Wasahof

Fd världsmästaren (FDVM) har kommit till stan. Han trängtar efter ostron. Hans sambo - liksom jag - längtar efter hygglig mat. Wasahof eller "Le bistrot de Wasahof" som det står på fönstrena har varit en opretentiös pålitlig krog i snart hundra år. Jag var här med FDVM för fyra år sedan och åt en trevlig Wallenbergare.
Serveringspersonalen är rapp, professionell och ärlig. Vår servitris avrådde mig från ett par viner på listan som hon inte tyckte var bra. Uppskattas.
Maten då?
Jag beställer ett ostron från Grebbestad och ett glas av husets champagne, FDVM sex. Hans sambo sikrom. Så långt allt väl. Champagnen - Janisson et Fils - som bland annat doftar gulgröna äpplen serveras aningen för varm för min smak och det är för snålt med bubblorna. Den känns lite utspädd. Kanske har flaskan varit öppen för länge.
I väntan på varmrätterna kommer brödkorgen in. Den kännetecknas av långt gången fantasilöshet. Ett torrt baguetteliknande bröd, ett fullkornsaktigt färdigskuret typ Pågens och Leksandsknäcke? Inget fel i sig på bröden men på krogen ska man serveras något annat än det man hittar på Daglivs.
Kommer så varmrätterna. FDVM äter moules aux frites. Han är nöjd. Jag äter en biff som jag långtifrån är nöjd med. Den är seg som en skosula och smakar förutom grill nästan inget. På svenskars vis har jag bett dem att tillaga den lagom eller medium, men den är på tok för blodig. Till den serveras ett ettrigt vitlökssmör, några ledsna haricots verts, ett par snabbstekta körsbärstomater och pompa. En kvist bladpersilja ligger tvärs över biffen.

(Jag börjar dessutom undra om inte bladpersilja är en varningsflagga. Den slår nämligen ofta följe med medelmåttiga och rentav dåliga rätter.)

Till biffen dricker jag Allesverloren Cabernet Sauvignon som serveras för varmt. Glasen på Wasahof är av den där billiga typen med en markerad "fals" inåt i kupan. Det gäller både champagne- och rödvinsglasen. Sådana glas används för övrigt också på Süd. Upphör genast med det! Vinet smakar bättre i tunnare glas.