Betygen

"Jag är inte en lycklig person just nu. Kan vi gå någonstans och prata?" Y och jag lämnade uppehållsrummet. Vi gick ut från skolan och in på ett av kaféerna i området där vi satte oss i en av sofforna. Det handlade om betygen som vi hade fått. Två timmar tidigare hade skolan haft en "examensceremoni". Citationstecknen är avsiktliga. Ceremonin inleddes med att studierektorn höll ett tal på kinesiska som tolkades till engelska. Talet handlade om att det var många som rest långt för att lära sig ett språk som anses vara väldigt svårt. Efter talet fick varje klass komma fram tillsammans med läraren för att få "betyg" och bli fotograferade. När alla klasser hade varit framme åt vi tårta och drack läsk. Öppnade kuverten och tittade på siffrorna. Först blev jag väldigt glad eftersom jag fått ett högt betyg sedan radade frågorna upp sig. Hur kom det sig att mina provresultat - 84 respektive 87 - hade uppjusterats till 93 och 93? Varför stod det exempelvis att jag bara behärskar 500 tecken efter 10 veckors studier när det samtidigt står att en student som bara har varit här under sex veckor och startat på samma nivå också behärskar 500 tecken? En universellt mänsklig egenskap är ju att jämföra sig med andra. Det är inte så mycket vad man har som vad man har i jämförelse med exempelvis grannen, klasskamraten eller kollegan som är viktigt. Alltså frågar man vilket betyg andra hade fått. När det då visar sig att mindre ambitiösa studenter får nästan samma poäng, eller att en student som talar mindre och uttalar sämre än undertecknad får bättre betyg i muntlig framställning undrar man hur betygsättningen går till. Y - som är bäst i klassen - hade talat med vår lärare om detta. Vår lärares förklaring till den godtyckliga bedömningen var följande: Skolan är en affärsdrivande verksamhet. Om man skulle ge alla elever "riktiga" betyg så skulle man riskera att förlora framtida kunder. Följaktligen ger man aldrig någon ett riktigt dåligt betyg. Det här betyder att betyget vi fick är utan värde, även om det är fint förpackat i ett par röda pärmar med guldtext. Y var inte den enda som var missnöjd med det här förfaringssättet. Engelske D hade under 20 minuter talat med studierektorn och påtalat det orimliga i skolans tillvägagångssätt. Jag talade igår kväll med en studiekoordinator om detta. Hon höll med mig till 100%. Frågan är om hon har någon makt att förändra.

Skolan är inte ett universitet men eleverna är vuxna människor som antingen betalat mycket för kurserna eller fått dem betalda av någon. Vuxna människor vill i utbildningssammanhang bli bedömda utifrån så objektiva kriterier som möjligt.
Jag vill också tillägga att jag inte bryr mig så mycket om betyg, jag är här för att lära mig så mycket mandarin som möjligt. Däremot vill jag veta vilken nivå jag har uppnått. Vilket just nu är omöjligt. För övrigt överförde jag ett antal tusenlappar till företagets plusgiro i förrgår för ytterligare tolv veckor studier. Något som jag kanske inte hade gjort om jag vetat det här.

假的 - jiǎ de - betyder bluff, fejk, efterrapning med mera.