2010:24 Min krets

Bekräftelsebehovet är i varierande utsträckning påtagligt hos olika individer. Det finns de som aldrig behöver höra ett ord av beröm eller uppmärksammas för det som de uträttar. Motsatsen, de som alltid vill få veta att omvärlden lägger märke till dem, finns också. Och som vanligt lägger sig säkert dessa beteenden i utkanterna på en kurva som beskriver en gammaldags klockform. De flesta befinner sig där klockan är som högst, de vill bli bekräftade men behöver inte alltid. Normalfördelning tror jag att det kallas.

Just på bekräftelseskalan hamnar jag i mitten. Att jag på andra skalor hamnar i den långa svansen bryr jag mig mindre om. Jag bor i en storstad, där kan man vara som jag. Man kan vara en femprocentare i några avseenden, kanske en enprocentare i andra.

Men det var inte vad det här inlägget skulle handla om. Utan om vår vincirkel eller Frankrikes längsta flod. Floden heter Loire och råkar vara årets vinflod. För att jag har bestämt det. En flod har ofta sitt ursprung högt över havet, i en frusen vattenmassa i en bergskedja. Så smälter snön eller isen och vattnet ska ta vägen någonstans. Jag glömmer det och svamlar om att floden börjar i Atlanten vid Nantes och sedan kröker sig österut för att sluta i en bergskedja i mitten av södra Frankrike. Kloka K påpekar det orimliga i ett sådant påstående och jag rättar mig. Floden mynnar i Atlanten, ingen annanstans.

Kloka K, Alice Brax, Mathimlen, KO, GriskindsPatrik, tillförlitlige T, jag och Utantitelsålänge träffas varannan vecka för att pröva viner. Jag är kursledare, väljer vinerna och beordrar T att springa till Regeringsgatan för att handla dem. Alice, Patrik och kloka K har turats om att laga mat. Alla deltagare kommer med kloka synpunkter.

Vi har så här långt haft fyra lektioner. Den första var om grundläggande vinkemi. Och så drack vi goda och äckliga viner. Under den andra drack vi olika varianter av Bordeaux. Den tredje ägnade vi Bourgogne och idag var det dags för Loire.

I närheten av staden Nantes ligger området som har gett upphov till torra, syrliga skaldjursviner som kallas Muscadet de Sèvres-et-Maine. De görs på druvan muscadet eller melon de bourgogne som den ofta kallas här. Och eftersom den jästa druvmusten får samsas om utrymmet i jäskaren med de döda jästcellerna så finns det påtagligt jästiga dofter i vinet. Det är bra syra men ingen längd. Det är billigast i kvällens kvartett. En bra bit österut på floden ligger Sancerre och därifrån kommer vin nummer två. Det har gjorts på sauvignon blanc, no s-t Sherlock, och heter Les Pierris. Har också vilat på jästfällning. Alla glosor som omnämns när man pratar om den aromatiska druvan kommer fram i kväll. Jag är den enda som tycker att det dofta svagt av filmjölk. Det är ett bra vin, men det visste ni redan.
Vin nummer tre betecknas som ett svårt vin. Savennières är en ursprungsbeteckning som gäller en liten yta med krav på låga skördeuttag. Chenin blanc är druvan. Det doftar lite som den uppvärmda kopparspolen i motorn till ett modelljärnvägslok. Syran är sträng som en gammaldags rektor. Kanske behöver det här vinet mjukna, lite försonande ålder. Längden är bra och eldigheten på rätt sida om skogsbrand.
Vi har ett rött vin också. Det kommer från Chinon och doftar vanilj samt jordgubbar. Några tycker syltigt andra inte. När man läser om det hittar man ingen amerikansk vitek så jag vet inte alls vad vaniljen har sitt ursprung. Bra, men det placerar sig i jämnhöjd med det billigaste vita om du frågar mig.

Det fanns flera bra tankar om doft och smak i kväll, jag kommer inte ihåg alla och orkar framförallt inte kolla protokollen nu.

Ville bara bekräfta att alla kom med bra synpunkter och att det här är roligare än någon vinkurs jag gått på. Och tack till Alice och KO som gjorde en så god chèvre chaud!

Muscadet Sevre et Maine Gadais 2009 2275-01
Sancerre Les Pierris (nr 2259)
Clos du Papillon Savennieres 2004 9567-01
Chinon Les Gravinières 2008 (nr 95793)

Bilden: musselskal på en strand i Katthammarsvik