Suget efter vin eller öl försvinner under sådana omständigheter.
I onsdags tog jag mig ur sängen för att gå på konsert. Jag mådde inte som en nötkärna men njöt av musiken. Efteråt gick vi - kloka K, tillförlitlige T och advokaten - till en bar i Kungshallen. Jag beställde en alkoholfri öl från Mariestad. Jag tycker att bryggeriets öl som innehåller alkohol är i det närmaste odrickbart. Desto gladare blev jag av att den alkoholfria varianten är så bra.
I lördags, när jag var ute med advokaten, hamnade vi på Bar Central vid Nytorget. Där drack jag en Clausthaler - även den var bra. Och med bra menar jag att det smakar vuxet, dvs inte sött men ändå förhållandevis komplext. Vissa alkoholfria ölsorter, ex. Jever Fun, har jag upplevt som stumma, utan längd. Eftersom jag aldrig har provat öl systematiskt så har jag inte ordförrådet för att rättvist beskriva drycken.
Jag tror att man för att bäst uppskatta alkoholfria drycker bör börja med att tänka bort referensobjektet, dvs den alkoholinnehållande ölen, och i stället tänka att man dricker en dryck i dess egna, unika genre. På samma sätt som man bäst gillar kriek och gueuze om man försöker tänka bort öl, cider eller något annat kolsyrebubblande som innehåller alkohol. Resonemanget kan också tillämpas på naturviner. För övrigt tycker jag att Billabongs alkoholfria mousserande också är gott. För några år sedan drack jag ett alkoholfritt rödvin som påminde om målarfärg i doften, jag skrev om det då.
Det enda rimliga borde egentligen vara att gå igenom Systembolagets hela alkoholfria sortiment för att få en samlad uppfattning.

14 januari 2014

6 januari 2014

2014:1 Shopping, hej på ett tag!

Ska försöka att varken köpa nya prylar eller kläder under 2014. Skälet till mitt beslut är att jag är extremt trött på slit- och slängsamhället som jag naturligtvis också har varit och fortfarande är en del av. Jag har långt mer prylar än jag använder och hur mycket jag än kan dregla över exempelvis en ny digitalkamera med fullsensor eller ett tillhörande objektiv med extrem ljuskänslighet så kommer sådana köp att få anstå. På obestämd framtid. Inspirationen kommer härifrån, för övrigt:

http://www.expressen.se/kultur/nej-tack-jag-har/

Finns det några undantag? Jag tänker att rent digitala produkter liksom använda andrahandsföremål kan vara sådana. Men jag har inte bestämt mig i det avseendet. Lite småfegt, kanske. För övrigt tänker jag försöka att inte flyga - om inte arbetsgivare kräver det - och fortsätta leva ett liv befriat från bilägande. Väl medveten om att det sistnämnda är förhållandevis enkelt när man, som jag, bor i Stockholm. Vidare tänker jag fortsätta äta mindre kött, cykla så långt det är möjligt och arbeta med utmaningen att förklara varför jag väljer som jag gör i stället för att skuldbelägga de som inte gör det. Eftersom det sistnämnda är kontraproduktivt.

För övrigt önskar jag mina läsare en fortsatt bra fortsättning på 2014!  

3 november 2013

2013:19 Slå runt

Hur ska jag börja det här då? Jo, en god vän fyllde jämnt och fick en upplevelsepresent. Det var i våras hen fyllde. Igår, dvs den 2/11 2013, förverkligade vi upplevelserna som utgjordes av ett besök på Fotografiska med lunch, ett par timmar på Centralbadet med massage och en middag på Volt. Sedan gick vi på Bistro Jarl och drack champagne. Men låt oss uppehålla oss vid Volt.
Tapiokachips med smak av svart trumpet och några separata, syrliga fårtickebitar serveras innan kvällens meny ska begås. Vi har beställt en flaska av ett chardonnaybaserat champagne - jag förderar ju oftast blanc des blancs - till och småpratar vid det svarta långbord bestående av småbord för oss sju personer inklusive hen som fyllde.
Serveringspersonalen frågar om vi vill ha vinpaketet till menyn - som vi har förbeställt - eller om vi vill bestämma viner själva. När hon läser upp vilka viner som ingår i paketet - en halvtorr chenin blanc, en gamay från Ardèche, en skalmacererad sancerre och slutligen en petillerande blandning av poulsard och annan obskyr druva - bestämmer vi oss för det.
Rätterna då? En långbakad vitlök med fermenterad vitlök, sot och torskrom, älgcarpaccio med rödbetschips, ramslökskapris, tallskott och märg samt, marulk med blomkål, brynt smör och havtorn, en avslutande dessert på blåbär, rostad malt, glacerad vitchoklad och frusen buffelyoghurt känns - och här raljerar jag inte - 2013. Jag kommer att tänka på en nydanande krog i Malmö som jag begick i somras. En krog som efter besöket fick en av medätarna, tillika en god vän, att tappa intresset för vad som skulle kunna slevas upp på tallrikarna i huvudstaden. Så sinnesomtumlande hade upplevelsen varit. Och jag börjar tänka på höna och ägg. Är det så att Robins och Agnes' minimalistiska, råvarunära och geniala matlagning på Tryne till Knorr som på sätt och vis kändes som en fortsättning, om än betydligt mer intressant, på det som gjordes i Mistral under Enskedetiden är en del av en större trend i krogvärlden som jag, pga att jag inte är så intresserad av restaurangscenen längre, har missat. Eller kan det vara så att krögare har hört buzzen söderifrån, sneglar på Öresundsadressen och bestämmer sig för att försöka sig på något liknande fast kanske lite mindre punkigt? Det vet jag inte, kanske är jämförelsen djupt orättvis. För Volt är en stramt inredd krog i Stockholm med en stockholmspublik som går på stockholmskrogar. Tryne till Knorr är en annan sorts krog i Malmö med varmare inredning. Period. Kanske borde jag gå på fler krogar nu för att se vad som pågår.
Genomgående serverar Volt ekologiska, biodynamiska eller sk naturviner - de sistnämnda är ju alltid det förra, ibland också det senare - till rätterna. Chenin blancen är fin med lite äpple och petroleum i doften och bra syra. Vi tvistar om den är halvtorr eller kvartstorr, enas om att den är bra med lökarna men svårare på torskrommen. Gamayen från Ardèche doftar som om ett vingummi hade smaksatts med hallonessens och barnalbyl och får efter en tid i glasen en unken ton som drar mer åt, ja jag skriver det, skit än något friskt.
Vi hade druckit ett glas sancerre på Fotografiskas lunch, ett så kallat skolexempel på druvan. Eller, för att krysta till det lite, en mönsterstudent. Det som serverades på Volt däremot var däremot en bråkstake. Av fläder, vinbärsblad, krusbär, buxbom you name it, fanns intet. Däremot cider, bränt gummi och oxidation på rätt sida om det drickbara.
Jag har inte bestämt mig för vad jag tycker om naturviner. Det finns bra naturviner men det finns också sådana som smakar som gravt defekta traditionella viner. Det finns superproffs i vinbranschen som har skrivit bra om detta, läs här.
Det råder - hur som helst - inget tvivel om att hajpen kring dessa fortgår. Och att allt fler krogar med våta fingrar i luften erbjuder, eller inte har något annat än, dessa på vinlistan. Jag tycker att man borde erbjuda bra traditionella viner också som alternativ. Hade jag vetat att alla viner var av naturtypen kanske jag inte hade svalt paketet lika okritiskt.
Nåväl, maten var inte bara spännande vilket man förstår när man ser rätternas ingredienser, den var väl genomförd också. Carpaccion på älg var exempelvis mör på ett sätt som jag inte trodde att vilt kunde vara vilket iofs kanske beror på min okunskap om kötthantering. Efterrätten hade något lyxfrukostaktigt över sig som inte föll alla vid bordet i smaken. Men undertecknad som ofta på ett halvängsligt sätt står med ett fuktat finger i luften och försöker förstå vartåt vindarna blåser, tyckte givetvis att att den var bra. Det är däremot dumt att marulk - som ju faktiskt är en rödlistad fisk (eller var senast jag kollade) - serveras. God, visst, men inte okej. Låt den vara och föröka sig tills havsdjupen återigen har resurser att ta av.
Däremot är det helt okej att få nybakad sockerkaka till kaffet. Det sistnämnda givetvis i filtervariant, helt i tidens anda. Liksom på Tryne till Knorr.

27 oktober 2013

2013:18 Fina människor

Vet inte för vilken gång i ordningen jag och kulturchefen stod i rummet med speglarna och guldet och sniffade, läppjade, sköljde runt och i de flesta fall spottade, i andra fall - champagne - svalde, de prover som hällts upp i våra glas av personal på de företag som ställde ut på de franska vindagarna.
Vi börjar liksom kunna det här nu. Vi vet vilka importörer som har de mest intressanta leverantörerna, det blir lätt att man stegar fram till deras bord först. För att där få en intressant genomgång av exempelvis fyra olika Pouilly-Fuissé från samma producent men odlade på olika jordmån och fatbehandlade i varierande grad, följt av några oinställsamma cabernet franc-prover från Loire, terroirbaserade druvblandningar från Alsace och avsluta med två bubbel.
Därefter konstatera att trängseln framför den där duktiga firman som hade en av de mest spännande provningar jag varit på - 2005 - gör att vi får leta oss vidare till en av de större aktörerna. Det blir ett par spännande elsassare, några rhôneviner och en röd sancerre. Den sistnämnda görs på pinot noir vilket alla som kan något om vin säkert redan vet men jag som inte ägnat det här intresset något större intresse de senaste åren redan hade glömt. Det är inte pinot noir i en stil som jag gillar när druvan har i alla fall. Sur, snål och kartig. Representanten för det där bolaget har för övrigt en tråkig attityd. Det är mänskligt att inte alltid vara på topp, han kanske har haft en dålig dag. Vi känner oss hur som helst inte särskilt välkomna och lämnar montern för en mindre aktör där vi under en mer entusiastisk representants vägledning får prova bordeaux, bourgogne och cndp. Särskilt bourgognen som är från 2009 är sensationell. Det är pinot noir som jag gillar men så sällan dricker eftersom den är så sabla dyr i den varianten. Som ni säkert har märkt så skriver jag inte ut namnet på ett enda vin. Bakom det finns två skäl: slöhet och protektionism. I min kavajficka ligger broschyren som jag skulle kunna leta fram och skriva ner namnen ifrån men jag orkar inte. Dessutom vill jag ha de här tipsen för mig själv. Som vissa svampplockare vill ha sina trumpetsvampslokaler, ni fattar.
Att skriva om ett nästintill mytomspunnet dessertvin från Loire och försöka mörka att det skulle röra sig om Moulain Touchais blir däremot bara löjligt. 1983 hade oxidationstoner, 1998 var fin med ananas, passionsfrukt och en bra syra som gör sötman uthärdlig, till och med god. Eftersom jag gillar att vara kategorisk och osaklig i sådana här sammanhang så skriver jag att det här dessertvinet är det enda jag gillar. Förutom sauternes då kanske. Och banyuls ...
Nå, vi passerar en champagnerepresentant till, ytterligare en och avslutar med en fantastisk chablis grand crû som knappt går att få tag på innan vi fortsätter ut i den ljumma och blåsiga oktoberkvällen.

Senare gick vi på Guldankan som serverar mat som smakar som i Kina - gå dit - för att till sist avsluta på ett hipsterställe i den del av Södermalm som nyss fick en ny galleria.
Och hela tiden skapade vi en bättre värld. 

20 oktober 2013

2013:17 Bobo

Igår. Ett halvfärdigt kök i en av Stockholms södra villaförorter. Värdinnan, det lyckliga paret, kontrabasisten och jag. Och barnet som främst bondade med hon som inte drack innan hen gick och lade sig. Kring den nybyggda köksön satt vi. Ett par av oss på stolar, ett annat par på soffan. Värdinnan lagade fantastiska smårätter. Pimentos de padron, en fiskgryta och en sallad med stekt kvitten, ädelost och rostade fänkålsfrön. Gräddig svampsoppa. Franska viner från anjou, Savennières och cndp. Vi skvallrade. Och diskuterade. Politik, svensk rap och medier. Sverigedemokrater, Tupac vs Ison & Fille och kvällspressens guldålder. Det kändes som förr. Det var gott. I flera avseenden.