33. Jaha

En av konsulterna på kontoret i Peking satt under en tid vid samma åttkantiga skrivbordsformation som jag. Hon talade bra engelska, vi åt lunch ett par gånger. Hennes arbetsdagar var längre än de flestas, det hände att hon suckade över arbetsbördan. När kontoret flyttade hamnade vi långt från varandra. Hon klippte håret i en snygg bob, började sminka sig och klädde sig alltmer professionellt. Någon sade att hon träffat en pojkvän. En dag hade hon slutat. R, som hon hette, förklarade vad white collar gypsies är för mig; arbetande människor med laptop och mobiltelefon men utan kontor. Som har alla världens trådlösa lattefik som sin arbetsplats. Man kan räkna på lokalhyran. Två lattar à 29 kronor om dagen (i Stockholm), 20 arbetsdagar i månaden blir 1160 kr. Billigare än så blir det knappast innanför tullarna. Dessutom slipper man fikapauser.
Finns det inte några nackdelar då? Jo, om man, som jag igår, hamnar i närheten vetenskapsilliterata och högljudda som på fullt allvar diskuterar stjärntecken och andra dumheter kan det bli jobbigt. Är dessutom det trådlösa nätverket ur funktion - "ibland har Mac-användare problem" blir man ju ofrånkomligen isolerad. Till detta kan läggas frånvaron av en fungerande toalett på fiket i fråga. Man får, glatt eller inte, gå till en Kina-krog i närmsta gathörn och betala tio kronor för den bekvämligheten. Fiket, som jag inte tänker namnge, hade en felstavad meny som jag för ett par år sedan, innan jag mognade, skulle raljerat över. Nu gjorde istället en av gästerna det. Högt.
En annan nackdel med latte-kontoren är att de inte har öppet under normala arbetstider. Jag vill ju helst börja klockan åtta och det är inte många som erbjuder den servicen. Och att man ständigt måste ha hemmakontoret under uppsikt. Äh, det här blev trist men jag låter det stå. Ändå.