2009:121 I klubbhuset

Shanghai sommartid är omtalat för hettan och fukten. Den första har jag märkt av, däremot inte den andra i så stor utsträckning. Jag sitter i klubbhuset i ett compound - ursäkta svengelskan men jag hittar inget bättre ord - och försöker få tag i en kontaktperson på andra sidan Engelska kanalen härifrån sett. Det går inget vidare. Han verkar stänga av telefonen efter åtta signaler. Om jag inte får tag i honom skickar jag ansökan ändå.

Nyss såg jag hur en man kring 60 reste sig från ett bord med ett glas rödvin i handen. Alltså kunde jag skriva, tänkte jag.

Igår satt jag i ett tåg under nio timmar. Tåg är det bästa sättet att resa. Jag hade valt den dyrare klassen och betalade ungefär 500 svenska kronor för att resa från Pekings södra, som är en nybyggd station, till Shanghai. Benutrymmet skulle till och med tilltalat mina gigantiska vänner som annars brukar klaga över sådant. Ägnade resan, inte åt att läsa som jag brukar, utan att spela ett spel på min nya telefon. Jag sov och åt också. Men mest lyssnade jag på en ABC-familj. ABC betyder American born Chinese. De växlade, helt slumpmässigt, mellan att prata engelska och mandarin. Det var en hustru och hennes man, deras tolvåriga dotter och en högst femårig avkomma av obestämd kromosomuppsättning. Det blev inte tråkigt en sekund. Jag kan tänka mig att många andra skulle störas av femåringen eftersom hon/han bara var lugn när han/hon sov. Men jag tyckte som sagt att det var spännande.

Landskapet utanför kupén var av det odlade slaget. Tidvis välväxande grönt och till synes välmående. Detta skriver jag för att jag så ofta läser om den kinesiska miljöförstöringen och inbillar mig att allt ska vara öken överallt. Nästan. Men här såg jag grönsaksodlingar och vad jag tror var risdammar där människor arbetade i den kraftiga hettan. Vita hägrar, getter och ankor. Det var bergigt också. Ett av stoppen var Taishan vars berg med samma namn är känt bland daoister (tror jag). Nanjing såg storslaget ut vid infarten. Tåget färdades på en bro över en bred flod. Där fanns ett tempel(?) på en höjd och en skyskrapa som såg väldigt samframtida ut.

Ovanför Shanghai hade himlen hinkat ur sig strax innan jag anlände. I vagnen meddelades att temperaturen var 14.2 grader utanför. Jag frös ändå inte på väg till taxin vars kvinnliga förare - där fick jag för mina fördomar - sedan tog mig i vansinnesfart på de förhöjda vägarna till Wulumuqi Lu. Just nu gillar jag Shanghai lika mycket som första gången, för två år sedan, då jag var här. Få storstäder är så mycket storstad. Peking är också stor men platt och i centrum förhållandevis rutmönstrad.

Jag och H gick sedan som omtwittrat till Pin Chuan och åt mat från Sichuan.

Idag har jag suttit och slitit med ansökan. Först på ett café och sedan här i klubbhuset. Kontakten till min Mac har trilskats och jag fick ingen ordning på VPN:en i morse. Det senare har jag löst nu.

I morgon Suzhou med Y, H och kanske hennes pojkvän. I övermorgon Hangzhou med Y. På måndag åter Peking och tisdag mot Sverige. Jag skriver detta eftersom jag inte räknar med att få ordning på datorn något mer.

Det blir sichuanesiskt ikväll igen. Det är inte vi som har bestämt det men det gör inget. Jag tröttnar aldrig.

60-åringen med rödvinet och hans hustru med det vita har gått nu.