2 februari 2011

2011:7 Om författaren: har följt druvan i många år

den tiden då det fanns fler än tre återkommande läsare till den här bloggen kunde det hända att det uppstod diskussioner kring det jag svamlade om. Sedan facebook och twitter gjorde sina inträden i tillvaron lajkar man och kommenterar vad jag får ur mig där i stället, om någon överhuvud taget uttrycker något. Disslajkandet och det surgubbiga är för övrigt inte riktigt socialt mediekorrekt i den där cheerfullhetens fritidsgård där folk hela tiden blir vänner. Därför länkar jag normalt inte hit om jag inte som nu, omdömeslös efter lite franskt får för mig att göra det. (Det är för övrigt över drygt ett år sen detta hände senast.)

Om jag på den tiden det vill säga efter blog bang, tänk 2005 - 2006, hade skrivit ett sånt här inlägg så hade jag kanske blivit uppmuntrad av några vänliga själar men framförallt uppläxad av någon mer erfaren och påläst vinnörd som minsann hade förklarat att så som jag generaliserade kunde man minsann inte generalisera och hade jag inte provat den eller den vinmakarens sensationella vinifiering av just den druva som hade genomgått min diss så hade jag ingen som helst rättighet att uttrycka mig som jag gjorde.

Ikväll drack vi ett vin till maten, ett vin som jag inte kommer att köpa igen. Det var inte lättflyktigt surt, det var inte illaluktande, det var inte korkdefekt, det var inte brettigt men det var kladdigt i munnen, tänk sylten från Lidl. Det var också prisbelönt. Men jag lajkar det inte. Och kladd förknippar jag normalt med några andra druvor. Jag hade gissat carignan om inte mitt alltmer perforerade minne påpekat att Cahors ju använder malbec, cot eller auxerrois, som sorten också kallas - även okärt barn har ju många namn - i de röda.

Det finns några druvor som jag inte tänker öda mer tid på om ingen kan bevisa att de har något att komma med. Till den skaran sällade sig i afton malbecen. Så hej då, eller åtminstone hej så länge, primitivo, malbec, carménère och carignan! Mister jag fyra så står mig några hundra åter.

Och för övrigt hoppas jag att Stockholm Cru återuppstår.

Château la Reyne Prestige (nr 2266)

1 kommentar:

ohmansmatovin sa...

Delar helt din uppfattning om malbec:
http://ohmansmatovin.wordpress.com/2010/10/22/malbec-talk-to-me/