31 juli 2009
2009:130 Jag är en klippa
P lagade en god lammrygg och vi drack tre flaskor Copertino till. Inte så mycket mer att rapportera. Nu går jag snart och lägger mig i Aspudden till tonerna av "The Rock" från the Who's Quadrophenia. Ett ljudspår som betydde ohälsosamt mycket för mig för 29 år sedan. Annat ohälsosamt har tagit dess plats.
29 juli 2009
2009:129 Luften är blå, människorna få
Jag borde ha badat. Värmen var påtaglig ett par timmar före lunch. När jag gick till glasigloon på Hornsbruksgatan för att befria värdarna från deras tomma vinpavor kände jag att min linnekavaj, min bomullsskjorta och mina jeans var mer kläder än stan krävde. Denna fortfarande somrigt sömniga stad där sunkhaken alltid tycks öppna för sina stammisar medan bättre näringsställen och vissa offentliga inrättningar har industrisemester. Så otidsenligt.
Hornsgatan var som vanligt sommartid ovanligt bilfri. Jag gick in på ett bankkontor och fyllde i en blankett eftersom jag är på väg att byta bank. För att straffa min nuvarande. Gick sedan ända till Hedengrens och suktade efter böcker - Norén, Houllebecq, etc - jag med mitt nuvarande inköpsstopp på allt som inte är mat/dryck, upplevelser eller gåvor till andra tvingas avstå från att skaffa. Retade mig på att Göran Hägg använder det föråldrade Wade-Gileska transkriptionssystemet och skriver Tao te ching i stället för pinyin dvs Dao de jing i sin tegelsten om vilka 1001 böcker man ska läsa innan man dör.
SpaceBabe väntade mig utanför Berns bistro. Snygg i mörkt och med de där Guccibrillorna som passar henne så bra. Vi bad personalen sänka musiken som störde utomhusdelen av serveringsutrymmet där vi bestämt oss för att sitta. Åt samma sej med spetskål, puylinser, skirat smör och dill. Och åt ett surdegsbaserat vetebröd med dessvärre bränd skorpa som gav det en obehaglig beska. Hon frågade om jag skulle ha vin till lunchen. Nej, vatten svarade jag. Jag tror inte att de otillräckligt kokta linserna var av puysorten. Fisken var vällagad men anrättningen lite fegsmakande. SpaceBabe beställde in citronklyftor som gjorde rätten rättvisa. Blågröna spyflugor kring borden gjorde att vi bestämde oss för att inte dricka kaffet på bistron bland stenströmsskjortorna, kalvläderportföljerna och club-blazrarna. Hon bjöd också, vilket jag tackar för!
På Sosta var det byst. Personalen av sorten som man omedelbart gillar. Vi drack varsin cappucino. Hon en utan koffein, jag en med. Vi stod ute. Sedan tittade vi in på några butiker mittemot. Ett par glamoröst silverglänsande högklackade provades men köptes inte.
Vi skildes vid Slussen och lovade varandra att inte vänta förlänge med karaoken.
Den tresiffriga bussen till New Jersey för att hälsa på Redaktörn. Solen stekte uteplatsen. Vi samtalade oavbrutet. Gick ner i vinkällaren för att se vad som skulle öppnas för kvällens grilltillställning. Redaktörns bror, svägerska och deras son skulle också komma. Samt Redaktörns hustru.
Handlade i Orminge centrum. Köpte den där rosén. Kom tillbaka till den vackra villan där jag svängde ihop en marinad till karrébitarna.
Nå, det här blir fasligt tjatigt. Idag tröttnade jag på den inställsamma blandning av jordgubbssaft och vaniljglass som stavas Storks Tower Tempranillo Shiraz. Inte en droppe mer i år! Detta kanske föranlett av någonting som jag läste i senaste Gourmet om inställsamma roséer. Jag är ju en ovanligt osjälvständig 44-åring så jag gör gärna andras åsikter till mina.
Xavier Châteauneuf-du-Pape 2007 drack vi till varmrätten. Allt är bra och avvägt i detta vin vars alkohol dock eldar tungan på mig. Det kände jag innan jag såg att det höll 15%. Alkoholen är inte heller ett med vinet vilket det annars brukar vara i Nya Världen-varianter av rhône-blandningar. Men ni kanske gillar det mer än jag.
Till jordgubbarna drack vi Amfora Muscat d'Alexandrie som jag hade tröttnat på ett tag. Drack det regelbundet från början av 90-talet tills för några år sedan. Det var bra ikväll i alla fall.
Det var en varm och bra dag. Och nu har jag skrivit det. Som vanligt fick jag inte ner mina orediga tankar som tycktes ordnade på vägen från tunnelbanestationen till den här trivsamma lägenheten, tankarna om min egen tilltagande reaktionära inställning till allt, mitt eget och Sveriges gradvisa förfall och min brist på panik inför framtidsutsikterna. Jag borde ha badat.
Storks' Tower Tempranillo Shiraz 2008 (nr 2140), 58 kr
Xavier Châteauneuf-du-Pape 2007 (nr 6267), 199 kr
Amfora Muscat d'Alexandrie (nr 3100), 63 kr
Hornsgatan var som vanligt sommartid ovanligt bilfri. Jag gick in på ett bankkontor och fyllde i en blankett eftersom jag är på väg att byta bank. För att straffa min nuvarande. Gick sedan ända till Hedengrens och suktade efter böcker - Norén, Houllebecq, etc - jag med mitt nuvarande inköpsstopp på allt som inte är mat/dryck, upplevelser eller gåvor till andra tvingas avstå från att skaffa. Retade mig på att Göran Hägg använder det föråldrade Wade-Gileska transkriptionssystemet och skriver Tao te ching i stället för pinyin dvs Dao de jing i sin tegelsten om vilka 1001 böcker man ska läsa innan man dör.
SpaceBabe väntade mig utanför Berns bistro. Snygg i mörkt och med de där Guccibrillorna som passar henne så bra. Vi bad personalen sänka musiken som störde utomhusdelen av serveringsutrymmet där vi bestämt oss för att sitta. Åt samma sej med spetskål, puylinser, skirat smör och dill. Och åt ett surdegsbaserat vetebröd med dessvärre bränd skorpa som gav det en obehaglig beska. Hon frågade om jag skulle ha vin till lunchen. Nej, vatten svarade jag. Jag tror inte att de otillräckligt kokta linserna var av puysorten. Fisken var vällagad men anrättningen lite fegsmakande. SpaceBabe beställde in citronklyftor som gjorde rätten rättvisa. Blågröna spyflugor kring borden gjorde att vi bestämde oss för att inte dricka kaffet på bistron bland stenströmsskjortorna, kalvläderportföljerna och club-blazrarna. Hon bjöd också, vilket jag tackar för!
På Sosta var det byst. Personalen av sorten som man omedelbart gillar. Vi drack varsin cappucino. Hon en utan koffein, jag en med. Vi stod ute. Sedan tittade vi in på några butiker mittemot. Ett par glamoröst silverglänsande högklackade provades men köptes inte.
Vi skildes vid Slussen och lovade varandra att inte vänta förlänge med karaoken.
Den tresiffriga bussen till New Jersey för att hälsa på Redaktörn. Solen stekte uteplatsen. Vi samtalade oavbrutet. Gick ner i vinkällaren för att se vad som skulle öppnas för kvällens grilltillställning. Redaktörns bror, svägerska och deras son skulle också komma. Samt Redaktörns hustru.
Handlade i Orminge centrum. Köpte den där rosén. Kom tillbaka till den vackra villan där jag svängde ihop en marinad till karrébitarna.
Nå, det här blir fasligt tjatigt. Idag tröttnade jag på den inställsamma blandning av jordgubbssaft och vaniljglass som stavas Storks Tower Tempranillo Shiraz. Inte en droppe mer i år! Detta kanske föranlett av någonting som jag läste i senaste Gourmet om inställsamma roséer. Jag är ju en ovanligt osjälvständig 44-åring så jag gör gärna andras åsikter till mina.
Xavier Châteauneuf-du-Pape 2007 drack vi till varmrätten. Allt är bra och avvägt i detta vin vars alkohol dock eldar tungan på mig. Det kände jag innan jag såg att det höll 15%. Alkoholen är inte heller ett med vinet vilket det annars brukar vara i Nya Världen-varianter av rhône-blandningar. Men ni kanske gillar det mer än jag.
Till jordgubbarna drack vi Amfora Muscat d'Alexandrie som jag hade tröttnat på ett tag. Drack det regelbundet från början av 90-talet tills för några år sedan. Det var bra ikväll i alla fall.
Det var en varm och bra dag. Och nu har jag skrivit det. Som vanligt fick jag inte ner mina orediga tankar som tycktes ordnade på vägen från tunnelbanestationen till den här trivsamma lägenheten, tankarna om min egen tilltagande reaktionära inställning till allt, mitt eget och Sveriges gradvisa förfall och min brist på panik inför framtidsutsikterna. Jag borde ha badat.
Storks' Tower Tempranillo Shiraz 2008 (nr 2140), 58 kr
Xavier Châteauneuf-du-Pape 2007 (nr 6267), 199 kr
Amfora Muscat d'Alexandrie (nr 3100), 63 kr
28 juli 2009
2009:128 Mitt namnspillande är över toppen
Det var lördag. Jag fick mess om ett tillfälligt inhopp, kort sagt ett jobb. Bara ett par tillfällen, men ändå. Jag tackade pirrigt ja och började förbereda mig. Under lördagen for vi norrut till Sommen. Där tillbringar J och Å med familj en stor del av sommaren. A är en av de bästa bagarna jag vet. Vackra och välsmakande vaniljbullar med mandelmassefyllning, en nötbaserad rulltårta med färska hallon och svarta vinbär samt småkakor som brorsonen J hade bakat tillsammans med henne.
Vi åt glaserad fläskfilé med potatisgratäng till middag. J gillar inte potatis men gratäng går ner. Basilisk hette den australiensiska rhône-blandning som vi drack till. Mer än hygglig. Sedan hade vi "zwyck" i stugan som J och Å bodde i. Delade på en flaska Bellingham chenin blanc, åt godis och lyssnade på America. Kommer i skrivande stund inte ihåg vad vi talade om. (Bellingham är för övrigt bra.)
Under söndagen sprang jag och min bror en runda. In genom skogen, ner mot sjön, upp förbi det nedlagda sanatoriet och tillbaka. Jag gav upp i en lång uppförssträcka. Hade tagit ut mig för mycket i början.
Lagade mjölkchokladpannacotta till lunchefterrätt. Blev körd till tåget från Mjölby med byte i Linköping för färd mot Stockholm. Satt i restaurangvagnen hela vägen från Linköping till huvudstaden. Sämre rätter på tåg har jag inte sett sedan jag var barn. Köttfärslimpa med stekt potatis i en plastform som ska mikras. Yak! Det blev en kaffe och en chokladboll från delicato.
Jag tog mig till Reimersholme där jag fick nycklarna av A. Hon skulle gå på konsert med New York Dolls - ett band som jag inte har något förhållande till - på Strand. Jag inkvarterade mig och somnade vid midnatt, efter att först ha blivit prenumerant på Jancis Robinsons purple pages.
Steg upp tidigt, lommade iväg till Coop-konsum för att köpa frukost. Ekobanan, dito müsli, yoghurt och rooibos. Det sistnämnda garanterat utan tillsatser. Men det luktar tigerbalsam likförbannat. Jobbet blev inställt fick jag veta igår. Glad över att ha blivit tillfrågad. Lite besviken över att det inte blev något. Tog mig istället an ett litet skrivuppdrag. Åt lunch på Därmed Pasta. Canneloni med ricotta och tomatsås. Den sistnämnda gör jag bättre själv men servicen och de varma tallrikarna är en uppsida på stället.
Sov middag halva eftermiddagen. Hemliga morsan hade födelsedagspartaj så jag köpte en flaska Basilisk till henne. Där bjöd hon på syltade kantareller, gåslever och annat gott småplock. Till det drack vi Rotari Brut Rosé och Louis Bouillot's Cremant de Bourgogne. Välkomnande och varma återseenden från värdinna och gäster, för övrigt. Tog åttatåget till Uppsala för att träffa J och G på Luthagsesplanaden. Vi drack Takis Soldatos' megahit Mauro och åt ostar.
Nu är jag tillbaka i Stockholm, Hornstull. Mitt program är som följer: onsdag - lunch med Mathimlen, torsdag - middag med Redaktörn, fredag - återseende med min kinesiska lärare och de svenska grannarna jag hade i Peking, lördag - till havs för att träffa Matälskarna.
Jag har läst "Aldrig fucka upp" av Jens Lapidus. Dramaturgiskt inte helt oäven. Nej nu är jag snål, den är faktiskt ganska spännande och underhållande men svagare än "Snabba cash". Jag skrattar ofta. Ibland spretar dessutom språket betänkligt. Men mansporträtten? jag känner mig som en anomali. Apropå detta.
(Jag kommer för inte att se von Triers senaste. Den verkar alldeles för obehaglig.)
För övrigt är jag mellan jobb och jag gör (nästan) vad som helst för pengar.
Vi åt glaserad fläskfilé med potatisgratäng till middag. J gillar inte potatis men gratäng går ner. Basilisk hette den australiensiska rhône-blandning som vi drack till. Mer än hygglig. Sedan hade vi "zwyck" i stugan som J och Å bodde i. Delade på en flaska Bellingham chenin blanc, åt godis och lyssnade på America. Kommer i skrivande stund inte ihåg vad vi talade om. (Bellingham är för övrigt bra.)
Under söndagen sprang jag och min bror en runda. In genom skogen, ner mot sjön, upp förbi det nedlagda sanatoriet och tillbaka. Jag gav upp i en lång uppförssträcka. Hade tagit ut mig för mycket i början.
Lagade mjölkchokladpannacotta till lunchefterrätt. Blev körd till tåget från Mjölby med byte i Linköping för färd mot Stockholm. Satt i restaurangvagnen hela vägen från Linköping till huvudstaden. Sämre rätter på tåg har jag inte sett sedan jag var barn. Köttfärslimpa med stekt potatis i en plastform som ska mikras. Yak! Det blev en kaffe och en chokladboll från delicato.
Jag tog mig till Reimersholme där jag fick nycklarna av A. Hon skulle gå på konsert med New York Dolls - ett band som jag inte har något förhållande till - på Strand. Jag inkvarterade mig och somnade vid midnatt, efter att först ha blivit prenumerant på Jancis Robinsons purple pages.
Steg upp tidigt, lommade iväg till Coop-konsum för att köpa frukost. Ekobanan, dito müsli, yoghurt och rooibos. Det sistnämnda garanterat utan tillsatser. Men det luktar tigerbalsam likförbannat. Jobbet blev inställt fick jag veta igår. Glad över att ha blivit tillfrågad. Lite besviken över att det inte blev något. Tog mig istället an ett litet skrivuppdrag. Åt lunch på Därmed Pasta. Canneloni med ricotta och tomatsås. Den sistnämnda gör jag bättre själv men servicen och de varma tallrikarna är en uppsida på stället.
Sov middag halva eftermiddagen. Hemliga morsan hade födelsedagspartaj så jag köpte en flaska Basilisk till henne. Där bjöd hon på syltade kantareller, gåslever och annat gott småplock. Till det drack vi Rotari Brut Rosé och Louis Bouillot's Cremant de Bourgogne. Välkomnande och varma återseenden från värdinna och gäster, för övrigt. Tog åttatåget till Uppsala för att träffa J och G på Luthagsesplanaden. Vi drack Takis Soldatos' megahit Mauro och åt ostar.
Nu är jag tillbaka i Stockholm, Hornstull. Mitt program är som följer: onsdag - lunch med Mathimlen, torsdag - middag med Redaktörn, fredag - återseende med min kinesiska lärare och de svenska grannarna jag hade i Peking, lördag - till havs för att träffa Matälskarna.
Jag har läst "Aldrig fucka upp" av Jens Lapidus. Dramaturgiskt inte helt oäven. Nej nu är jag snål, den är faktiskt ganska spännande och underhållande men svagare än "Snabba cash". Jag skrattar ofta. Ibland spretar dessutom språket betänkligt. Men mansporträtten? jag känner mig som en anomali. Apropå detta.
(Jag kommer för inte att se von Triers senaste. Den verkar alldeles för obehaglig.)
För övrigt är jag mellan jobb och jag gör (nästan) vad som helst för pengar.
24 juli 2009
2009:127 California dreamin'
Persika. Nästan halvtorrt. Hög alkohol som är fint integrerad. Clay Station Viognier är ett fantastiskt bra vitvin. Jag hade så när glömt det när jag stötte på flaskan i Alingsås systembolag idag. Vi åt den till en av de rätter jag alltid lagar. Släktingarna gillade både den och vinet. Clay Station Viogner. Glöm aldrig det.
Clay Station Viognier (nr 22228), 99 kr.
Clay Station Viognier (nr 22228), 99 kr.
21 juli 2009
2009:126 Weingut G.H. von Mumm
Rheingau 2007 Johannisberger Riesling Qualitätswein Trocken Gutsabfüllung. Ja, så mycket mer behöver jag väl inte skriva egentligen. Ni känner ju redan till Weingut G.H. von Mumm Rheingau 2007 Johannisberger Riesling Qualitätswein Trocken Gutsabfüllung. Ni drack ju Weingut G.H. von Mumm Rheingau 2007 Johannisberger Riesling Qualitätswein Trocken Gutsabfüllung innan jag var född. Så att tjata om Weingut G.H. von Mumm Rheingau 2007 Johannisberger Riesling Qualitätswein Trocken Gutsabfüllung för er är som att tjata Citizen Kane för cineaster. Så jag lovar, inget mer snack om enlitersflaskan av den härligt druvkorrekta Weingut G.H. von Mumm Rheingau 2007 Johannisberger Riesling Qualitätswein Trocken Gutsabfüllung som vi drack till fisken och den ljuvliga räksåsen som min morbror lagade ikväll. Det skulle bli för tjatigt.
Nej, Weingut G.H. von Mumm Rheingau 2007 Johannisberger Riesling Qualitätswein Trocken Gutsabfüllung finns inte på bolaget.
Nej, Weingut G.H. von Mumm Rheingau 2007 Johannisberger Riesling Qualitätswein Trocken Gutsabfüllung finns inte på bolaget.
18 juli 2009
2009:125 Och annars då?
Jag är i västra Sverige. Här regnar det jämt, när det inte är uppehåll vill säga. Jag överlever tack vare BiB, joggingrundor och reparationsprojekt. När jag inte krökar, joggar, river eller snickrar så bakar jag. Bråkar med släktingar, eller läser 30 år gamla Veckojournalen eller Malte Perssons "Edelcrantz förbindelser".
Ibland beger jag mig. Som förra fredagen då jag ruinerade mig på en enkel till Göteborg. Då drack jag ett glas Soellner grüner veltliner och ett glas Kuentz-bas riesling med en av mina alla så begåvade kusiner och hans sambo (som inte drack) på fejkasiaten Hello Monkey (eftersom hon är på det viset). Sedan såg jag och kusinen Eldkvarn. Men innan Eldkvarn så var det Sophie Zelmani. I pausen mellan Zelmani och bröderna Jonsson så drack vi en öl vid Trädgårns utomhusbar. En långhårig Göteborgare slog sig i slang med mig. Jag sade att jag var från Uppsala och att allt var "alla tajders". Var jag nu fick den antikverade frasen ifrån.
Eldkvarn var obegripligt bra. Jag älskar dem. Det är starka ord men vad annat än kärlek kan man kalla ett förhållningssätt som inte hänger upp sig på faktiska förhållanden. Eldkvarns musik är ju inte originell. Texterna - typ "vi satt på Rörstrandsgatan och drack rödvin" - är långt ifrån geniala. Plura har obelixfrisyr och Werner Modiggård har en obesvarad kärlek till körstämmor i falsett. Men låtarna går rakt in i mitt hjärta. Det är kärlek.
Igår begav jag mig igen. Till en annan begåvad kusin som bor i ett sommarstugeområde utanför sjön Mjörn. Hon bjöd på lax, quinoa och hemplockade bär. Alltså bär på tomten, läs blåbär, smultron och hallon. Sedan pratade vi till sent. Den goda smaken att bjuda på en Rioja från 2005 hade hon också.
Hon körde mig hem. Jag slängde ihop havreflarn till vattenföreningsmötet. Sedan hade vi mötet och efter det sov jag middag. Medan jag läppjade den obligatoriska aperitifrosén så ringde jag till Redaktörn. Som också befinner sig i den här duschade delen av Sverige och snart reser österut, dvs till New Jersey utanför Stockholm där han bor.
Nu jag vi ätit middag, druckit vin och spelat Blokus. Jag har också messat som en tokig, bland annat till Världsmästaren och på så sätt förstört hans romantiska tête a tête i Mattias Dahlgrens kantin på Grand Hôtel. Nu är det läggdags. Men först ska jag bara tipsa om några lågoddsiga viner som vi konsumerar här:
Les Fumées Blanches (vitt)
Roodeberg (rött)
Stork's tempranillo syrah (rosé)
Och just det, jag gillade Kristian Luuks sommarprogram. Bara så att ni vet.
Bilderna: 1. Bröderna Jonsson och Tony Thorén. Claes von Heijne och Werner Modiggård syns inte. Eftersom jag var beskänkt blev bilden suddig. Trädgårn, Göteborg 20090710
2. Bär från kusinens trädgård 20090716
Ibland beger jag mig. Som förra fredagen då jag ruinerade mig på en enkel till Göteborg. Då drack jag ett glas Soellner grüner veltliner och ett glas Kuentz-bas riesling med en av mina alla så begåvade kusiner och hans sambo (som inte drack) på fejkasiaten Hello Monkey (eftersom hon är på det viset). Sedan såg jag och kusinen Eldkvarn. Men innan Eldkvarn så var det Sophie Zelmani. I pausen mellan Zelmani och bröderna Jonsson så drack vi en öl vid Trädgårns utomhusbar. En långhårig Göteborgare slog sig i slang med mig. Jag sade att jag var från Uppsala och att allt var "alla tajders". Var jag nu fick den antikverade frasen ifrån.
Eldkvarn var obegripligt bra. Jag älskar dem. Det är starka ord men vad annat än kärlek kan man kalla ett förhållningssätt som inte hänger upp sig på faktiska förhållanden. Eldkvarns musik är ju inte originell. Texterna - typ "vi satt på Rörstrandsgatan och drack rödvin" - är långt ifrån geniala. Plura har obelixfrisyr och Werner Modiggård har en obesvarad kärlek till körstämmor i falsett. Men låtarna går rakt in i mitt hjärta. Det är kärlek.
Igår begav jag mig igen. Till en annan begåvad kusin som bor i ett sommarstugeområde utanför sjön Mjörn. Hon bjöd på lax, quinoa och hemplockade bär. Alltså bär på tomten, läs blåbär, smultron och hallon. Sedan pratade vi till sent. Den goda smaken att bjuda på en Rioja från 2005 hade hon också.
Hon körde mig hem. Jag slängde ihop havreflarn till vattenföreningsmötet. Sedan hade vi mötet och efter det sov jag middag. Medan jag läppjade den obligatoriska aperitifrosén så ringde jag till Redaktörn. Som också befinner sig i den här duschade delen av Sverige och snart reser österut, dvs till New Jersey utanför Stockholm där han bor.
Nu jag vi ätit middag, druckit vin och spelat Blokus. Jag har också messat som en tokig, bland annat till Världsmästaren och på så sätt förstört hans romantiska tête a tête i Mattias Dahlgrens kantin på Grand Hôtel. Nu är det läggdags. Men först ska jag bara tipsa om några lågoddsiga viner som vi konsumerar här:
Les Fumées Blanches (vitt)
Roodeberg (rött)
Stork's tempranillo syrah (rosé)
Och just det, jag gillade Kristian Luuks sommarprogram. Bara så att ni vet.
Bilderna: 1. Bröderna Jonsson och Tony Thorén. Claes von Heijne och Werner Modiggård syns inte. Eftersom jag var beskänkt blev bilden suddig. Trädgårn, Göteborg 20090710
2. Bär från kusinens trädgård 20090716
14 juli 2009
2009:124 En vecka i Sverige
Jag landade förra tisdagen och har druckit goda viner sedan dess. Marquez de Riscal, Storks rosé, bröderna Lurtons Les Fumées blanches, Soellners grüner veltliner, Kuentz-Bas riesling, Roodeberg-biben, och nu senast i kväll Delas' Crôzes-hermitage och en australiensisk höjdar-shiraz från McClaren Vale som hette Tatachilla.
9 juli 2009
2009:123 Suzhou - resan som kom av sig
Suzhou är en liten stad, knappt sex miljoner invånare. Hangzhou är en stad i samma litenhetsklass. Medan den förra ligger i Jiangsu-provinsen norr om Shanghai ligger den senare söder om jättestaden men i Zhejiang-provinsen. Städerna ansågs länge vara Kinas vackraste. Om dem finns ett ordspråk som ungefär lyder "Ovanför finns himlen, på jorden finns Suzhou och Hangzhou".
Jag hade varit i kontakt med JJ som bor i Suzhou. Hon hade lagt ut ett fotoalbum på FB med titeln: "Suzhou - där jag bor och älskar" fast på engelska. Fotoalbumet innehöll vackra bilder på kanaler och trädgårdar så jag mejlade och frågade om jag fick komma. Det gick bra. Jag kunde till och med få bo i en av hennes lägenheter.
Kvart i nio på lördag morgon hämtade hon och hennes pojkvän, O, mig vid tågstationen. Sedan köpte vi frukost. Sojamjölk och baozi. Y anlände med buss från HZ en knapp timme senare. O stängde aldrig av motorn till bilen inte ens om vi stod stilla i tio minuter. Vi hämtade Y och blev sedan körda till det fina nybyggda stadsmuséet som är gratis. Därinne blev JJ sjuk av luftkonditioneringen fick vi veta senare.
Jag och Y besökte en av stadens vackra trädgårdar. En gång fanns det hundratals men många har gått samma öde som den gamla stadmuren till mötes, de finns inte längre kvar. Värmen den här dagen var nästan mer än jag kunde klara.
Hungern satte in. En sen lunch på en rekommenerad restaurang där jättematsalen luktade sporig heltäckningsmatta och hade fördragna fönster. Teet smakade korkdefekt och den ångade fisken låg i en simmig sås av baijiu (kinesiskt brännvin som i de billigare varianterna är odrickbart) och smör. Salladskålen med fläsk var däremot bra. Riset kallt, servicen under all kritik.
O ringde och kom dit. Han hade med sig sin nioårige son. De erbjöd sig att göra oss sällskap resten av dagen, eftersom JJ var dålig, och ta oss till en av lägenheterna som vi kunde bo i.
Y hade redan bestämt sig för att resa tillbaka till Hangzhou samma dag så jag gjorde sammalunda. Jag följde O och sonen till bilen och tog min och Y:s packning. På buss-stationen blev jag stirrad på av en tjej i 25-årsåldern. Var det XP? Vi tog en buss till Hangzhou. XP, om det nu var hon, var med på samma buss. När vi hade kommit fram och satt i taxin på väg till hotellet messade jag XP: "Har du anlänt till Hangzhou?"
Svaret var kort och entydigt: "Du har skickat fel." Det var inte XP. Men stirrat hade hon.
Bilden: Jag och JJ i Shanghai 2007. Jag visade henne och hennes väninna hur man hittade till tunnelbanestationen från hotellet. Vi tog den här bilden på vägen dit och blev sedan vänner på FB.
4 juli 2009
2009:122 Vinlusen - the comeback
3 juli 2009
2009:121 I klubbhuset
Shanghai sommartid är omtalat för hettan och fukten. Den första har jag märkt av, däremot inte den andra i så stor utsträckning. Jag sitter i klubbhuset i ett compound - ursäkta svengelskan men jag hittar inget bättre ord - och försöker få tag i en kontaktperson på andra sidan Engelska kanalen härifrån sett. Det går inget vidare. Han verkar stänga av telefonen efter åtta signaler. Om jag inte får tag i honom skickar jag ansökan ändå.
Nyss såg jag hur en man kring 60 reste sig från ett bord med ett glas rödvin i handen. Alltså kunde jag skriva, tänkte jag.
Igår satt jag i ett tåg under nio timmar. Tåg är det bästa sättet att resa. Jag hade valt den dyrare klassen och betalade ungefär 500 svenska kronor för att resa från Pekings södra, som är en nybyggd station, till Shanghai. Benutrymmet skulle till och med tilltalat mina gigantiska vänner som annars brukar klaga över sådant. Ägnade resan, inte åt att läsa som jag brukar, utan att spela ett spel på min nya telefon. Jag sov och åt också. Men mest lyssnade jag på en ABC-familj. ABC betyder American born Chinese. De växlade, helt slumpmässigt, mellan att prata engelska och mandarin. Det var en hustru och hennes man, deras tolvåriga dotter och en högst femårig avkomma av obestämd kromosomuppsättning. Det blev inte tråkigt en sekund. Jag kan tänka mig att många andra skulle störas av femåringen eftersom hon/han bara var lugn när han/hon sov. Men jag tyckte som sagt att det var spännande.
Landskapet utanför kupén var av det odlade slaget. Tidvis välväxande grönt och till synes välmående. Detta skriver jag för att jag så ofta läser om den kinesiska miljöförstöringen och inbillar mig att allt ska vara öken överallt. Nästan. Men här såg jag grönsaksodlingar och vad jag tror var risdammar där människor arbetade i den kraftiga hettan. Vita hägrar, getter och ankor. Det var bergigt också. Ett av stoppen var Taishan vars berg med samma namn är känt bland daoister (tror jag). Nanjing såg storslaget ut vid infarten. Tåget färdades på en bro över en bred flod. Där fanns ett tempel(?) på en höjd och en skyskrapa som såg väldigt samframtida ut.
Ovanför Shanghai hade himlen hinkat ur sig strax innan jag anlände. I vagnen meddelades att temperaturen var 14.2 grader utanför. Jag frös ändå inte på väg till taxin vars kvinnliga förare - där fick jag för mina fördomar - sedan tog mig i vansinnesfart på de förhöjda vägarna till Wulumuqi Lu. Just nu gillar jag Shanghai lika mycket som första gången, för två år sedan, då jag var här. Få storstäder är så mycket storstad. Peking är också stor men platt och i centrum förhållandevis rutmönstrad.
Jag och H gick sedan som omtwittrat till Pin Chuan och åt mat från Sichuan.
Idag har jag suttit och slitit med ansökan. Först på ett café och sedan här i klubbhuset. Kontakten till min Mac har trilskats och jag fick ingen ordning på VPN:en i morse. Det senare har jag löst nu.
I morgon Suzhou med Y, H och kanske hennes pojkvän. I övermorgon Hangzhou med Y. På måndag åter Peking och tisdag mot Sverige. Jag skriver detta eftersom jag inte räknar med att få ordning på datorn något mer.
Det blir sichuanesiskt ikväll igen. Det är inte vi som har bestämt det men det gör inget. Jag tröttnar aldrig.
60-åringen med rödvinet och hans hustru med det vita har gått nu.
Nyss såg jag hur en man kring 60 reste sig från ett bord med ett glas rödvin i handen. Alltså kunde jag skriva, tänkte jag.
Igår satt jag i ett tåg under nio timmar. Tåg är det bästa sättet att resa. Jag hade valt den dyrare klassen och betalade ungefär 500 svenska kronor för att resa från Pekings södra, som är en nybyggd station, till Shanghai. Benutrymmet skulle till och med tilltalat mina gigantiska vänner som annars brukar klaga över sådant. Ägnade resan, inte åt att läsa som jag brukar, utan att spela ett spel på min nya telefon. Jag sov och åt också. Men mest lyssnade jag på en ABC-familj. ABC betyder American born Chinese. De växlade, helt slumpmässigt, mellan att prata engelska och mandarin. Det var en hustru och hennes man, deras tolvåriga dotter och en högst femårig avkomma av obestämd kromosomuppsättning. Det blev inte tråkigt en sekund. Jag kan tänka mig att många andra skulle störas av femåringen eftersom hon/han bara var lugn när han/hon sov. Men jag tyckte som sagt att det var spännande.
Landskapet utanför kupén var av det odlade slaget. Tidvis välväxande grönt och till synes välmående. Detta skriver jag för att jag så ofta läser om den kinesiska miljöförstöringen och inbillar mig att allt ska vara öken överallt. Nästan. Men här såg jag grönsaksodlingar och vad jag tror var risdammar där människor arbetade i den kraftiga hettan. Vita hägrar, getter och ankor. Det var bergigt också. Ett av stoppen var Taishan vars berg med samma namn är känt bland daoister (tror jag). Nanjing såg storslaget ut vid infarten. Tåget färdades på en bro över en bred flod. Där fanns ett tempel(?) på en höjd och en skyskrapa som såg väldigt samframtida ut.
Ovanför Shanghai hade himlen hinkat ur sig strax innan jag anlände. I vagnen meddelades att temperaturen var 14.2 grader utanför. Jag frös ändå inte på väg till taxin vars kvinnliga förare - där fick jag för mina fördomar - sedan tog mig i vansinnesfart på de förhöjda vägarna till Wulumuqi Lu. Just nu gillar jag Shanghai lika mycket som första gången, för två år sedan, då jag var här. Få storstäder är så mycket storstad. Peking är också stor men platt och i centrum förhållandevis rutmönstrad.
Jag och H gick sedan som omtwittrat till Pin Chuan och åt mat från Sichuan.
Idag har jag suttit och slitit med ansökan. Först på ett café och sedan här i klubbhuset. Kontakten till min Mac har trilskats och jag fick ingen ordning på VPN:en i morse. Det senare har jag löst nu.
I morgon Suzhou med Y, H och kanske hennes pojkvän. I övermorgon Hangzhou med Y. På måndag åter Peking och tisdag mot Sverige. Jag skriver detta eftersom jag inte räknar med att få ordning på datorn något mer.
Det blir sichuanesiskt ikväll igen. Det är inte vi som har bestämt det men det gör inget. Jag tröttnar aldrig.
60-åringen med rödvinet och hans hustru med det vita har gått nu.
1 juli 2009
2009:120 Bittergurkan
När vi var på väg att passera Himmelska Fridens torg västerifrån så berättade hon att en del av taxibilarna i den norra huvudstaden hade valts ut för att vara försedda med avlyssningsutrustning inför Folkrepublikens 60-årsjubileum som inträffar i oktober i höst. Så att myndigheterna i god tid kan veta om någon planerar ett attentat. Hon pekade framåt i bilen. Mycket riktigt, i båda kanter som omger vindrutan satt två små snyten riktade in i kupén.
Vi var på väg från ett seminarium som hade varat hela eftermiddagen och där orden utmaning och tillfälle apropå den finansiella krisen användes så ofta att en människa som jag, som gjort hangups till en livsstil, erfor ett visst obehag.
Samma seminarium, som förutom ett par talare, mest erbjöd barbiturater* hade gjort mig så trött att jag var tvungen att ta en lur när jag kom in i lägenheten. Sedan var det något slags hejdå-middag för mig på Nearby the Tree. Jag åt pizza och lasagne. Den första flaskan av Allegrinis Valpolicella som vi fick in smakade ättika. Jag får för övrigt defekt vin varannan gång här. Vi fick, efter visst diskuterande med sommelieren, in en ny flaska. Den var bättre och den bevisade att jag hade haft rätt. Vilket alltid är viktigt. Sedan drack jag ett glas av Argento Malbec. Doftade malolaktisk fermentation men var syrafattigt. Flabbigt, tror jag visst att det heter.
Kom hem och försökte få tag i en person på företaget som jag vill jobba för. Det lyckades inte. Fortsatte knåpa på mitt följebrev. Det gick sådär.
I förrgår blockerades en av de portar som jag använder för min VPN-tjänst. Lyckligtvis fick jag en ny av Witopia.
Det har för övrigt blivit bakläxa för den "gröna dammen". Här kan ni läsa mer om den. Själv läser jag Bertrand Russell. Det håller mig vid hyfsat sunda vätskor. Till skillnad från kvällens rödvin som delvis fick mig ur lag. I morgon reser jag till Shanghai, bland annat för att träffa gode H.
* Ni får googla på det.
Vi var på väg från ett seminarium som hade varat hela eftermiddagen och där orden utmaning och tillfälle apropå den finansiella krisen användes så ofta att en människa som jag, som gjort hangups till en livsstil, erfor ett visst obehag.
Samma seminarium, som förutom ett par talare, mest erbjöd barbiturater* hade gjort mig så trött att jag var tvungen att ta en lur när jag kom in i lägenheten. Sedan var det något slags hejdå-middag för mig på Nearby the Tree. Jag åt pizza och lasagne. Den första flaskan av Allegrinis Valpolicella som vi fick in smakade ättika. Jag får för övrigt defekt vin varannan gång här. Vi fick, efter visst diskuterande med sommelieren, in en ny flaska. Den var bättre och den bevisade att jag hade haft rätt. Vilket alltid är viktigt. Sedan drack jag ett glas av Argento Malbec. Doftade malolaktisk fermentation men var syrafattigt. Flabbigt, tror jag visst att det heter.
Kom hem och försökte få tag i en person på företaget som jag vill jobba för. Det lyckades inte. Fortsatte knåpa på mitt följebrev. Det gick sådär.
I förrgår blockerades en av de portar som jag använder för min VPN-tjänst. Lyckligtvis fick jag en ny av Witopia.
Det har för övrigt blivit bakläxa för den "gröna dammen". Här kan ni läsa mer om den. Själv läser jag Bertrand Russell. Det håller mig vid hyfsat sunda vätskor. Till skillnad från kvällens rödvin som delvis fick mig ur lag. I morgon reser jag till Shanghai, bland annat för att träffa gode H.
* Ni får googla på det.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)