Den nya lägenheten

"Ägaren har kommit till stan. Kan du träffa honom?" Ägaren som tidigare varit onåbar skulle plötsligt komma till Peking. Eftersom mitt lägenhetskontrakt går ut nästa lördag tyckte jag att det kändes viktigt att ordna ett nytt. M och jag tittade förra veckan på en 130 kvadratmeterslägenhet med tre sovrum och två separata badrum. Det senare är inte minst viktigt eftersom hon sällan duschar kortare än 30 minuter. Jag har diskuterat det med henne men gett upp. Den nya lägenheten ligger på 23:e våningen och vetter söderut mot tredje ringvägen. Utsikten är inte den bästa. Det är betong och avgasfläckade fasader så långt ögat når. Om man står på balkongen och tittar neråt kan man se lite grönska. Interiören är desto bättre. Neutralt vitt och de obligatoriska möblerna från jättevarumärket med småländsk härkomst. (Det finns en tredje säng om någon skulle få för sig att komma hit för att hälsa på.)

Först skulle M och jag äta en sen lunch på Sha'anxi-restaurangen. Efter en kvart kom herr W med chaufför in i lokalen. Vi hälsade. Herr W hörde sig för med M om vårt förhållande. "Jag lär honom kinesiska, han lär mig engelska." Och det är helt sant. Herr W fyllde mitt glas med öl och höjde det: "Botten upp!". "Du behöver inte!" sa M. Men, jag tömde det i några långa klunkar. Vi forsatte att prata. Jag berättade om mina studier. Jag frågade M om det var OK att jag föreslog en skål. "Det är bra, det betyder att ni är vänner." Plötsligt reste sig alla. Vi skulle gå till mäklaren. Inne på mäklarkotoret drogs kontraktet, helt skrivet på kinesiska, fram. Jag insisterade på att vi skulle se lägenheten en gång till innan vi skrev på. "Du behöver inte vara orolig, det är samma lägenhet". Jag insisterade. Herr W lämnade lokalen. M såg bekymrad ut. "Problem?" frågade jag. "Det är några som vill hyra lägenheten under ett år, han kanske hellre hyr ut till dem". "Okej" sa jag "jag skriver väl på då". M sprang ut på gatan och ropade in herr W. Sedan gick hon igenom alla kontraktspunkter. Ägaren ville ha 5000 RMB i månaden för tre månader plus en månads hyra i deposition för möbler och husgeråd. Jag skrev på. Jag skulle alltså behöva ta ut 20 000 RMB på en gång. Här kan man bara ta ut 2500 RMB per uttag så det skulle bli åtta uttag inalles. Jag förklarade att jag var tvungen att gå hem och överföra pengar mellan konton innan jag kunde ta ut. Väl tillbaka på mäklarkontoret möttes jag av M som delade ut glassar till alla. Därefter gick vi till lägenheten. Det var samma lägenhet som vi hade sett. Mäklarfirmans representanter förklarade hur gaskortet fungerade. Jag fick veta att de behövde en kopia av mitt pass för att jag skulle kunna få internetåtkomst. Vi var säkert i lägenheten i tre kvart. Och, det är något som verkar vara kulturspecifikt, allting tar tid. Det ska småpratas och, ursäkta uttrycket, tjafsas en del innan något avslutas. Jag gick till uttagsautomaten på vägen därifrån. Tog bara ut 10 000 RMB eftersom folk väntade bakom mig. Jag frågade M: "Är det OK att jag tar ut 10 000 nu och 10 000 sedan? Folk väntade på mig och jag känner mig inte bekväm med 20 000 RMB i plånboken. "Det är OK" sade M. "Ägaren och mäklaren tycker att du är en god och pålitlig person eftersom du tar hänsyn till de andra vid uttagsautomaten" sade hon. "I Kina skulle ingen göra så." Jag överlämnade sedlarna till Herr W i buntar om 1000 RMB. Fick så tillfälle att uttala siffrorna ett till tio med respektive toner samt ordet tusen. Herr W räknade den första bunten. Jag gick tillbaka till uttagsautomaten. Tog ut ytterligare 10 000. Så bågnande har min plånbok aldrig tidigare varit. Herr W räknade sedlarna. Kvitton skrevs, vi skakade hand och Herr W gestikulerade att vi skulle tala på telefon någon gång. Så nu är jag tillfälligt 20 000 RMB fattigare men ett hyreskontrakt rikare. Hela processen tog tre timmar.