Lördag kl 17, Konstnärshuset på Smålandsgatan 7. Agnes och Per ska gifta sig. Många är där. Några i kategorin det-var-länge-sedan, andra i kategorin vem-känner-du, somliga i kategorin vi-som-var-med-på-svensexan, några kolumnister, någon tidskriftsgrundare, en känd liberal debattör och andra som jag varken kände igen eller känner. Vi väntar på ceremonin medan det bubblas crémant de bourgogne i foajén en trappa upp från gatuplan. Mörka kostymer (påbjudna), folkdräkter (önskade) och andra utstyrslar som strängt taget inte uppfyller klädselkravet (som nog egentligen är en mer allmänt hållen rekommendation) bärs av gästerna.
Nerför trappan som leder upp till festvåningen, kommer så brudnäbbarna en liten pojke och flicka, därefter brudparet och sist, något förvånande, en präst. Jag skriver förvånande eftersom Per är uttalad, nästan obstinat, ateist. Ceremonin äger rum i trappan, det är fint, i mångas ögon väller tårarna fram. Brudparet kommer ner och kramkalaset vidtar.
Middagen är libanesisk buffé där förrätterna ska intas med öl och snaps och varmrätterna med rödvin. Jag sitter bredvid en jurist, snett mittemot mig en tidskriftsgrundare, mitt emot mig A som är gift med J. Om man inte vet vem någon är kan man läsa det i programmet som utformats som den dagstidning där Per skriver ledare och krönikor . Om mig står till exempel "Daniel Olsson, På Uplands nation var denne biolog ännu inte känd som bloggaren Vinlusen". Om det någonsin var en hemlighet så är det inte det längre. Åtminstone inte bland gästerna.
Vinet är till en början också lite hemligt eftersom det är upphällt i flaskor utan etikett. Det står emellertid i programmet vad det är vi dricker och vi är flera som börjar med det redan till förrätterna och häller vatten i stället för O.P. Andersson i snapsglasen inför skålandet. Bland förrätterna utmärker sig en fantastisk mhammara dvs en dipp på krossade valnötter och paprika. Varmrätterna utgörs för övrigt av libanesiska lamm- och kycklingspett samt lax.
Under middagen, med brudgummens vän PS som toastmaster, hålls många tal. Av syskon, föräldrar, släktingar och vänner. Av olika längd, täthet och anknytning till dagens begivenhet. Ett av de första handlar om harmoni och avslutas med en visa. Någon pratar om ehec. Den kände liberale debattören och hyllaren av världskapitalismen håller ett minnesvärt där han berättar om hur han lärde känna brudgummen och påminner om att denne faktiskt valde att sluta på Svt bland annat så att han kunde fortsätta att blogga. Vilket för mig fortfarande framstår som unikt. Det har ju gått några år sedan dess.
Mot slutet av middagen uppmanar toastmastern oss, som var med om svensexan på ön Lilla Skratten en vecka tidigare, att under ed lova att inte yppa vad som försigick där. Och det gör vi givetvis. Det är något med oss män och hemligheter.
Det blir tårta, kladdkaka och kaffe. Ett angränsande rum öppnas upp. Kort spotifydisco för oss entusiaster. "Whip it", "Girls & Boys" och inte minst "Just Like Heaven". Folk hänger i baren, det glesnar bland gästerna och personalen förkunnar att lokalen stänger ett. Brudparet har sedan länge åkt.
Det pratas om att bege sig ut och festa vidare på lokal. Jag är trött och beger mig till tunnelbanan på Birger Jarlsgatan för vidare färd till Gröndal via Liljeholmen.
Geisweiler Monopole Crémant de Bourgogne Brut (nr 7685)
Oude Kaap Cinsault Cabernet Sauvignon (nr 22017)
PS. Jag har snott den fina bilden från ett facebook-flöde. Tror att det är Johan Norberg som har tagit den. DS.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar