Bröllopsbesvär

Kompisarna ska gifta sig och de har inte en susning om vin till den kommande bröllopsfesten. Vad gör man? Vinlusen tvingas rycka ut och föreslår en blindprovning så att de inte köper Chateau Latour av bara farten. Vinlusen tycker att 8€ är en bra prisklass och föreslår två vita, två röda - och för att gå den gyllene medelvägen - även två rosé till den medelhavsbuffé som utlovas.

Vitt
I den här prisklassen står de oengagerade chardonnayerna som spön i backen. Vinlusen söker gärna sig till mer obskyra sorter. Gros manseng - denna så underskattade druva som trivs i Madiran tillsammans med sin blåblodiga granne Tannat - men aldrig i samma flaska - blir det självklara valet. Eftersom förälskelsen i La Gascogne - 2003:an, märk väl - fortfarande höll i sig trodde han att 2004:an skulle erbjuda samma upplevelse. Tyvärr konstaterar Vinlusen och även de blivande äkta makarna att flädrigheten, de friska krusbärsbladen och fruktigheten är som bortblåsta ur flaskan.

Vinlusen erinrade sig hur han en gång i februari 2003 bjöds på ett glas Marqués de Riscal tillsammans med fantastiska tapas och tänkte därför att det kunde vara ett alternativ till La Gascogne som provningen inleddes med. Marqués de Riscal erbjuder, förutom de aromer som borde känneteckna La Gascogne, även en snabbt flyktig aprikosfräschör.

Resultat
Marqués de Riscal - La Gascogne, 1-0.

Rött
Butiken på Sveavägen har inte de sorter som Vinlusen vill ha. Bland annat saknas Chateau de Campuget. För att undvika de shirazer och merloter som trängs i prissegmentet väljs därför förutom Gran Feudo som brukar vara pålitlig även en mörk häst; Sartori. Den senare visar sig dofta just häst och - efter en stund i glaset - även lättflyktiga syror. Den går fetbort. Gran Feudon är korkad och diskvalificerar sig därför.

Resultat
Sartori - Gran Feudo, 0-0.

Slutsatsen är att Vinlusen måste köpa Chateau de Campuget och testa i sin ensamhet eftersom paret flyr utom provhåll inom kort.

Rosé
Vinlusen - som är ett pretto - tror egentligen att rosé är ganska keff. Han drar sig till minnes bockfotsformade flaskor från Portugal med mediokert halvsött blask för de sena tonårens tidiga sommarberusningar, René Barbier-rosé i Katalonien tillsammans med påvra paellor under 80-talets tågluffar och en allmänt styvmoderlig behandling i vinspalterna. I Morgontidningen finns en pålitlig vinskribent så vinlusen bestämmer sig för att använda hans testresultat från tidningens söndagsbilaga och väljer Jacob´s Creek och Santa Rita. Den senare provas först. Det finns rödvinbärsfruktighet och vegetativa aromer, trots att det står svarta vinbär på systembolagets sajt men ingen längd att tala om. Vinet tvärnitar bokstavligen. Australienaren vinner i längden och på tvären. Fler aromer och mer fräschör.

Resultat

Jacob´s Creek - Santa Rita, 1-0