2011:20 Massalia

Jag fick med mig fyra flaskor från Frankrike. En St Émillion, en vin jaune, ett naturligt vin och ett från Cassis. De tre förstnämnda provade jag på en matmässa för vanliga konsumenter som vi råkade slinka in på i Marseilles vid tolvtiden på söndagen. Det sistnämnda gav min generöse bror mig. Han har bett mig att berätta vad jag tycker om det skulle visa sig att jag gillar det. Om jag inte gör det kan jag ligga lite lågt med mina synpunkter. Bror med hustru gillar nämligen vinet. Mycket.

Kvällen före matmässan åt vi på en restaurant som heter Le 29. I fönstret till krogen stod tomglas som tidigare hade härbärgerat dyrbart innehåll. Det gjordes också reklam för provningar av olika slag. Menyn på Le 29 var förtryckt och laminerad. Det kanske fanns högst ett 20-tal viner inalles, vita inkluderade. Av de exklusiva producenterna syntes nada. Vi började med ett rött och ett vitt från trakten, båda rekommenderade av kyparen. Det vita var en charmlös chardonnay, det röda ett kartigt med hög syra. Ingetdera defekt men båda lite småtrista. Jag hittade en crôzes-hermitage från Alain Graillot i menyn. Den smått arrogante kyparen förklarade att vinet ifråga var slut. Då beställde jag en bra gigondas i stället. Chardonnay från trakterna kring Rhônes mynning kanske inte kan bli bra, det kanske är för varmt där.

På matmässan provade jag även en räcka bourgogner som var dyra och intetsägande. Sully hette producenten. Desto roligare då att de flaskor jag bestämde mig för, nämligen det gula från Jura, det naturliga från Rhône och st-émillionen, samtliga är så bra. De ska professorn få smaka.

Rapport kanske följer, kanske inte.