Lång fredag

I nordvästra utkanten av Peking ligger Sommarpalatset. Jag var där i fjol men då pågick renoveringsarbeten så delar av området var avstängt. Dessutom drabbades vi av ett skyfall som tvingade oss under tak tidigare än vi räknat med. Eftersom J nu är här passade jag på att ta ledigt från skolan en dag och åka ut dit med honom. På buss 801 som vi tog började en kines prata med mig vilket gav mig tillfälle både att öva språket och inför J visa att jag hade lärt mig något. Jag fick telefonnumret och lovade att ringa någon gång. Nåväl, sommarpalatset ligger bildskönt vid stranden av Kunmingsjön och har flera intressanta byggnader och konstföremål, bland annat den beryktade marmorbåten. Av någon anledning valde vi emellertid först att gå västerut och hamnade i ett fridfullt parkområde. Gräsmattor, pilträd och inte många människor förutom några som badade i sjön. Tystnaden där kommer jag att återvända till.
Vi tog buss 801 快 vilket betyder snabb på vägen tillbaka. Det tog trots beteckningen en och en halv timme att komma hem. Vi hade turen att få sittplatser. Vilket i och för sig inte hindrade någon från att - för en med utrymme bortskämd svensk - stå med magen i ansiktet på en. Eller en annan från att ogenerat vila andra kroppsdelar mot ens axel tills man upptäcker det och väljer en mer obekväm sittställning.

J ville äta Pekinganka. På Da Dong var det fullt men vi köade under 40 minuter. Medan vi väntade drack vi gratis kaliforniskt dunkvin. Det vita kallade sig chablis, se bilden. Det smakade naturligtvis inte i närheten av de kristallrena, mineraliga varianterna av vinet från distriktet i Frankrike som har rätt att använda namnet. Men det var gratis. Den hittills största kackerlacka, 蟑螂 zhāngláng, jag sett här i landet spidade över marmorgolvet i korridoren till alla väntande gästers förskräckelse tills den mötte sitt öde under klacken på en av de snyggt, i svart qípáo, klädda servitriserna. (Om ni inte vet vad en qípáo är ska ni se "In the mood for love" (2000) av Wong Kar-Wai. Föremålet för huvudpersonens låga spelas av Maggie Cheung. Hon hinner bära flera olika qípáo-klänningar innan filmen är slut.)
Vi fick vårt bord, valde en bättre chardonnay och en av pekingankvarianterna. I ärlighetens namn vet jag inte vilken skillnad det var mellan de två typerna. En kostade 158 RMB, den andra 178 RMB, vi valde den senare. Den kom in med pannkakor, grönsaker, vitlök och andra kondimenter. Wokade bambuskott(?) med god kryddning - glöm burkvarianterna - toppade måltiden. Pekinganka är lite överskattat tycker jag. Men det var OK. Sedan åkte vi till Sanlitun där jag rökte cigarr. Vi åsåg en poptrio på ett ställe där det bara fanns asiater. När de pausade blev det stångdans. Jag tyckte att trion var bra, Johan tyckte att de var bú tài hǎo dvs inte alltför bra. Besökte sedan ställe där jag Y och P drack vin och rökte vattenpipa till halv fem på morgonen för en månad sedan. Baren har en skylt på toaletten med texten "No shiting" sic. Sedan gick vi vidare till Bar Blu. Jag pratade med någon som jobbade med inredning och Ferrari? Jag förstod inte riktigt. Trots att hennes engelska var så flytande. Hon hade en pojkvän från Australien, därav den goda engelskan. Jag var trött, tog taxi hem. Johan stannade längre.