10 augusti 2008

29. Hela familjen går ut med geten

Jag var på bolaget i Hornstull igår och köpte en sancerre och en cabernet franc från sluttningarna längs Frankrikes längsta flod. Alla vet att Loire kan sauvignon blanc, chenin blanc och den där druvan som hette Melon de Bourgogne förr i tiden. Ni får ursäkta, jag har glömt vad den heter i skrivande stund. Den kanske kommer tillbaka i slutet av det här inlägget. (Muscadet, jag var tvungen att googla) Alla vet också att sauvignon blanc och getost är som Bacharach/David en gång i tiden. Så getostrulle köpte jag på ICA Maxi i Hoboken, New Jersey idag. Den fick sällskapa med nitratsmakande rödbeta och ruccola i en förrättssallad som jag svängde ihop efter ett recept som jag utelämnade couscous från.
Det finns också en stursk och stolt blå druva längs den ringlande flodens dalar. Den heter cabernet franc och får ibland omdömet gräsig och snål. I Bordeaux har den fått läktarplats medan cabben har första parkett. Eftersom min fantasi inte sträcker sig tillräckligt långt för att kunna se vad druvorna betraktar på scenen så överger jag det här bildspråket nu. Låt mig bara säga att jag mött förhållandevis få cabernet franc-entusiaster på min väg mellan livets rankrader.
I min idealvärld så dricker man cabernet franc till en lammgryta som puttrat en halv söndag. Men lammgrytorna gör sig inte före oktober så jag lagade det här. Jag tror att ett kraftigare vitt vin skulle ha matchat perfekt men vi drack rött. Härligt malolaktiskt fermenterat, moget och nonkonformistiskt. 我爱法国的葡萄酒!
Nu blev middagen väldigt lyckad och trevlig men det roligaste uppkom av en slump. När jag skulle diska matberedaren där getosten och crème fraichen hade blandats fick jag en vision av getostglass. Den skulle också innehålla valnöt. Vi gick till verket och satte igång glassmaskinen men hade inte tillgång till valnöt så det blev pecan istället. Så här långt kan jag säga att vi kunde öka mängden getost, minska på sockret och ersätta pecanen - som smakade träslöjdssal - med valnöt. Återkommer med fulländat recept. Jag är medveten om att matproffs kommer att sucka; "getostglass känns SÅ mycket 1998". Men det spelar inte någon roll.

Sancerre Les Baronnes (nr 32253), 148 kr


Château Gratien 2005 (nr 2236), 79 kr

2 kommentarer:

Lisa sa...

jag tycker att det låter splendid med getostglass!

Martin sa...

Jag föredrar päron och har varit lite avogt inställd till getter sen en Ullrik (mycket fyndigt ja) stångade omkull mig när jag var liten men om jag växer ifrån min barnsmak någon gång ska jag fundera på den där.