2010:78 Munskänkarna

Min gode vän Redaktörn har varit med ett tag. Jag var med för några år sedan. När jag åkte till Kina gjorde jag ett uppehåll i medlemskapet, ett uppehåll som jag bröt igår. Det kom sig av att jag och Redaktörn hade ett ovanligt långt telefonsamtal. Bland annat om Munskänkarna. Han berättade om provningar han hade varit på eller var på väg till. Gradvis började jag längta till de där källarvalven på Döbelnsgatan, källarvalv där man ostört kan ägna sig åt att prova viner under sakkunnig ledning. Jag bestämde mig för att gå med.
En annan god vän skrev, med anledning av en vincirkel som vi hade i våras, att det som var gemensamt för oss i cirkeln var att vi inte gillade Munskänkarna. Det är inte sant, åtminstone inte för mig. För några år sedan sålde jag en lägenhet till en man som är vinkunnig. Han var avogt inställd mot Munskänkarna för att han mött vinmakare i olika delar av världen som hade fått besök av ett svenskt vinsällskap vars medlemmar inte drog sig för att ha synpunkter på värdarnas vinframställning. Synpunkter som kanske inte alltid var grundade i någon större förståelse för slitet i vingården.
Det kan vara hur det vill med Munskänkarna, det som är bra är att föreningen möjliggör provning av viner som man inte annars skulle kommit få tillgång till och det under, som jag skrev tidigare, sakkunnig ledning.
Om allt går som jag vill så ska jag prova Loire den tolfte oktober. Bland vinerna finns representanter både från Vouvray och Savennières. Kan det bli bättre?