Sommarens sista grillfest?

Söndag 20050828 Kl 23

Igår var jag på sommarens sista grillfest. Vännerna i villaförorten hade bjudit. De har de gjort i flera år men jag har alltid haft förhinder. Nu, äntligen kunde jag gå. Jag köpte fläskkarré i Söderhallarna och marinerade den i:

Skalet av en citron och saften av halva
Två kryddmått chilipeppar
En hackad vitlök
En halv tesked rostade fänkålsfrön
Salt
Två teskedar mörkt muscovadosocker

Det fick ligga i kylen i två timmar. Sedan grillades den och åts med en cole slaw som värdfolket hade gjort. Fläsket blev väl surt. Nästa gång hoppar jag citronsaften.

Vad dricker man till?
Jag hade varit på Södermalms förmodligen sämsta Systembolag. Det som ligger på Folkungagatan i närheten av Götgatan i det där hiskeliga orangea huset med korrugerad plåtfasad och fönster av institutionsstorlek. Gå inte dit. De skyltar med viner som har tagit slut och har i övrigt bara standardsortimentet. Varnar för ficktjuvar gör de också. Personalen är helt okej, ingen skugga över dem. Jag köpte Corvina Veronese 2001 nr 23072. Eftersom inte maten blev så bra kan jag inte med säkerhet säga om vinet skulle ha passat. Jag tror inte det. Det här skulle man äta något lammigt med ugnsrostade grönsaker till, typ. Men festen - som var väldigt trevlig och lyckad - hade inte lämpat sig för sånt finlir. Folk till och med åt chips och drack alkoläsk. Jag höll mig till min Corvina. En före detta bloggare råkade snubbla över mitt vinglas så jag fick inte i mig hela flaskan. Men det kändes som det hade behövts, nu när fukten i luften kryper in under ylletröjan och natten börjar dofta jord. Det är vemodigt att sommaren är slut, alla medelmåttiga viner till trots. Corvinan var dock en helt okej avslutning.
Vad skulle jag druckit om inte fläsket hade blivit så surt? En fruktig och balanserat ekad chardonnay eller en pinot noir från nya världen .

Hösten är inte bara mörker, det är om inte annat en förevändning för att äta vilt som man kan dricka upp sina Rhône-viner till och om två veckor ska jag till Oaxen!

TCA

Jag drabbades av tvivel om att jag hade fog för det jag skrev om kork i förra posten och raderade därför ett avsnitt som har visat sig vara felaktigt. Som vanligt är verkligheten mer komplex än man anar. Det visade sig att det finns flera sätt på vilket vinet kan bli korkat och att även skruv- och plastkorksförseglade viner löper risk att drabbas. Hur då? Jo, TCA eller 2,4,6-trikloranisol bildas liksom andra kloranisoler när klorin reagerar med fenoler. Det sker bland annat när man bleker eller steriliserar naturkork. Men fenoler förekommer generellt i trä och träprodukter vilket betyder att klorin som av något skäl kommer i kontakt med trä i fat skulle kunna ge ett vin som senare föreglas med plastkork den obehagliga defekten. Ett annat scenario skulle kunna vara att trä som reagerar med klorin i en vinkällare på något sätt sprids och skämmer vinet. I en artikel som jag länkar till längre fram berättas det om när Hanzell Vineyards' Chardonnay från 2000 skulle testas av Jim Laube, vinkritiker vid Wine Spectator. Eftersom den första flaskan var korkad beställde han ytterligare en som visade sig vara defekt och ringde sedan bekymrad till vingården och undrade om de hade problem med TCA. Vingården skickade flaskor på testning och det visade sig att 5 av 8 flaskor innehöll omkring 2 ppt (parts per trillion) TCA vilket är tillräckligt för att en tränad näsa ska uppfatta den obehagliga doften. Efter grundligt genomgång av Hanzells anläggningar visade sig källan vara avloppsbrunnar i vinkällarens fermentationsrum. Klorin som använts för att spola bort fläckar från cementgolvet i hade reagerat med träspån i avloppsbrunnarna. TCA hade bildats och oavsiktligt spridits i källaren med hjälp av gummislang. Upptäckten och åtgärderna för att förebygga uppkomst kostade vingården miljoner men har gett vinvärlden nya kunskaper om hur TCA fungerar. Läs mer här.

Semester

Semester. Hade egentligen inte tänkt blogga men kan inte låta bli. I senaste Kupé # (7/8 juli-august) - gratistidningen på tåget - skriver Gunnar Wesslén att två diskussioner skakar vinvärlden. Den första och mest hätska handlar, enligt honom, om huruvida de multinationella bolagen likriktar vinernas smak för att vinna marknadsandelar. Den andra om man ska använda naturkork eller inte. Wesslén har fått näring till första delen av artikeln från Jonathan Nossiters dokumentär ”Mondovino” som gick på bio i våras. Filmen handlar bland annat om vinodlare med små egendomar runt om i världen, om enologen Michel Rolland, om familjen Mondavis imperium och om vinkritikern Robert Parker Jr. Filmen som är tagen med skakig handkamera – inget problem för mig som aldrig blir åksjuk – tar två och en halv timme på sig att tjata ett budskap som framgår redan efter en halvtimme; det är synd om vinbönder som odlar med respekt för tradition och omgivning eftersom de elaka globala vinkompanierna köper upp deras egendomar och likriktar vinerna efter Michel Rollands och Robert Parkers ideal.

(Om man inte blir åksjuk av handkamera så är filmen sevärd även av andra skäl; representanten för imperiet Mondavi som påstår att Robert Mondavi har blivit en filosof utan att kunna redovisa vad denna filosofi består i, Opus One-familjen som tycker att deras vingårdsarbetare är så omistliga att de ibland ger dem en t-shirt och odlaren i Bourgogne som filosoferar om vinets roll i civilisationen. )

Jag tror att likriktning bara kan fortgå till en viss gräns. För 20 år sedan lär allt öl i USA ha smakat likadant dvs som halvsöt blaskig lager. Det fanns Millers, Budweiser, Pabst Blue Ribbon och några andra märken. Men mikrobryggerier uppstod och idag kommer många av de mest spännande ölsorterna från det landet. Varför skulle inte något liknande kunna hända i vinvärlden?

Det finns naturligtvis mycket i Nossiters budskap som är relevant men läs Oz Clarkes artikel i senaste Gourmet (3/2005) så får ni en annan aspekt på diskussionen om likriktning .

Till korkdiskussionen. Om naturkorkar skriver Wesslén att ”en del av korkarna i vinflaskor blir förstörda och utvecklar något som kallas TCA och förstör vinet. Det smakar unket, instängt och är inte njutbart”. Sant om smaken. Har man en gång lärt sig identifiera den blir det något av rysk roulett att köpa vin förseglat med naturkork.
Jag köper alltid minst två flaskor av varje naturkorksföreglat vin eftersom man har en i reserv om en skulle vara korkad. Minst en gång i månaden går jag till Systembolaget för att byta korkade viner. Jag köper oftast viner för omedelbar konsumtion och tycker därför att det är en fördel om de är förseglade med plastkork eller skruvkapsyl. Wesslén skriver - som vore det ett etablerat faktum - att naturkork släpper in luft. Jag har fått lära mig att så inte är fallet om vinet förvaras liggande och korken inte torkar. De reaktioner som sker i ett vin som flasklagras är bland annat beroende på luftvolymens förhållande till vinvolymen, dvs vinet i magnumflaskor påverkas på ett annat sätt än vinet i flaskor om 75 cl. Återstår att se om detta stämmer när långtidsexperiment med plast eller skruvkorkar har genomförts.

För övrigt läser jag i SvD 30/7 att Jens Dolk föreslår att man istället för alkoholfritt vin till maten kan dricka Sanbitter, ”alkoholfri svensk cider, alkoholfri öl, mineralvatten eller min favoritdryck framför alla – Coca Cola.” Han har pålitliga omdömen om vin men jag blir förvånad att han föreslår svensk cider - som i regel brukar vara sötsliskig - och Coca Cola som måltidsdrycker. Själv skulle jag föreslå kranvatten.