2009:20 Skärvor, knappt

Jag läste nyss ut "Flyga drake" av Khaled Hosseini. Det har säkert en miljon andra gjort också. Betydligt tidigare än mig dessutom. Om jag bortser från en scen mot slutet av romanen - som jag skulle kunna förstöra läsupplevelsen för presumtiva läsare genom att berätta - så tyckte jag att det var en bra berättelse. Filmen finns på dvd här så den kommer jag att se förr eller senare.

Det finns de som kan blogga bra om känslor. Jag kan inte det. Det som berört mig mest (utanför mitt eget liv) har jag läst på två bloggar det senaste halvåret.

Vad som kan verka som ett distanserat och svalt förhållningssätt från min sida är i själva verket ett slags feglir, ett hantverksmässigt tillkortakommande eller kanske rentav symtom på något som skulle kunna diagnostiseras.

Jag hade tänkt att skriva något om känslor här. Om medelåldrigt oförstånd, om försök till kommunikation, en fåfäng tro att allt skulle bli vid det normala. Men så är det ju aldrig, det har jag vetat i ett kvarts sekel nu men uppenbarligen tillfälligt förträngt. Men som sagt, jag kan inte. Det får räcka med att berätta att jag har stängt av min ringsignal och att jag har blockerat skype för en användare. Det var inget som jag hade velat, men det var nödvändigt för min och förhoppningsvis även för en annans hälsas skull.

Min lärare är tillbaka från nyårsledigheten i hemprovinsen. Det betyder att vi har lektion i morgon igen. Det ser jag fram emot.

Det finns ett butikshotell i Sanlitun där det billigaste rummet kostar 5000 RMB per natt. Det var en rumstariff som inte skulle fått rikisar att blinka för ett år sedan. Nu håller världsekonomin på att ta långlunch vilket gör att fabriks- och kontorsgolv börjar tömmas även i den här delen av världen. Jag befarar att rummen på nämnda butikshotell kommer att samla damm. Det stod en Maserati parkerad utanför. Minst en rik gäst således.

I samma byggnad ligger en nyöppnad bar som heter Punk. Där spelas house på en volym som gör att samtalen blir därefter. Punk ska liksom resten av byggnaden vara lite uppmarknad, det går både att köpa Petrus och Clos Ste Hune där. Det blir alltid lite skoj när ett ställe med klass har en stavning som är kass, se menyn på bilden.




Jag drack en Jasmine Ice Tea där. God, föredömligt osöt, men av jasminet kändes intet.
I foajen till byggnaden - Opposite house - hänger en kavaj och en klänning av porslin. Om jag hade varit begåvad med något slags originalitet hade jag säkert använt de där kläderna som en träffande bild av något i tiden. Av något till synes snyggt, men både ofunktionellt och ömtåligt. Ekonomin kanske. Äh, den är ju inte snygg längre. Kanske aldrig har varit heller.


Jag och P har vit månad från och med idag. Vi tränar desto mer. Jag skulle vilja resa någonstans.