2012:33 16/7 Mörka Småland del två

Den där raka, olidliga vägen har jag nästan förträngt. Min hunger glömmer jag inte. Vid infarten till Påryd fanns en liten fin damm med rosa näckrosor, dem glömmer jag inte heller. I samma ort fanns en ICA-butik som  nyligen hade rånats. Därför satt ett anslag om att de helst inte hanterade kontanter uppsatt på dörren. På torget utanför butiken frågade jag en ortsbo om det fanns någon servering på orten. Det fanns en pizzeria som nog var stängd på måndagar. Jag cyklade till pizzerian. Mycket riktigt, den var stängd. Provianterade därför på ICA och använde kortet.
Till nästa ort längs rutten, Vissefjärda, var det ett par mil. I Vissefjärda fanns det golfbana med tillhörande restaurang. I cykelsvettiga kläder begår man inte golfrestaurang, så är det bara. I Vissefjärda fanns också ett par pizzerior varav en inte var nerlagd. Där ville jag också använda ett av mina kort. Dessvärre kom jag inte ihåg koden och tänkte att det skulle gå med legitimation istället. Det gjorde det inte, jag var tvungen att föra över pengar mellan konton till ett kort vars kod jag kunde innan transaktionen kunde göras. Fick ett smärre utbrott över detta eftersom jag inte hade mycket energi kvar i mina depåer. Jag åt till sist en vegetarisk pizza till den här lunchen som började kl 16. Vid 17 kom jag iväg, på radion rapporterades det om rättegången mot den senare för mord dömde Peter Mangs.
Efter ett par kilometer drabbades jag av det värsta regn som skulle falla på mig under den här semestern. Jag tog skydd under ett macktak, drog på mig regnstället och väntade ut de kraftigaste duscharna. Sedan satte jag igång. Vägen var nästan lika rak som tidigare men nu desto mer kuperad. Lövinslag ersatte på sina platser den förhatliga granskogen. På P1 gick ett reportage om Riccardo Muti som jag lyssnade på medan jag trampade. Rekommenderas om det ligger kvar.
Jag närmade mig Konga, här hade min farfar och farmor en sommarstuga för 40 år sedan. Ett infall att hitta den gjorde att jag svängde av och in i och ut ur det lilla samhället. Stugan låg vid en sjö, så mycket minns jag. Det fanns flera sjöar i närheten. Efter några turer på leriga vägar som gick över kalhyggen och längs sjöar gav jag upp och fortsatte på den stora vägen mot Tingsryd.
Utanför Tingsryd stannade jag och ringde min gamle vän i Olofström. Klockan var nio, jag var trött och det var fem mil kvar till den Blekingska orten. Dessutom började det bli mörkt. Budskapet var att vi skulle ses på tisdagen istället.

Jag hittade en camping där jag slog upp tältet. Etthundra kronor per natt plus en deposition som man fick tillbaka på beroende på hur mycket man använde duschen.