2010:9 Nam

Den sista gången jag såg J i livet var på en vietnamesisk krog på Södermalm för drygt två år sedan. Han hade visat sin nya lägenhet dit han förhållandevis nyseparerad hade flyttat och vi hade tagit ett par öl. Krogen som vi gick till heter "Taste of Vietnam" och ligger på Folkungagatan. Två generationer F var närvarande. Det var föutom J, hans bror P och dennes son L. Efter att jag hade checkat in på facebook och taggat dem dröjde det inte länge förrän den tredje generationen, dvs brödernas mamma, tillika Ls farmor, G lajkade. Vi hade roligt åt det eftersom vi hade frågat oss hur lång tid det skulle ta innan G såg och gillade vår samvaro. Jag vill minnas att maten var god och prisvärd. Efter middagen gick vi hem till en kille med replokal på gården och spelade covers av Clash- och Ebba Grön-låtar under ett par timmar. 

På våren hade jag P och en kollega på middag här hemma. Över moules frites berättade P att J hade cancer men att han behandlades och att allt var på väg åt rätt håll. I augusti hade tumörerna spritt sig på ett ohejdbart sett och i september var det begravning för J i Katarina kyrka. Jävla skitcancer. 
Kom att tänka på det ikväll när jag bjöds på krogen Nem Nem Quán i en annan del av Södermalm ikväll. Nem Nem Quán serverar också vietnamesisk mat.

Vårrullar, dumplings och anka. Färsk koriander och rostad lök. Jordnötskross. Cashew. God paraplydrink. Blaskig starköl. Kaffe med kondenserad mjölk. 
När man har blivit så medveten som jag om de alltmer så störande sidorna av den egna personligheten kan man snart inte skriva någonting utan att irritera sig på dem. Mitt närmast tvångsmässiga behov av att dissa något för att kunna höja något annat är en sådan sida. Att typ skriva att "till skillnad från den överskattade och tjatiga importerade versionen av den - delvis av slavarbetskraft och turism drivna ekonomin och - militärjuntestyrda repressiva monarkins Thailand kök så erbjuder det vietnamesiska bla bla bla...". Vietnam är en kommunistisk diktatur där dissidenter hamnar i fängelse och nätfriheten är frånvarande. Landets kök är mindre representerat i Sverige än det thailändska, det har inte hunnit bli utslätat och standardiserat på samma sätt, bland annat därför har vi inte hunnit tröttna på det. Nem Nem Quán är värt ett besök. Det var E, M och M som bjöd. Det tackar jag för.