Felaktiga föreställningar, kulturskillnader och annat

"Men i Sverige är det väl vanligt att ett gift par som bor ihop har ett extra sovrum så att mannen kan ta hem sin älskarinna när han känner för det eller om frun vill, ta hem sin älskare." Sa en kines.
"Nej" sa jag, "det har jag aldrig hört."
"Men jag har hört att svenskarna är de mest promiskuösa människorna i Europa" fortsatte kinesen.
"Vi har sedan nästan fyrtio år tillbaka ett rykte som förföljer oss." Sade jag.
"Svenskarna är lite mer lössläppta än andra européer." Sa tyskan som sedan 18 år är engelsk medborgare. Jag avböjde att kommentera. Engelsktyskan tycker att gymnastikredskapen i parkerna är "so cute!" Behöver jag tillägga att hon säger det med bebisröst? Y som har kantonesiska rötter berättade att tyskan första gången de träffades sade: "Jag har hört att kantoneser är så otrevliga, stämmer det?" Det är uppenbart att världen aldrig kommer att lida brist på idioter.
Idag, på väg till den i hög grad falskt marknadsförda restaurangen Li Jia Cai hade vi en taxichaufför som inte hade någon lust att ta oss dit vi ville. "Vet inte" var allt han sade när jag visade min med tecken handskrivna adresslapp. Dessutom maskade han sig fram. Jag, Y och hennes kompis från Australien, D, blev alltmer otåliga. Vi ringde J som hade numret till restaurangen. Krogen gav chauffören vägledning och vi hamnade rätt. Därinne valde vi 200 RMB-menyn. Allt var bra utom varmrätterna. Den falska marknadsföringen består i att man påstår att varje dag har en unik meny som ägaren, den före detta matematikprofessorn bestämmer, läs mer här . Det stämmer inte. Den förtryckta menyn är tillräckligt fettfläckad för att man ska förstå att rätterna tillagas regelbundet. Till den delade vi en fransk sauvignon blanc som var två år gammal. Alla vet att druvan vill vara färsk i flaskan. Alla krusbär, all fläder med mera var som bortsköljda. Efter middagen gick vi igenom hutongområdet i närheten av restaurangen. Det var mörkt, folk satt utomhus och pratade. Huvudsakligen inhemsk befolkning. Tystare än på andra platser här i stan. Vi kom till slut fram till Houhai, sjöområdet norr om den förbjudna staden, där vi först drack drinkar på ett tak. Sedan hamnade vi på en stångdansbar. "Hamnade" är Rosengrensvenska. Y ville att vi skulle gå in där. 98% män. En flickvän till någon stod i ett hörn och såg uttråkad ut. Två tjejer turades om att dansa kring en stång på bardisken. Inga kläder avlägsnades. Det starka svenska vodkavarumärket dominerade i drinklistan. Jag drack något citronbaserat ur ett martiniglas med två litchifrukter på en tandpetare. Frukten ska njutas i ensamt majestät, inte förnedras i sprit med svenskt ursprung. Vi stannade för övrigt inte särskilt länge. Sedan tog vi taxi till Aperitivo i Sanlitun där jag drack australiskt rött och köpte billiga pirat-DVD. Som om jag behövde dem. Jag somnade i taxin därifrån. Och nu är jag hemma.

Veckans låt är "Wandering boy" med Rodney Crowell