Strax efter elva börjar jag cykla. Det regnar på vägen till Svanesund. Jag har "Nixon" med Lambchop imp3-spelaren.
"Eru go?" frågar tidningsbudet vid Svanesundsfärjan. Utan det vanliga tillägget "eller". Han syftar på att jag väljer att cykla den här dagen. Men hans tonfall är vänligt och han önskar mig lycka till på färden.
Om bilfärjan från Svanesund har ett namn så har jag glömt det. Sundet är smalt, färjan går snabbt. På andra sidan möter jag en cyklande familj. Det händer annars aldrig under min tur. Pappan har ett barn på släp i cykelvagn, två barn cyklar själva och mamman sist. Vi hejar på varandra.
Lilla Edet är bland annat känt för pappersmassaindustri i allmänhet och toalettpapper i synnerhet. Nu, i och med att denna blogg snart går om Kenzas i popularitet, kommer även Milano Special på Lars Svensgatan 5 i Lilla Edet bli känd för den stora allmänheten. Troligen för att de supersajsar kebabportionen när de får höra om mitt cyklande. Och för att de är vänliga. Medan jag äter visas den ostiga "Phenomenon" på teve. Gammal och lättrörd har jag blivit men Travoltas av kosmiska krafter drabbade rollfigur får mig inte att känna något. Åtminstone inte något som kan få mig att stanna längre än måltiden räcker.
Ut ur Lilla Edet går det först parallellt med E45. Sedan snirklar sig vägarna några mil innan jag får syn på skylten för vägen mot Sollebrunn. Ett par kilometer in på den vägen försvinner asfalten och ersätts av grus.
Grusvägar får cykeln att vibrera och skruvar att vrida sig ur sina fästen. På grusvägar måste man gira mellan gropar och sträckor där bandfordon har räfflat underlaget. Det enda förmildrande är den nästan obefintliga motortrafiken. Jag lyssnar på Bob Dylans "Slow Train Coming".
Vägen går genom kuperad barrskog. Det känns som jag är mitt i ingenstans och som att vägen aldrig ska ta slut. Men det gör den i härliga nedförsbackar i en by i Gräfsnästrakten. Jag är ute på väg 190. Det är tre kilometer till Sollebrunn åt vänster, 31 till Gråbo åt höger. Det är mot Gråbo jag ska cykla. Efter några kilometer tar jag av på vägen mot Borås. En molande men inte blockerande smärta i högra benet. Jag är för en gångs skull utled på cyklandet. Utanför Brobacka slutar regnet. Tar en bild från infarten till Alingsås.
Köper kexchoklad i den stora livsmedelshangaren. Kommer till sommarstället vid halv tio. Inkvarterar mig, lagar en vegetarisk pastarätt, dricker ett par glas Puychéric viogner och lyssnar på utrikesministerns sommarprat.
12,6 mil blev det. Nu ska jag vara i fritidshuset en vecka.
2 kommentarer:
17/11?
Jag rättade det!
Skicka en kommentar