Det här inlägget skulle kunnat handla om en dåligt luftad och för min nuvarande smak alldeles för fruktvulgig pinot noir (Calera), om en chianti som luktade TCA (Riserva Ducale) och därför måste returneras, en handfull billigt argentinskt vitt (Någonting Chardonnay) som fernissar gommen med svaveldioxid och en lika död som brännande barolo från 1998 (Feyles). Det skulle kunna handla om allt detta orättvist drabbande dåliga i vinväg. Nå, barolon var kanske inte så pjåkig. Den var bara inte min kopp te, eller vad man skriver.
Men varför uppehålla sig vid det som inte håller måttet? En päronfruktig och särdeles apero-passande kravmärkt soave på halvflaska, en crôzes-hermitage som luktade rök och Guiness och den fantastiska Le Chenin som förtjusande fru Brax köpt på min rekommendation.
Förutom detta, så gjorde ett trevligt häng i Herrängen, lördagmiddag med Kulturchefen och efterföljande Kulturnatt samt en sexkilometersrunda i måttligt tempo, den här helgen. Bland annat.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar