Tejp. Webstrarna på Street 20051209.

I Street's rockklubb serveras bara ett rött vin: Kaya från Sydafrika. I mitt tillfälligt nyktra liv bryr jag mig inte så mycket. Och eftersom jag blev lite uppskrämd av vetenskapsnytts rapport om en omdiskuterad studie av sötningsmedlet aspartams effekt på en typ av råttor och inte dricker flaskvatten i länder med bra ledningsdito blev det Coca Cola hela kvällen. Riktig Coca Cola, alltså inte sån med aspartam utan den som får tänder att försvinna. Jag upptäckte att den inte var så förskräckligt söt och tvingas därför moderera mitt tidigare så kategoriska omdöme.
Det var återträff. Vi som brukade gå på Webstrarnas konserter i Uppsala under åttiotalet var där. Både för att träffa varandra och höra det tillfälligt återupplivade bandet. Det var några akter innan huvudattraktionen framträdde. En norrman som jag inte minns namnet på läste webstertexter som vore de poesi. Efter en stund kom Sten Tjäder in och kompade. Sedan var det Pontus Holmgrens tur. Han gjorde tillsammans med en kompgitarrist några versioner av websterlåtar. Därefter kort paus. Sedan äntrade Sten Tjäder, Ola Jameson, Petter Eklund och Janne Lundqvist scenen. Tillfälligt förstärkta av Mats Wigerdal på tangentbord. Alla iförda sagolikt fula handmålade skjortor. Om det var pre-, postironiskt eller bara noll känsla för feeling låter jag vara osagt. Inledde med den ursprungliga versionen av "Svälj allt". Därefter en räcka låtar av varierande kvalitet. Bästa nygamla var "Top Hat Cocktail" från 1987 och den var så inihelvete bra. Bob Hund 15 år innan de fanns, typ. Samlingsskivan "Tejp" är värd att köpa bara för dess skull! Extranummer blev "Bit mig" i en superstitiousifierad version och den monumentala "Silverman". Den senare hörde jag första gången på Rackis i Uppsala 1984 innan de kallade sig Webstrarna.
Så tajta som de var igår har jag aldrig sett dem. Och de var, trots skjortorna, lika snygga och pigga som för femton år sedan. Så det kanske ligger något i Deepak Chopras påstående att åldrande är en attitydfråga.
Under de avslutande låtarna var jag dock så fullständigt upptagen av att prata med A som jag gick i lekis med men inte talat med på typ 20 år att jag inte riktigt koncentrerade mig på musiken. Samtalet fortsatte till stängningsdags. Under tiden spelade DJ Hyena - som alltid - fantastiskt välvalda låtar. De mesta från slutet av 70-talet och början av 80-talet. Det var tidiga Ultravox (med John Foxx), Spandau Ballet, Mano Negra bland annat. Kort sagt en superkväll.