2009:66 Äh

Om man ska använda ord med lite steppkänsla, det vill säga ord som låter ungefär som klackar på parkett bör man väl förstå vad orden betyder. Man vill ju så gärna att språket ska vara glatt och sprittande, inte fullt av otympliga ord som exempelvis drög, samkväm eller bordläggning. Nej lätta och fria ska helst orden vara, som fiskar när de slår över en stilla skogstjärn i sommarkvällen. (Jag bortser här från att fiskarna antingen gör det i den ständiga kampen för föda eller kanske en partner och följaktligen är långtifrån lätta i sinnet.)
Kokettera är ett sådant ord. Men vet jag vad det betyder? Jag kollar upp det i svenska akademins ordlista (som finns på nätet, btw). Växer redan skäggen på er, kanske? Då ska jag genast göra det här inlägget lite roligare med att berätta att koffertfisk, kogg och kohandel står på samma sida. Men det var inte poängen. Nej, kokettera kommer som ni vet av kokett - av franskan coquette, ungtupp - som betyder behagsjuk eller tillgjord. Någon läsare får gärna berätta för mig vad behagsjuk betyder för det vet jag inte. Man skulle kunna säga att jag koketterar med min okunskap om ordet. Jag tror att behagsjuk används ungefär i samma utsträckning som dandyelegans. Om det är så kan svenska akademin ta bort det ur ordlistan. Kokettera betyder följaktligen att uppträda kokett, dvs behagsjukt eller tillgjort. Vad vill jag då komma med detta? Jo att jag har förstått vad som menas med att kokettera. Så jag kan använda det när jag vill.
Jag uppmanar er alla att kokettera lite oftare. Att vara sig själv är överskattat. Att göra sig till är roligare än ni tror.