31 januari 2011

2011:5 Fett, surt och sött

Sopexa anordnade en Alsace-dag på Operaterrassen. Kulturchefen gav mig och Garbochockbasisten en biljett vardera till den dagen. Som, om vi ska vara petiga, inte var en dag utan en kväll. En kväll på två timmar. Kulturchefen gav oss denna biljett som julklapp. Bättre julklapp kunde jag knappast fått.
Alsace är ett av mina favoritområden. Med druvor som riesling, pinot gris och gewurztraminer kan ju ingenting gå fel, kan man lätt tro. Men det är fel. Trots alla druvuppriktiga gula etiketter, alla typsnitt som minner om Prins Valiant, alla svåruttalade fransktyska efternamn och slott fulla med z och q, trots allt detta kan det ibland bli fel. Fel som en tysk indian eller en befjädrad german. Och vad jag vill säga är att man inte ska prova Leon Beyers surkålsdoftande kartvarianter efter att ha provat Klur's och Katz' biodynamiska, yppiga och rikt komplexa druvbehandlingar från området. Eller varför inte efter Marcel Deiss' smått anarkistiska, geografiskt avgränsade underverk av druvblandningar. De senare naturligtvis importerade av Sveriges bästa vinimportör; Johan Lidby. (Om jag bortser från Mont Garbi med de där vulgära ripassovinerna som går hem i stugorna finns det bara bra hus hos den firman. Fonterutoli, Calera och Brocard, ni fattar vad jag tjatar om.)
 Jag antecknade inte - pinsamt nog - namnet på vinet med den fräscha passionsfruktsorbetsdoften från en av slottsvarianterna. Denna enigmatiska, terroir-baserade, druvblandade nektar. Namnet var enstavigt och lika svårt att minnas som ett efternamn typ "Olsson". Vinet som är bland det bästa jag känt under det här årtusendet. Ett vin som trots priset på 600 kr skulle räckt till en dessert för tjugotalet gäster. Så rikt var det!*
Kul också att stöta på mångbegåvade multientreprenören Antoine Stephan som numera kränger Louis Sipp vars sélection grain nobles var väl så god. Plus för övrigt till Sigva vars representant Anna Röjerman så generöst lät oss prova igenom paletten av pinot gris, riesling, gewurz, gentil och crémant för en ynka vinbiljett! Sigva, glöm aldrig det.
Och rubriken då? Jo, många viner är viskösa och trögflytande. Jag tror att en professionell skulle talat om glycerolfetma. Bra syra har de också och ibland en rest av det söta. Malolaktisk fermentation verkar de däremot aldrig genomgå. Och mycket är så gott att man ser stjärnor.


*Kan ha varit detta.

Bilden: Klur som importeras av Sigva

Inga kommentarer: