En lökring. Vem hade kunnat ana att jag skulle bli så till mig av en lökring? Ikväll fick jag ett utomhusbord på Broderstugan Kök & Bar som restaurangen heter. Det var inte packat och det tror jag beror på vädret som nu är betydligt svalare och blåsigare än det var igår. Det kan också ha berott på att det var fotbollsmatch mellan Danmark och Finland. Inomhus var det däremot många människor. Broderstugan har standardrätterna och flera vegetariska rätter. De senare är antingen baserade på den i mitt tycke ganska erbarmliga produkten oumph eller min proteinkälla par preference: kikärter.
Det fick alltså bli kikärtsbiffar med sparris, het salsasås (sic), klyftpotatis, sallad, picklad rödlök och en lökring. Biffarna var lite översalta och såsen smakade som en mix av en kryddblandning och krossade tomater men den var faktiskt okej, Sparrisen var vällagad, salladsbladen i bra skick och den picklade rödlöken - alltså, håller man på med denna ofta alldeles för söta och ättiksmakande inläggning fortfarande? - skänkte färg. Pricken över i:t var en jättelik lökring i den krispigaste och fräschaste fritering jag ätit på länge. Jag skulle kunna gå tillbaka till Broderstugan flera gånger bara för att äta deras lökringar. Och trots den ymniga trafiken på gatan och den deprimerande arkitekturen i blickfånget är stället hittills det bästa längs vägen som byter namn flera gånger.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar