För ett år sedan var jag på en zinfandelprovning på Gärdet. Det var en ambitiöst upplagd tillställning. Vi fick oss en föreläsning om Kalifornien innan provningen började. Anledningen till att man valt zinfandel var det stundande presidentvalet. Det var blindprovning. Vi fick Systembolagets omdömen om samtliga viner på papper. Sedan skulle vi kombinera omdöme med vin. Vann gjorde en sångpedagog som satte samtliga. Priset var en ringsignal. Jag satte tre viner av fem. Det kanske kan bero på att jag kvällen innan firade en jämn födelsedag. Eller på att jag är en fejk.
Jag tycker att zinfandelvinerna ofta är för mycket. De är i regel fruktiga, extraktrika och alkoholkraftiga. Ett av vinerna - tror det var Seghesio - höll dryga 15%. Det sämsta av de provade, Gallos billiga, var motbjudande syltigt. Nybörjare i vinvärlden gillar zinfandel på samma sätt som nybörjare bland botanister gillar orkidéer.
Med hjälp av DNA-teknik har man kommit fram till att zinfandel är samma druva som primitivo - en populär sort i södra Italien. Den ingår i Mauro från Apulien som länge har varit en av bolagets storsäljare. Jag tycker att det är ett ganska eländigt vin. Syltigt så det förslår.
I vinvärlden förekommer det ibland att viner från olika producenter har olika namn. Det finns till exempel ett spanskt vin som heter Mauro och som inte företer några som helst likheter med namnen från Apulien. Podium och Podium är ett annat exempel.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Är det inte så att man egentligen med hjälp av modern DNA-teknik fann att zinfandel och primitivo hade samma förfader, någon obskyr mammadruva i det forna Östblocket?
Ungefär som människor och apor har en gemensam förfäder i en utdöd primat.
Skicka en kommentar