Jancis Robinson skriver inte många rader om turkiskt vin. Det hon skriver kan sammanfattas med att det mesta vinet produceras för export eller turister och att hon varit mer imponerad av det vita än det röda.
I fredags, när jag kom hit efter en och en halv timmes taxifärd längs Bosporen, öppnades en flaska rött. 2,4,6-trikloranisol doftade den. Vi drack min medhavda Baron de Ley i stället. Sedan dess har det bara blivit lite öl.
Annars är det inte svårt att roa sig i denna så vackra och oöverkådligt stora stad. Jag återkommer i ämnet.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Återkom oxå om den fina Såvingjån Blangen. I kärt minne bevarad.
Skicka en kommentar