2005

Bara dryga två veckor kvar till 2006 men sammanfattningarna av det innevarande året har redan börjat. Jag ska inte vara sämre. 2005 sågas lite varstans i bloggkosmos. För mig har det som började i fyrverkerirök och Moët-rus på Mariatorget varit ett mellanår. Blott en trojka riktigt minnesvärda restaurangupplevelser: Hipp i Malmö, Lejontornet och Oaxen. Tro för den skull inte att jag har dammsugit Sverige på krogar. Jag har till exempel hittills inte ätit varken på Mistral, Niklas och flera andra. Marie Laveau har inte heller blivit av trots att jag lovade det i ett tidigare inlägg. Min ekonomi förändrades så radikalt när jag köpte min bostadsrätt - med vinfack - så jag fick dra in både på uteätandet och drickandet. Några viner blev det trots allt och ska jag kora ett rött och ett vitt som stod ut får det bli Chivites Colección 125 Reserva och Paul Blancks Pinot Auxerrois Viellies Vignes 2000. Den förra kom jag i kontakt med en knasterkall februarikväll på Grill Ruby. Vi hade tänkt dricka Côte Rotie men sommelieren avrådde eftersom vinkällaren hade blivit för kall. Hon föreslog i stället denna storslagna spanska blandning av tempranillo, merlot och cabernet sauvignon som höll bättre temperatur eftersom den hade varit inne i restaurangen en stund. Vi hade dessutom turen att få en entusiastisk föreläsning om vinet av Johan Edström (Philipson & Söderberg) som råkade vara i lokalen. Paul Blancks glycerolfeta, lätt akacie- och hasselnötsdoftande vin fick jag syn på i källaren till en finare Belgisk livsmedelsbutik, Robs. Hade läst om vinet några år tidigare men glömt det. Köpte så ett par flaskor. De gjorde succé varhelst de bjöds. Som fördrink eller till ljusare kötträtter bör det fungera ypperligt. Kanske till asiatiskt också. Det finns dock inte att köpa i Sverige än. Tyvärr.
2005 kom två filmer där vin hade en viktig roll. Jag tänker närmast på den misandriska, (obs egenpåhittat ord) svarta komedin "Sideways" och dokumentären "Mondovino". Den senare med tydlig kritik mot likriktningen i vinvärlden som en konsekvens av Michel Rollands och Robert M. Parker Jr.s oproportionerligt stora inflytande. Enligt regissören. Och med en kanske något romantiserad bild av den "lille odlaren".
Roligaste champagneupplevelsen var Pol Roger under manslägret i Finnhamn medio juni. Det var ovanligt många trevliga bröllopsfestligheter. Det blev mycket rosé under sommarmånaderna. Jag gick munskänkarnas druvkurs. Skruvkapsylen gjorde comeback. Riojorna började visa vad de kan gå för. Mitt tidigare så generaliserande omdöme - försvunnen frukt i en vaniljbuljong - var riktigt dumt. Hade jag haft taxfree-ondskan i form av en flaska Faustino för näsan när jag tänkte så? Det får jag aldrig veta. Hursom, Conde de la Salceda, Baron de Ley Finca Monasterio med flera visar att Rioja är ett område att räkna med. Igen. Tursamt nog har jag kompisar med den goda smaken att köpa viner åt mig när de är ute och reser. Fick exempelvis en flaska röd Baigorri när A och L kom tillbaka från Rioja i slutet av oktober. Tack för den!

Jag önskar alla mina läsare trevliga helger framöver! Och ser fram mot 2006.