I veckan spelar Steely Dan i Stockholm fick jag veta av min vän folkpartisten. Jag är inte där. För 20 år sedan frågade en kurskamrat om jag ville följa med henne för att se Cornelis Vreeswijk på Barowiak i Uppsala. (Barowiak var ett nöjeshak som senare bytte namn till Sten Sture och sist jag hörde något om det tror jag att det hette Birger Jarl.) Jag hade knappt lyssnat på karln och tackade därför nej. Det blev hans sista konsert. Rättelse: Flustret var troligen platsen. Tack Martin!Ett år senare skulle jag upptäcka honom. Behöver jag tillägga att jag missade Miles Davis' sista spelning i Sverige. Som folkpartisten och bröderna O gick på. Eller alla otaliga Chet Baker-gig i slutet av 80-talet. Nja de kanske inte var otaliga men de förekom. Eller 22 Pistepirkkos första spelning i Uppsala. Naturligtvis missar jag David Sylvian med ett par dagar när han besöker hemlandet. Men, han kommer också att uppträda i Hong Kong i slutet av oktober. Kanske tar jag mig dit. Jag undrar om han kommer att sitta hukad över sin laptop halva konserten som han gjorde senast, i Bryssel 2003. Och sedan avsluta med ett nästan akustiskt set. Den som bevistar får se.Idag har jag pratat med min kombo. Ett steg framåt.
3 kommentarer:
Tilläggas kan, att jag också var på ett av Chet Baker-giggen. :)
Det slår mig att jag nu framstår som värsta jazz-afficionadon, vilket inte är sant.
Till saken kan också läggas att jag missade Frank Zappas sista spelning i Sverige för att jag var i Japan.
Vinlusen fick ju Soundtrack of our Lives sig till livs i Peking. Jag kommer att nöja mig med att se Ebbot gästframträda i Parksnäckan.
Var inte Cornelis sista spelning i Uppsala på Flustret? Jag har åtminstone alltid trott att det var där jag missade min chans att se honom.
Skicka en kommentar