2010:89 Mitt Kungsholmen

Det ligger en libanes på Norra Agnegatan. Jag drack ett glas husets där igår. Åt lite labneh och några falaflar. Inget att blogga om egentligen men det är ju så ombonat och varmt därinne att man ändå vill skriva lite. Och så finns det en terrakottafärgad källare som verkar fasligt trevlig för det större sällskapet. I det mindre sällskapet sitter man med fördel däruppe. Kungsholmen är för övrigt en väldigt trevlig stadsdel. Lite tyst och snygg sådär. Här finns stadshus, rådhus och Trygg-Hansahus. Ett par parker, några tunnelbanenedgångar och en handfull italienska restauranger med solblekta tidningsurklipp på gästande Hollywoodstjärnor och kreditkortsmärken som gått ur tiden på dörren. Biljardhallar där man bär jeansväst och Jukka Tolonen-mustasch. Biltvättar och taxifik. Chicken Tikka. Kyrkor och sjukhus. Förutom DN-skrapan finns det egentligen inga byggnadsverk som förhäver sig, nej allt är bara fint, representativt och horisontanpassat.
På Kungsholmen bor inte mediemänniskor som på Södermalm, här finns bara poliser, bagare, fönsterputsare, sjuksköterskor, körsnärer, optiker, tandläkare, veterinärer och så Plura och Mauro förstås. Jag glömde juristerna och försäkringsaktuarierna som liksom nästan alla andra invånare på den här ön påfallande ofta bär oljerock, har kastanjefärgad lugg och gärna leder en whippet på trottoarerna längs gator som mest går rakt fram och inte som på Djurgårn där de är kringelikrokiga, grusiga, omgivna av kuslig natur och nedskräpade av fjolårets entrébiljetter och åkhäften. Ibland flyttar Kungsholmsborna till Bromma. Då blir de Brommabor.
Många vill promenera längs den bildmässiga Norr Mälarstrand och äta Caesarsallad vid kanten av Riddarfjärden. Min favoritplats är hörnet av S:t Eriksgatan och Drottningholmsvägen. Där är det vindfriskt och fullt av bussar, korvkiosker och blåfrusna bankomatköer. Om man tycker att det är för blåsigt kan man antingen styra kosan söderut mot rekreationsområdet Rålis eller gå norrut på S:t Eriksgatan. Just det, det finns en bokhandel på S:t Eriksgatan där bara tre av hyllväggarna upptas av Mia Törnbloms självhjälpsböcker och där källaren bågnar av restlager på Floyds gamla köksfolianter som ligger staplade upp till taket. Till vänster om bokhandeln ligger Daglivs som säljer sju sorters örtkryddade kabanossinläggningar, erbjuder ekologiskt hemkörda fredagsmys-kit och har ett särskilt kylrum bara för Risifrutti-sortimentet. Till höger en butik som har boxar med fler säsonger av HBO-serier än du kunnat drömma om och alla remastrade Ralph McTell-album du någonsin letat efter. Snett mittemot ligger däremot den anrika Västermalmsgallerian med sina silltunnor, fjäderfän och bagarbodar - en handelsplats från Bellmans tid - och Fleminggatans Systembolag där man förutom Kopparbergs Cider även kränger de libanesiska vinerna Ksara, Kefraya och Musar. Alla goda ting är ju tre, har någon sagt. Kungsholmen däremot, är bara Kungsholmen. Mitt Kungsholmen.