Det är rött och från Spanien. Om jag hade tänkt skriva så om ett vin i den här bloggens heyday, dvs från födseln 2005 till Kinavistelsen 2007-2009, så hade jag slagit bort det. Vin var vad den här bloggen kretsade kring. Detaljer var viktiga. Namn, årtal, region och druvsammansättning skulle antecknas. Detaljer är fortfarande viktiga men kanske inte de som handlar om vin. Åtminstone inte när vinet ifråga vare sig är defekt eller minnesvärt. Det stod kanske crianza någonstans i namnet på matsedeln. Det betydde något för mig en gång. Liksom Reserva, Gran Reserva och den fule och hon som var syster till hans mor. På Carnivore som ligger i samma kvarter som den senast besökta krogen i det här projektet, El Patio, betjänas jag av en 20 någonting som är vänlig på ett helt naturligt sätt. Hon går med på min önskan om att få rödvinet vid en något svalare temperatur än det normalt serveras på den här sortens krogar. Vad menar jag med "den här sortens krogar"? Jo, det här är en krog som jag tror att många känner sig bekväma i. Varm inredning i dämpat rött. Konst som inte stör. Glas och flaskor i hyllor på väggarna. Lite Spanien eller Latinamerikavibbar. Det spelas inte Iggy Pop i högtalarna, det serveras inte vin som ser ut som en urinvägsinfektion och rätterna är tillräckligt omfångsrika för att det ska räcka med en. Mellanrätter som gång på gång ställer människan inför hennes svåraste utmaning, valet, existerar inte här. Så har krogen också som slogan "Never Leave Hungry".
Igår presenterade IPCC sin senaste rapport. Jag försökte läsa policy briefen medan jag åt lunch. Det hann jag inte. Nyhetsrapporterna var så gott som eniga. Vi är illa ute. Det går snabbare än vi har trott. Klimatkänsligheten är förmodligen högre än vetenskapen tidigare har räknat med. Det måste till stora förändringar om vi ska bromsa det här tåget på väg mot stupet. Små förändringar har jag ägnat mig åt. Jag äger ingen bil, jag flyger inte längre för nöjes skull och jag äter nästan bara vegetariskt. Det sistnämnda eftersom stordriftad nötköttsproduktion är en sån klimatbrottsling. Därför är det ju märkligt att jag väljer att gå till den köttigaste krogen på Östra Förstadsgatan. Men den ingår ju i mitt projekt. "Jorden går under för att folk håller på med sina projekt" messade jag till en vän, vi kan kalla henne M, i kväll. Det finns en vegetarisk rätt på Carnivore. Den bygger på oumph som jag inte gillar.
Förutom de köttbitar som består av någorlunda sammanhängande muskelfibrer - tänk ryggbiff och oxfilé - så finns tre sorters hamburgare. De "hela" köttbitarna tillagas på en sexgradig skala där medium rare ligger nära mitten. Hamburgarna görs bara well done eller rare, tror jag. Skriver tror för att jag glömde att anteckna.
Det får bli en hamburgare. Den av grovmald färs tillagade köttpucken som jag beställde well done har en angenäm grillsmak men är alldeles för torr. För tio år sedan, efter White Guide-galan drog jag, en vän som vi kan kalla Jonas Larsson, en fd chefredaktör - tror jag - för Gourmet och hennes pojkvän till AG på Kungsholmen. I detta kött-tempel åt jag en fantastiskt saftig hamburgare. Färsen var på något sätt marinerad i fett från nötdjuret och jag minns det som ljuvligt. Har till dags dato inte ätit en bättre burgare. Men så intresserar mig inte rätten särskilt heller. Nåväl, på Carnivore serveras pommes frites i en skål som kunde räckt till tre och förutom en skål med lite för salt dressad sallad får man också två avlånga kanter vitlöksbröd.
Dessert är inte att tänka på. Jag går med andra sidan inte ut på den nyregnade trottoaren hungrig.
Nu har jag bara ett par restauranger med serveringstillstånd kvar på Östra Förstadsgatan. Men det får dröja.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar