2011:44 Vart är Sverige på väg? undrade han.

28/7 Jag skulle inte kunna skriva: "Länge hade jag för vana att gå tidigt till sängs." För det stämmer inte. Och jag skriver ju bara sådant som stämmer. Som att jag alltid vaknar tidigt. Det gäller i allmänhet och torsdag den 28:e juli i synnerhet. Jag har alltså för vana att stiga tidigt ur sängen och det gjorde jag nu också. Kring halv nio. Runt mig var det tyst. Tjejerna sov i en annan byggnad. Jag bloggade, gick ner i köket för att diska de få köksartiklar som lämnats föregående kväll. Läste ut Lasse Wierups och Erik de La Regueras "Kokain". Det är ett angeläget ämne och författarna har lagt ner en massa arbete på tegelstenen. Inte minst notapparaten visar det. Men den är likväl tråkigt skriven. Jag läste ut den på ren vilja. "Infiltratören" är betydligt bättre, tycker jag.

Gick sedan ut på gården och tog bort marshmallow-kladdet från grillgallret. Därute stänkte det lätt. Himlen var grå som en lokal ordningsstadga. Från tjejernas hus hördes intet. Först vid elva steg de upp.

Vi bestämde efter frukost att jag, P och flickorna skulle gå ner till husen vid sydspetsen medan M städade. Där kan man köpa äggakaga, fika, titta på kaniner och gå till Sveriges sydligaste punkt. Så det gjorde vi. Nja, vi åt inte äggakaga. När vi var klara skulle vi ta bussen till Ystad och M skulle hoppa på från en hållplats närmare huset. Regnet hade tilltagit och nu blåste det dessutom.

Jag ringde till Bastard för att beställa bord för fredagen. Det var fullt men vi kunde komma till baren och se om det fanns en öppning.

Vi busshållplatsen upptäckte vi att den tur vi hade tänkt att ta bara gick till Skateholm. Nästa tur gick överhuvudtaget inte under sommaren. Flickorna började bli hungriga. Först en och en halv timme senare, när alla som hade blivit blöta fått torra kläder och vi hade provianterat med matsäck från Coop, kom vi ombord på buss 190 mot Ystad.

Inne i Ystad forsade regnet och det var knappt tolv grader. Det finns bra kläder men det finns också väder som gör att man trots sådana kläder inte vill vandra i städer. Och sådant väder var det.

Tjejerna skulle shoppa. Jag köpte vykort och satt sedan utanför klädbutikens provrumsbås och spelade Tetris på den smarta telefonen medan jag väntade på att de skulle bli klara. Hade också gärna handlat men som cykelturist har jag full packning och kan därför inte frakta ytterligare föremål. Jag ägnade för övrigt inte en tanke åt kommissarie Wallander.

När klockan var sex gick vi till Espresso House för att fika. Halv nio gick bussen tillbaka mot Smygehamn efter en kort sittning på Max där flickorna fick skärmar med sina mål. Den där typen som man sätter upp på fönstren i bilen för att skugga mot solsken. Motivet på skärmarna var Scooby Doo-gängets bil, The Mystery Machine. "Hon vill jag vara" sa sexåriga S och pekade på Velma, den smarta tjejen i gänget, hon som bär glasögon. Det finns alltså hopp om framtiden.

Jag gjorde en pastasås på den överblivna karrén, vi drack Il Conte och åt en lokalproducerad, fantastiskt god vaniljglass till efterrätt. Sedan försökte vi få vissa epostkonton och appar att fungera i Ipaden. Det gick sådär. Varför tar jag alltid på mig rollen som IT-expert? Kan ju egentligen ingenting.
Jag blev trött vid halv två och gick och lade mig. Cyklade inte en kilometer den här dagen.