6 juli 2015

2015:30 Senare, samma år

Föresatsen att skriva något varje dag kom på skam redan när bara en kort tid av det nya året hade gått. Det är ju så med föresatser - de kommer ibland på skam.  Det har varit midsommar och värmebölja, däremellan en tjänsteresa till ett centraleuropeiskt land med bra viner. Värmen var där lite tidigare än här så jag drack istället kall öl till de av muskelprotein och kolhydrater stinna middagsrätterna. Misstänker att jag har gått upp ett par kilo. Om allt går som det ska reser jag tillbaka till landet i september. Då är det förhoppningsvis svalare och skördetid. Den mältade dryclen kommer då förhoppningsvis att ersättas av den på druvor jästa.

11 juni 2015

2015:28 Tio år

Vinlusen fyllde tio år häromdagen. Jag missade det. Av det enkla skälet att den här bloggen inte är särskilt viktig längre för mig. Eller för någon annan heller. Jag var på Café Facile på Luntmakargatan 99 tidigare i kväll. Det kändes äktfranskt men på ett annat sätt än Bistrot Panâme som jag var på för tre veckor sedan. Lite mer prydligt, inte lika bohemiskt. Champagne, steak frites, pinot noir från Bertraud från mig, NT fick côtes-du-rhône från La Bastide. 378 kr slutade notan på.

28 april 2015

2015:27 Loire med Munskänkarna


Det är andra gången jag provar viner från det, i mitt tycke - vems annars, roligaste området i världen: Loire. Lite svepande omdömen utan några anspråk på exakthet levererar jag härmed:

Domaine de la Pépière Clos Briords 2013, Muscadet - sur och dyr, inte min smak. Möjligen gott till musslor, majonnäs och frittar.

Alexandre Bain Pouilly-Fumé Pierre Précieuse 2013, Pouilly-Fumé, blomvattnig och med inslag av bilverkstad - ett skolboksexempel på att druvan kan gå över styr.


Henri Bourgeois Sancerre La Bourgeoise 2010, Sancerre - persika, litchi och en rad gula aromer som jag normalt inte förknippar med sauvignon blanc. Fantastisk. Borde köpas!


Vincent Carême Vouvray SEC 2010, Vouvray - bra.


Nicolas Joly/Coulée de Serran Clos de la Coulée de Serrant 2012, Savennières - bra men inte värd 601 kr 

Domaine Mosse Anjou Blanc 2011, Anjou - bra.


Domaine du Pas St Martin La Pierre Frite (Cabernet Franc) 2011- druvtypisk, bra men på tok för dyr.

Saumur Domaine Breton Nuits d'Ivresse 2012, Bourgueil - inledningsvis med inslag av lite brett, inte värd 360 kr.


Tochais Moulin Tochais 1971, Côteaux de Layon - en dröm. Syran räddar ett sådant här vin där sötman håller 88 g/l. Spring och köp, ni kommer inte att ångra er!

26 april 2015

2015:26 Min helg

Det är fredag. Jag har stämt träff med H. När han ringer mig står det "Inget nummer-ID" på displayen så jag är alltid lite orolig att det ska vara en telefonförsäljare eller något annat samtal som jag inte har bett om. H kommenterar alltid mitt skägg när vi ses. Han säger att det är "mustigt". Jag vet inte riktigt vad det betyder.
På Svenska Hamburgerköket i Midsommarkransen dricker han en milkshake till hamburgaren och jag ett par hipsteröl till mina frittar. Det finns ingen poäng med att göra billiga poänger på den publik som besöker ställen som Svenska Hamburgerköket eftersom en själv är en del av den. Låt gå för att jag är 20 år äldre än genomsnittsbesökaren men ändå. Jag har skägg och jag gillar öl från småproducenter.
Vi pratar om överskattade amerikanska filmregissörer som Brian de Palma.

Jag har också stämt träff med J på Retro vid Fridhemsplan. MFF spelar bortamatch mot Falkenberg och sjabblar rejält i första halvlek. De ligger under med två mål och matchen slutar 3-3. På Retro äter jag popcorn och dricker någon fatöl som smakar svagt av hund. Så långt från småproducentsöl som man kan komma. Efter matchen beger vi oss, dvs jag J och en ung arkitektstudent till Kafé Proviant som är ett bra ställe där man möts av öltankar i foajen. Vi passerar en Volvo P1800 på vägen dit. Det är den vackraste bil som producerats av Sverige. Och då är jag ändå inte en sådan som gillar bilar. Inne på kaféet pratar v i om överskattade svenska filmregissörer som Roy Andersson och 60+-gubbar som ges oförtjänt medieutrymme när de ska förklara hur allt ligger till för oss andra.

Det är lördag. Får inte så mycket gjort. Fisksätra fyller 50 och firar det på Snotty.  Strax före sex kommer jag in i lokalen. Det är många återseenden. Ett ungerskt vin som heter Zenit dricker jag några glas av. Pratar med M som var vän med ett ex och som jag inte sett på 17 år. Hen är sig lik och ytterligare ett exempel på en person som jag felbedömde då. Jag är på Snotty till midnatt. Någon försöker övertala mig att stanna och lockar med en efterfest som ska äga rum i Gamla Stan. Naturligtvis avböjer jag. Efterfesterna har ju för länge sedan passerat bäst-före-datum. Men tydligen inte för alla.

Det är söndag. Jag ser ett avsnitt ur femte säsongen av "Madmen" och den taffligt regisserade "Himmelsöga" av Arne Dahl till frukost eftersom jag inte orkar läsa något. Sedan sitter jag vid laptopen och läser samtidigt som jag väntar på att A ska höra av sig. Vi stämmer träff vid Loopens Marina. Hen kommenterar mitt skägg, det första hen gör. Jag är inte road. Måste göra något åt det, skägget alltså. Vi går österut. Solen skiner och halva Stockholm går längs Årstavikens strand. Vid Bjurholmsplan finns det en vietnamesisk restaurang i källarplanet där vi äter sommarrullar och varsin ankrätt. Sommarrullarna innehåller jätteräkor vilket jag inte gillar av miljöskäl men ankorna är goda. En känd vänsterpartist kommer in i lokalen med sin dotter och tar med sig hämtmat. Vi går norrut, A tar bussen vid Folkungagatan, jag promenerar till Danvikstull.

Lite senare, när jag är hemma, ser jag på "En midsommarnattsdröm" av Arne Dahl. Den känns bättre regisserad än "Himmelsöga" och jag har redan vant mig vid att Matias Varela inte spelar Sara Svenhagens man längre.
Fisksätras bror hade lagt upp en bild på mig och Seiko från gårdagens födelsedagsfest. Jag konstaterar att jag har blivit gubbplufsig, ser inte klok ut, för att prata klarspråk. Att jag är gubbe kan jag inte göra något åt. Plufsigheten ska däremot elimineras. Måste ut och röra på mig. Sätter mig på Gertrud - min långfärdscykel - och trampar västerut mot Skärholmen. Det blir på cykelvägarna längs E4:an. Vårkvällen är full av fågelsång och doftar frisk jord. Svänger upp mot Vårberg där jag jobbade för 20 år sedan och kommer att tänka på en fest som M - som bodde där ett tag - hade för 14 år sedan. Tar en annan väg hem, genom Bredäng och Mälarhöjden. Den skira grönskan är som finast just nu och det bästa är att jag varje år slås av skönheten i den som om jag upplevde den för första gången.

9 mars 2015

2015:25 White Guide-gala 2015

Palmers champagne, det finns säkert flera sorter, men här bjöds en. Det var i Vinterträdgården på Grand i Stockholm. Ute är det inte vinter. Våren är här och får återigen oputsade fönster att skylta med smutsen, sandade gator att damma och yngre människors hormoner att svänga.

Det är fyra år sedan jag sist var på den här branschtillställningen. Jag hade tagit med mig Y, stötte ihop med J och for senare samma kväll med honom, chefredaktören till en vintidning och hennes partner till det då förhållandevis nyöppnade AG där vi åt tapas. Ett år senare hade jag flyttat och de som var ansvariga för utskicken sände iväg inbjudan till min dåvarande före detta adress där de som var bosatta dröjde ett par månader med att kvista över med det glansiga kuvertet. Då var allt försent. Jag försökte kontakta de utskicksansvariga utan framgång. Tänkte att min tid som krogvärldshangaround kunde vara till ända. Jag hade ingen clout längre. Lika gott det, kanske. Men så hade den goda L den goda smaken att bjuda med mig ikväll.

Allt yngre människor på tillställningarna för varje år. Men även nestorer i krogvärlden. Som den namnkunnige göteborgske krögare D presenterar mig för samtidigt som han berättar att jag en gång hade bloggen Vinlusen. Göteborgaren får något igenkännande i blicken och det är tydligt hur tiden springer ifrån en som en kenyansk löpare efter startsignalen i ett maraton.

Om jag vore lika lat som min sengångaraktiga framfart i den här jordetillvaron på ett ytligt plan med rätta kan ge sken av skulle jag skriva något slitet om "idel bekanta ansikten". Men det gör jag inte. Förutom de som jag redan omnämnt stöter jag ihop med hon som bjuder hem folk, hon som har en hög kommunikationsroll i staden och han nöjesguideskillen som vi hade så roligt med på popupkrogen Dill för ett och ett halvt år sedan. Den rödhåriga göteborgskan är här med väninnan vars bröllop jag var på för drygt tre år sedan. Och naturligtvis är jag för blyg för att be Carl-Jan om en selfie.

Om man ser sig omkring bland alla pudrade kinder och väteperoxiderade lockar som inte mattats så kan man tänka att det inte är någon brist på återväxt. Varken här eller i världen i stort.
Jag får komplimanger för min frisyr och mitt skägg. Någon frågar mitt sällskap om jag är singel.
Jag äter gris och nöt i en monter tillhörig LRF.

Det händer saker på scenen. En mänsklig trummaskin som presenteras som "oral batterist" framträder vid ett par tillfällen. Oklart varför. Allt får pris.* Utom ljudanläggningen. Vi hör ingenting. Och ingen, utom den patologiskt ordfixerade bloggare som snart firar tio år i ett tomrum, tycker att det är roligt att "Daniel Berlin Skåne Tranås" rymmer tre ortsnamn.

Sedan hänger vi i Cadierbaren tills L ska äta mat i Volvo Showroom. I soffan mitt emot oss slår sig en hitrest delegation från en bättre landsortskrog ned. En man i sjuttioårsåldern, ett par, tre krockar under 30. Jag dricker Les Pierris, L laddar sin telefon.

*Nej, det är inte sant.

7 mars 2015

2015:24 Fredag till lördag

Jag träffade kulturchefen på Scandic Slussen och drack ett par ipor. Lustigt nog var M i bokcirkeln där med flickvännen också. Båda solbrända efter en vecka i Egypten. M och C som bor i Vaxholm dök också upp. C jobbar tydligen i trakten av Ersta sjukhus. Vi ska luncha någon gång, sa vi. Det har vi sagt förut. Hoppas att det kan bli av nu.
Sedan gick jag och kulturchefen hem till honom och åt vietnamesisk hämtmat, drack riesling och pratade om Jimmy Webb. Det var C, en annan C, och jag som pratade Jimmy Webb. Hon har sett honom lajv i Köpenhamn. Och hon kände Lennart Persson!

Idag gick jag och C, en tredje C, långpromenad och avslutade med sushi på Torkel Knutssongatan. C berättade att hon och dottern reser till Ligurien i april. Jag berättade om min tvåveckorsvistelse i Toskana för snart fjorton år sedan. Om maten och vinerna. "Vilken livsnjutare du är" sa C. "Eller snarare var" sa jag. Nuförtiden ser jag bara problem. Klimat, rasism och konflikter. Vi skiljdes åt vid Mariatorgets västra tunnelbanenedgång och jag begav mig mot Högbergsgatan.

På Wollmar Yxkullsgatan har det byggts ett nytt hus mellan husen som i övrigt är från 1800- eller det tidiga 1900-talet. Jag stannade för att ta en bild. Den blanka glasfasaden påminde mig som sånt som byggdes i Beijing när jag bodde där. En man kom fram och frågade vad jag tyckte om den. "Spännande" sade jag. Svaret gjorde honom glad. Om jag var arkitekt frågade han. Nej, sade jag, bara allmänt intresserad. Han hade byggt huset, sade han. Det är ett hotell som öppnar till sommaren. Vi pratade en stund och skakade faktiskt hand när vi skiljdes.

Min erratiska livsstil har fördelen att den öppnar för oväntade möten.

Loimer Lenz Riesling (nr 4350), 92 kr

5 mars 2015

2015:23 Föresatsen

Just det, jag skulle skriva något varje dag. Och så gick hela februari utan en rad. Drack jag något, åt jag något såg jag något bra? Eller var bara allt mest som det brukar vara, snäppet över blaha. Snöblandat regn i Malmö. Tio varv på Trekanten med blå himmel och strålande sol. I det avseendet bättre än i fjol. En släng av infektion. Ett par avsnitt "House Of Cards". Werner Aspenström i Lundströms bokradio. Dagsmejan på Östermalm. Ljuset. Och så du som dyker upp i ett flöde. Fem år sedan, snart, vi pratade. Patetiskt att jag inte har fått dig ur systemet. Som man säger. Nej om jag skulle återgå till produktiviteten. Den andra.

23 januari 2015

2015:22 Bar

Jag var ju en sån. En sån som sniffade, virvlade och gurglade vinet medan jag begrundade och försökte se spännande ut. Men jag hade aldrig mössa på mig inomhus. För det var inte comme-il-faut då. Men nu är det ok och på Tweed som är den enda av de nominerade barerna som jag har varit på är mössorna vanliga. Vinutbudet är bra men jag känner mig aldrig hemma på samma sätt där som på Snotty dit jag aldrig går för dryckens skull. 
Årets gulddrakenominerade barer kan du läsa om här: http://www.dn.se/sthlm/gulddraken/nomineringar-till-gulddraken-2015-bar/

21 januari 2015

2015:21 Inte blanc de blancs alltså

Jag ställer mig milt skeptisk till sådana här nyheter:

"Scientists reveal drinking champagne could improve memory"

Läs och avgör själv, det trista är att det är sorterna som innehåller pinot noir och pinot meunier som påstås ha den bästa inverkan på minnet. Och jag gillar ju som bekant blanc des blancs bäst.

http://www.reading.ac.uk/news-and-events/releases/PR503596.aspx

 

 

2015:20 Strömming

Jag tycker bättre om den från Nordsjön än den som kommer från innanhavet i ost. Jag inbillar mig att den förra är fräschare eftersom jag förknippar saltvatten mer än bräckt vatten med något friskt. Dessutom torde den senare vara full av dioxiner. Vad nu det spelar för roll. Coop vid Zinkensdamm hade inte nordsjöströmming igår. Istället fick jag med mig tio östersjöfiskar. Sedan en tid lagar jag inte potatismos till fisken. Det blir lätt för mäktigt. Jag panerar den i rågmjöl med chilli i för att jag inbillar mig att det dämpar den lite fiskiga smaken och sedan steker jag den i rapsolja. Mellan rågbrödskivor tillsammans med rödlök, vitkål en gräddfilssås med majonnäs, senap, dill och vitlök och igår även ägg, äter jag den. Funkar. Det tyckte EF som jag hade bjudit hem också.