31 december 2014

2014:14 Ilska och lögn

Det är mindre än ett dygn kvar till 2015 och nästa år, i juni närmare bestämt, kommer den här bloggen ha funnits i tio år. För mer än tio år sedan dog min mamma i bukspottskörtelcancer. Jag ärvde, bland andra föremål, en orkidé av henne. Den var i högönsklig välmåga - slitna uttryck - när jag fick den. De vitrosa blommorna blomstrade och bladen hade en mörkt grön färg och glänste. Nu har den inte blommat på fem år och de två kvarvarande bladen är slitna men fortfarande gröna. Varje gång jag tar min röda plastkanna och vattnar den undrar jag hur länge den ska klara det. Ungefär så har det gått med den här bloggen. Bara att jag skriver OM bloggen I bloggen är illavarslande. Jag skrev entusiastiskt om viner, sedan skrev jag om Kina, sedan om att komma hem och nu ... ja vad skriver jag om nu egentligen?
Ibland undrar jag hur öppen jag ska vara och vad öppenhet egentligen är. Andra gånger frågar jag mig varför jag är så arg. För jag är arg på så mycket och det är inte klädsamt för en man som är mer än 50 att känna en sådan ilska. Eller så är jag inte arg på så mycket men min harmsenhet som är så väldigt stark upptar en så stor del av min vakna tid. Den ältas och det är kanske skadligt. Eller inte, vem vet? Jag har länge känt till att förbränning av kolväten ger koldioxid. När jag såg Al Gores film för åtta år sedan var det som presenterades i filmen inga nyheter. Men jag förträngde det nästan. Sedan tog jag ett tåg till Beijing och levde där under två år varunder jag flög en del. 
Såhär är det: våra sätt att bo, resa och framställa våra livsmedel är ohållbara ur klimatsynpunkt. Ändå påstår några politiker att vårt land är ett föredöme ur klimatsynpunkt. Det är självbedrägeri. Vi reser och importerar på ett sätt som inte tas med i beräkningarna. Dessutom fortsätter vi flyga och bygga vägar och köpcentrum som om bilresandet skulle vara oundvikligt. Sverige är ett litet land, vad vi gör här har föga påverkan på det globala klimatet men det kanske likväl kan vara vägledande för EU. Men det som också gör mig ilsken, förutom självbedrägeriet hos många politiker är den lika stora självblindheten på individ-och familjenivå för ohållbar livsstil. Låt mig utveckla det i morgon, god natt!

 

Inga kommentarer: