Jag är i Malmö som är Sveriges bästa stad. Igår köpte jag biljett för att tillsammans med film-J se Sveriges bästa fotbollslag spela mot en bokstavskombination från huvudstadsområdet. Malmölaget - som har Sveriges bästa tifo - vann. Naturligtvis.
På kvällen gick jag och teater-J, som jag bor hos, till Möllan där vi åt kött med kryddsmör och klyftad potatis. Jag drack en öl - Sleepy Bulldog Pale Ale - eftersom jag numera inte bara är rädd för dåligt vin, jag har också panisk skräck för medemåttigt plånk. Restaurangen specificerar nämligen inte närmare vilka viner som serveras. Ölen är utmärkt för övrigt.
Efter middagen promenerade vi på de gator där Möllevångsfestivalen pågick. "Vilket flum!" upprepade J med en druckens envishet. (J var inte drucken.)
Jag tänkte på det reduktionistiska sätt som bara jag är förmögen att tänka: eko, etno, rättvisa, rastafrisyrer, piratkopiering, begagnat, bangra och konstgjorda gräsmattor. Men varken banners för vidriga energidrycker eller reklamradiokanaler. Och det gör festivalen till Sveriges bästa just nu.
J jobbar i dagarna intensivt och ville ta det lugnt resten av kvällen. M messade att hon och M skulle gå ner på Bastard. Jag svarade att jag skulle komma. (På tisdag ska jag och formgivar-M äta där. Det finns två platser vid vårt bord så är ni intresserade kan ni anmäla er här.)
Jag cyklade dit i det höstligt blåsiga Malmö som dessutom kändes lite semesterutrymt. Gator och torg var i det närmaste tomma.
Nästan tomt var det inne på Bastard också. På uteserveringen lär det ha varit folk, jag såg inte efter. M&M stod vid den kortsida av baren som vetter mot gatan. Mellan dem en strut knapriga svålar. Jag beställde ett glas av en grüner veltliner som M berättade att hon alltid dricker när hon är på Bastard. Den hade lagrats på jästfällning förmodade jag, det stod nämligen "Hefeabzug" eller något liknande på flaskan. Vinet doftade också jäst på det där friska sättet. Det var fantastiskt och glaset tog mig över en timme att tömma. Servitören var osäker på om jag var rätt ute med jästfällningen men kunde, efter att ha kollat, konfirmera min gissning. Han tackade mig också för att ha lärt honom något nytt. Kanske var det därför han senare, när jag ville dricka ett glas rött, lät mig prova fem olika innan jag bestämde mig.
Det blev ett ekologiskt côtes-du-rhône med bra syra och en knivsudd stallighet. Möjligen något monotont. När jag hade bestämt mig för att bryta upp och skulle betala visade det sig att fantastiska M&M bjudit mig.
Malmö har också Sveriges bästa vänner.
PS. Namn på vinerna får ni på tisdag. DS
- Posted using BlogPress from my iPhone
