2009:33 Det finns bra chardonnay också

Jag har druckit alltför få vita bourgogner. En gång, i en lägenhet som min bästis bodde i tillfälligt, ett stenkast från Odenplan, sommaren 1999 drack vi en Joseph Drouhin som jag släpat dit utan att veta vad det var. Det var innan jag kunde något om vin. På bolaget hade de sagt att vit bourgogne skulle passa. Vinet var gott men jag minns inte hur den smakade. Min bästis hade som vanligt lagat ovanligt spännande rätter, kanske var där en då ännu icke utfiskad stekt fisk också. Stekt fisk passar ju smörigheten i vita bourgogner. Typ. Det här utspelade sig för övrigt en lördag i juli. Vi blandade också alltför starka vodkadrinkar och somnade sedan i en soffa medan vi försökte titta på Robert Altmans "Shortcuts". (Det känns som att jag har skrivit det tidigare.)

Ikväll var jag på en vinmiddag i det första höga huset i Peking. Temat var viner av Joseph Phelos. Vi drack producentens Ovation - en gräddig, malolaktiskt fermenterad, trevligt ekad ren bourgogne tastealike från staten med torkan - Californien. Med på middagen var han som blev pojkvän till hon som hyrde ut lägenheten som min bästis bodde tillfälligt i sommaren för tio år sedan. En för övrigt väldigt vinsäker herre. Så allt hänger ihop, kan man kanske krysta till det.
Bra chardonnay är sällsynt. Eller utanför plånboken. Men betalar man det där extra så kan den vara förbannat god. Vad drack vi förutom en minnesvärd chardonnay då? Jo
Joseph Phelps St. Helena Sauvignon Blanc 2006 - stram och syrarik men utan varken krusbär, kattkiss, fläder eller buxbom. Det visade sig att den var gjord i bordeauxstil dvs med lite semillon i blandningen och lagrad på ekfat.
Freestone Sonoma Coast Pinot Noir 2006 - också ren med ljusa bär men inte vulgärt jordgubbig till skillnad från billigare jäsningar på druvan.
Joseph Phelps Napa Valley Cabernet 2005 - serverades alldeles för kall. Innehåller 6% merlot, och 4% petit verdot - återigen bordeaux alltså. I mitt tycke ett lite för spritigt och monumentalt vin. Finare cabbar blir lätt lite dominanta. (809 RMB*/flaska)
Joseph Phelps Insignia 2001 - flaggskeppet. 72% cab, 14% merlot, 12% petit verdot och 2% malbec. Jag hade svårt att bedöma det här vinet. Det var så stort och strängt men eftersom jag var så fnissig av det som jag druckit tidigare under kvällen kunde det inte få riktigt rätt respekt av mig. (2684 RMB/flaska)
Eisrébe - ett isvin baserat på scheurebe (naturligtvis). Framställt på konstgjord väg dvs man har inte väntat på att druvorna ska frysa på rankorna utan frusit dem efter plockning. Jag har sagt det förut: söta viner och dessert är ingen bra kombination för mig. Jag tycker om söta viner i sig eller tillsammans med fågellever eller grön- och blåmögliga ostar. Men tillsammans med - som i det här fallet - choklad och bananmousse med hasselnötsglass och klarbär(?) blir det för mycket av det söta. Dessutom serverades det i fabrikstillverkade små glas med tjock kant. Alla andra viner hade dessförinnan serverats i olika riedel-glas.

Sedan åkte vi till klubbkomplexet på Gongti Xilu och sjöng lite karaoke, drack lite chivas tills vi tröttnade och gick hem.

Det var för övrigt ASC som hade ordnat middagen.

*I skrivande stund går det 1,30 yuan på en svensk krona. När jag kom hit för två år sedan gick det 0,9 eller mindre yuan på en krona. Vart är den svenska ekonomin på väg?