2011:61 Årsbästa

Jag kan inte göra årslistor längre. Jag har druckit för få viner, besökt för få krogar, sett för få filmer, läst för få böcker och lyssnat på för få album. Däremot kan jag utse årets vin, inte för att det är det godaste vinet jag drack under 2011, utan för att det är vinet jag återvänt till flest gånger. Jag sitter faktiskt i bloggande stund med ett glas bredvid mig och gläds åt att det fortfarande är så bra.

Nu påstod hemliga morsan häromdagen att det var på väg ut ur systemets sortiment. Jag har inte kollat upp det. Senast jag drack vinet var hemma hos hemliga morsan för övrigt. Om det är sant att det är på väg bort så kan jag leva med det också. Och minnas 2011 som året då jag drack det.

Och krogarna kan jag inte heller skriva om. Dels har jag bevistat för få, det skulle det bara bli onyanserade sågningar om Döda Havs-saltningen av rätterna i köttporrtemplet AG - som jag bara har varit på två gånger - eller överdrivna lovsånger till Deville och Bastard så jag avstår. (De andra krogarna har jag redan glömt.) Jo, jag gillade innergården bakom Djuret också, i somras, inte minst för den trevliga vinpolicyn!

Har jag sett några bra filmer under året? Förutom Ruben Östlunds "Play", Michael Winterbottoms "The Trip", Björn Runges "Happy End" och Debra Graniks "Winter's Bone". Knappast. Skulle vara Darren Aronofskys storslagna balettskräckis "The Black Swan" i så fall.

Jag började läsa Alice Munro för ett par veckor sedan, "Too Much Happiness". Jag saknar ord för hur bra den är. Den kom 2009 så den passar egentligen inte in här.

Musiken har jag minst koll på. Radioheads "King of Limbs" var verkligen inte samma överumpling som 2007 års "In Rainbows". Bäst i år är Bon Ivers "Bon Iver". Jag har haft ett närmast monomant lyssningsförhållande till den. Nästan monogamt. Ison & Fille, förresten.


Annars är jag mallig över att tackas i inte mindre än TRE matrelaterade böcker som gavs ut. Det kommer inte att hända igen.

Här är årets vin, förresten.