Min far var född i staden. Farfar och farmor bodde på Tessins väg i slutet av 1970-talet. Från ett av fönstren i deras lägenhet kunde man se Kockumskranen och hamnen. Det fanns billiga färjor från Limhamn till Dragör. Eller dyra flygbåtar från hamnen rakt in i den danska huvudstaden. Det fanns en park, ett slott och en ubåt. Annars är min barndoms minnen av staden vid sundet få. Farfar var bra på att laga mat. Och han använde smör, en ingrediens som det ondskefulla 1970-talets missriktade hälsokampanjer nästan hade fått att försvinna ur hushållen med den följd att alla använde vidrigt margarin i stället. Det luktade därför alltid gott ur farfars kök.
Jag och min bror tillbringade en eller två veckor där för 32 år sedan. Tror att vår farmor hade gått ur tiden, att farfar var änkling. Våra föräldrar var i någon öststat med pappas kyrkokör. På teve pågick fotbollsvm i Argentina. Vi gjorde en utflykt till Köpenhamn, jag minns inte så mycket mer.
J som har bröllopsfest i övermorgon flyttade dit för 20 år sedan, tror jag. L flyttade från Lund till Malmö för sju år sedan. Jag försökte flytta dit. Det gick aldrig, det fanns inga jobb, Malmö sade aldrig "ja". Jag flyttade i stället till Katarina församling.
En sommar för fem år sedan, när jag precis hade köpt min dåvarande lägenhet på Södermalm, försökte jag inbilla mig att jag ogillade staden när jag var där på tillfälligt besök. Jag såg bara amfetaminister med blandrashundar i midjehöjd, billigt krimskrams från Mellanöstern och rastalockade medelklassungar på Möllan. Naturligtvis komplett idioti från undertecknad men vad inbillar man sig inte när man har försmåtts.
Bortsett från en kort mellanlandning i juli 2008 har jag inte varit där på länge. För sex sju år sedan åkte jag dit regelbundet. Med hopp om att kunna slå rot. Det var kvällar på Tempo, fredagar på Siesta, räder in på Möllans ost, luncher på Asien, dim sum på den där kinesen vid Möllan, matkaravaner, rostade turkiska hasselnötter, ayran och serbiska charkuterier. Allt i Malmö kretsade naturligtvis inte kring mat. Det var bara så avslappnat i den skånska staden, folk ältade inte sina lägenhets- eller husaffärer i all oändlighet, vilket är det enda man gör här i huvudstaden. De Malmöiter jag lärde känna var förhållandevis befriade från ängsligt positionerande. Och generösa. I morgon ska jag träffa ett par av dem för första gången på fyra år. Om man inte räknar med de sociala medierna förstås.
I Malmö drack jag Côte Rotie för första gången på Victoria för fem år sedan. Kommer inte ihåg producenten heller.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar