24 september 2011

2011:54 Regissörens version

I natt när jag kom hem tänkte jag skriva något rappt som hade sin utgångspunkt i något som jag sade under gårdagskvällen och som då framstod som ytterst kvickt men som idag inte känns lika träffande. Trots det tänker jag försöka.

Platsen är Stockholm, naturligtvis. Tiden är fredagen den 23:e september 2011 och det är en lönefredag för mig. Vi, dvs jag och ett par där jag känner mannen sedan länge, står i baren på 19 Glas och dricker ett glas biologiskt chenin blanc från Loire. Det luktar grappa, ser ut som äppelmust, smakar hyggligt och har ofrivilliga bubblor. Jag kan inte återfinna det i vinlistan idag men även om jag kunde så skulle jag inte beställa det igen.

Vi sätter oss på trottoarserveringen. Smårätter: älgfärs med trattkantareller, lammtunnbringa, sardeller och pumpasoppa. Boom boom syrah 2009 från Washington. Bra syra i den för övrigt. Advokaten anländer.
Paret i sällskapet berättar hur de träffades. Hon, som bara kände honom ytligt, skulle egentligen försöka få honom att träffa en av hennes närmaste väninnor. Så hon bestämmer att hon ska träffa honom för att se vem han är innan hon låter väninnan träffa honom. Det utvecklas till en lång dejt och de blir kära. Men hon försvinner senare samma kväll för att träffa sitt ex och reda ut något. Han får inte tag på henne, vet inte vad som händer. Diverse förvecklingar tilltar men de återser varandra och är nu ett par. Väninnan letar emellertid fortfarande efter någon.

"Visst är hon söt" säger M som visar kortet på väninnan för mig och advokaten. Blond, höga kindben och något slaviskt över sig. Jag säger att kärlekshistorien låter som något Nora Ephron skulle ha kunnat regissera. Möjligen med undantaget att väninnan (på kortet) i den filmen även skulle träffat någon innan sluttexterna rullar upp.

Advokaten, påstår, i likhet med en av mina bästa vänner för en kort tid sedan, att jag har valt min livsstil, läs civilstånd. Jag blir full i skratt. Valt? Han hänvisar till mitt utseende, mitt yrke, min allmänbildning, min humor, alla mina goda sidor och menar att det inte skulle vara något problem för mig att hitta någon. Och han kommer med välmenande tips om hur jag ska gå tillväga. Jag har hört dessa tips förut, tror inte att de fungerar för mig, men jag uppskattar ändå fortfarande omtanken. Den här diskussionen vi har, innehållet i den håller knappast för något manus, men intensiteten och frustrationen skulle kunna varit regisserad av Woody Allen.

Vi går till Gondolens bar. Jag får alltid en känsla av Finlandsbåt eller evenemangsbuss från Sundsvall när jag är där. Det är något med merparten av gästerna. En uppkläddhet och stil som ser lite utsocknes ut. Dessutom är det ovanligt trångt ikväll och servitörerna får knö sig mellan bargästerna när de ska till borden i änden. Jag beställer Erik Lallerstedts champagne. Vi sätter oss vid de där lutande fönstrena där man kan se Slussen 20 meter rakt nedanför. M får lite svindel. Jag börjar prata med en armtatuerad tjej som visar sig jobba i den fiskbutik som jag senast i augusti handlade röding i. Butiken där de är kunniga och gärna kommer med bra tips. Säger jag inställsamt. Hon, visar det sig, är i Gondolens bar för att vänta på att pojkvännen ska gå av sitt pass. Advokaten beställer en flaska Bollinger Special Cuvée Brut. Jag uppdaterar på det där bekräftelseknarkande sättet. Mannen i paret är hungrig och föreslår att vi ska gå ner till en restaurangen på Slussen där det serveras asiatisk mat. Advokaten blir kvar i baren.

De ska stänga om en halvtimme men vi får våra rödcurrykycklingrätter ändå. Jag frågar en av servitörerna om han är från Kina. Det är han. Kina, vilken plats? Frågar jag. Zhejiang, svarar han. Jag börjar även prata med en av servitriserna. Allt detta på kinesiska och jag blir upprymd och glad, inte bara för att det flyter så bra, utan också för att det verkar vara så överraskande och uppskattat med den här Sverigemänniskan som plötsligt börjar pratar kinesiska med dem. Ni servererar ju inte Kina-mat, det här är ju Thailand-mat, säger jag. Servitrisen tror inte att svenskarna tycker om Kina-mat. Det tror jag, säger jag. Prova med Gongbao Jiding, det skulle svenskarna gilla.

Eftersom Fisksätra ska spela skivor på Skånegatan 19 tar vi oss dit och pratar strunt lite strunt med honom, försöker höra vad vi säger över musiken och dricker ett hyggligt odrickbart glas vin innan jag beger mig hem till Gröndal. Klockan är nästan ett när jag kommit hem och jag konstaterar att jag är lycklig eftersom det inte känns som Todd Solondz regisserar.


2006 Simposio Vino Nobile di Montipulciano Tenimenti Angelini Toscana.

Inga kommentarer: