Jag läste i DN om Dali courtyard - en restaurang i Beijing som jag besökte i våras. Och längtade lite till den smutsiga, livliga och bullriga storstaden igen. Här är gatorna så tomma. Jag går ner till Hornstull vid sjutiden för att handla och ser bara en handfull människor.
Innan jag handlar så återlämnar jag DVDn som jag hyrde tidigare under eftermiddagen. Den hette
De ofrivilliga (Regi: Ruben Östlund) och jag visste ingenting om den eftersom jag inte har bott i Sverige på länge och inte heller läser recensioner. Det visade sig vara fem berättelser som utspelar sig i svensk samtid. Filmens styrka ligger i dialogen och tonfallen. Ingenting av det som sägs skorrar falskt, det är skönt att flera svenska regissörer och manusförfattare alltmer lyckas i det avseendet. Tidigare var Lukas Moodyson nästan ensam om det. Jesper Ganslandt
Apan behärskar det uppenbarligen också.
Skådespelarna, med undantag för Maria Lundqvist som spelade sig själv, var nya ansikten för mig, outslitna. Det är en fördel när man slipper tänka på skådespelaren snarare än rollen han/hon gör.
Berättelserna handlar om en man som skadar sig på en nyårsraket och vägrar åka till sjukhuset, ett par tonårstjejer som dricker häxbrygd och beger sig ut i sommarnatten, en busschaufför som utsätter sina resenärer för kollektiv bestraffning, en lärare som följer sitt samvete och ett gäng unga män med minst sagt egendomliga umgängesformer (och då avser jag inte innebandy). Av berättelserna är det väl egentligen bara rakethistorien som inte engagerar mig. De knyts för övrigt inte ihop, de är helt självständiga. Om man är känslig för så kallade pinsamheter ska man kanske inte se filmen. Den får tre och en halv skruvkapsyl av fem.
När jag för en nomadtillvaro så blir det lätt halvfabrikat när jag inte äter ute. Två dagar i rad har jag ätit ravioli, senast den vegetariska pestovarianten från Coop, som var bättre förr. Idag snyltade jag också på värdfolkets bib. Om ni läser det här så var inte oroliga, jag kommer att ersätta den.
Chakana Malbec Shiraz (nr 6554)
