Det är fortfarande varmt i slutet av augusti

Jag träffar M och hennes väninna M utanför Pressbyrån vid Hornstulls tunnelbanestation halv åtta. (Det är inte samma M och M som bor i Malmö.) M har inte varit på lokal så mycket sedan hon blev mamma i våras. Väninnan M kan jag inte riktigt erinra mig när jag träffade senast. Kanske var det när jag hade födelsedagsfest i min lilla etta för fem år sedan. Då var hon relativt nybliven mamma. Nu har hon och hennes man två. Nog om barn, det var när jag i bilen hörde singeln "Deja Vu" med Beyoncé och Jay-Z häromdagen som jag kom på att det var dags att träffa M igen. Det var ju hon som fick mig att lyssna på Jay-Z för några år sedan. Hör jag Jay-Z tänker jag M.

Vi bestämmer oss för Street. Eftersom jag redan har ätit kvällsmat blir det halvportionen ekologiska ostar för mig. M äter sej medan M äter ekologiska getostar. Det är inget fel på servicen i kväll heller, möjligen är den lite långsam. Vi dricker Domaine Bott-Geyl, Riesling, Burgreben de Zellberg, Alsace, Frankrike. Den är mineralig och lätt översvavlad. Svavlet hinner emellertid dunsta bort under kvällen. Vinet känns lite återhållsamt, den av servitrisen utlovade fruktigheten är ganska diskret. Jag ser senare att jag drack samma vin tidigare i somras. Trots att ostarna är svenska och ekologiska tycker jag inte att de är så roliga. Inte heller marmeladen i mitten av tallriken är något att blogga om.

Vi pratar politik. M och M vet vad de ska rösta på. Det gör inte jag. Men några idéer har jag:
Kristdemokraterna är uteslutna. Ett parti för homofober och folk som tror på intelligent design går inte. Vänsterpartiet? Det känns otänkbart att rösta på ett parti vars ledare kallar sig kommunist. Jag förstår inte varför han gör det. Varför club-blazerkramarna i Moderaterna plötsligt går ut och kallar sig för arbetarparti förstår jag heller inte. (Jag vet för övrigt inte vad arbetare är längre. När jag var liten var det sådana som bodde i villa i Vattholma, körde Volvo och hade barn som jag slogs med på skolgården.) Sedan har vi Folkpartiet som affischerar med Framtidens Nyheter. Min gode vän N arbetar för dem. Det finns det andra goda människor som också gör. Jag tycker dock att det partiet lider av något slags kombinerad ögontjänar-, kvarsittnings- och bakläxeideologi och vill därför inte lägga deras sedlar i kuvertet. Socialdemokraterna som redan sitter med hjälp av två andra och har gjort så väldigt länge vill jag inte heller lägga min röst på. Även om det skulle innebära stabilitet och stark valuta. Det gröna Miljöpartiet har goda idéer och några kompetenta företrädare men hyser också djupt vetenskapsfientliga flummare i egna leden. Centerpartiet som tidigare var böndernas parti vet jag inte så mycket om. M och M ogillar deras partiledare skarpt. Förutom röstläget och klädstilen - ni ser hur ytlig jag är - vet jag varken så mycket om henne eller det parti som hon representerar. Nej, det är lättare att veta vilka druvor och ostar man ska rösta på.

När vi hade suttit en timme på Street började DJ:n vända skivor eller klicka fram mp3:or. Bland annat ljöd en instrumental, lätt remixad version av Freestyles "Vill ha dej" ur högtalarna. Utan sången med den erbarmliga texten lät den riktigt bra. Faktiskt. Ni måste tro mig.

(Och så hela den här utläggningen för att jag skulle skjuta upp att skriva om mitt bestående intryck av kvällen som var att det var så trevligt att träffa M och M igen. Och att det är så svårt att uttrycka utan att det blir platt.)

Bilden: ABF-huset på Sveavägen upplåter sina lokaler för en afton i den politiska satirens anda.