Vi hade haft vår FaceTime-träff, jag hade druckit två glas Marie och satt i mig några nävar jordnötter. Energin att laga middag fanns inte men hungern pockade. Ut gick jag, i blåsregnet på Lundavägen, över Värnhemstorget till Såjja i hopp om att äta något och kanske få öva mandarin med den kinesiska studenten som jobbade där i höstas. Det var fullt. Studenten syntes för övrigt inte till. Jag gick över torget, in på Ringgatan.
Tredje gången gillt, tänkte jag och bestämde mig för att ge den av somliga så hyllade pizzerian ”Dal Sud” ytterligare en chans. Två gånger tidigare hade jag blivit besviken, kanske hade jag bara haft otur. Jag blev anvisad ett bord och beställde en ”Inferno” på servitörens rekommendation. Samt ett glas ekologisk barbera. Degen smakar pinnbröd och såsen saknar såväl smakdjup som komplexitet. Det är bara chillihetta. Lägg därtill att den är oljigt fet och att den smälta osten nästan flyter på den. Oskicket att hälla upp glasvinet utom synhåll för gästen och sedan bära in glaset med den i mitt fall för varma barberan är också svårsmält. Jag har fått lära mig att äta upp. Ikväll hörsammar jag för en gångs skull inte lärdomen.
Kvarterets Lazio på Lundagatan med påtagligt lägre svansföring än etablissemanget på parallellgatan har godare pizzor. De godaste ”ambitösa” pizzorna i Malmö har jag dock ätit på ”Far i hatten” i Folkets Park.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar