28 maj 2010
2010:44 Haschet
Utflyttningsfest. Med undantag för värdinnan, V och en kompis till den förra som jag träffat förr, så kände jag ingen. Korvgrillning utomhus. Chapel Hill med några droppar Angostura och lite fläder. När kvällen kvalade in i höstserien gick vi in. Drack kaffe och så flaskan på bilden. Den hade liksom undertecknad passerat sitt bäst-före-datum. Trevlig kväll var det tvivelsutan. Värdinnan berättade att hon hade hittat en sajt som visade hur man odlar hampa i vassen. Varken hon eller någon annan har emellertid planer på att göra det. Det blir för övrigt alltid lite småfnissig stämning när man pratar cannabis i Sverige. Bland oss 40-plussare åtminstone. Och det blir alltid lite prat om The Big Lebowski. Ständigt dessa bröder från Saint Louis Park, Minnesota.
27 maj 2010
2010:43 Hashem
Hade tänkt att skriva något om bröderna Coens A Serious Man som jag nyss såg. Men eftersom bibelcitat är omöjliga att googla rätt slipper ni läsa det.
Jag gillade filmen, förutom Ladykillers har jag gillat det mesta av bröderna. Historien: en judisk fysiklärare, Larry Gopnik, i 1960-talets mellanvästern drabbas av allsköns motgångar. Frun lämnar honom för Sy - en gemensam bekant, han tvingas flytta ut och bosätta sig på ett motell sedan hustruns nya kärlek tillsammans med hustrun övertalar honom att Sy ska flytta in i huset, en elev försöker muta honom och någon skriver anonyma brev till en kommitté som ska bestämma om Larry ska få fast anställning eller inte.
Jag ville googla och se om det är i Job som huvudpersonen får veta att Guds vägar är outgrundliga. Så att jag kunde verka lite bildad när jag jämförde filmen med en bok i gamla testamentet. Men som sagt, ni slipper.
Jo, en sak till: en flaska bordeaux förekom i en kort scen. Vilken sorts bordeaux det var fråga om framgick inte.
Och filmen får tre och en halv torarullar av fem.
Bilden: huvudpersonen hos advokaten
24 maj 2010
2010:42 35-åringen
- en titel som för tankarna till en brottsmisstänkt eller en skiva med Magnus Uggla. Titel, förresten, vilken pretentiös benämning på rubriken till några osorterade ord natten mot lönetisdag!
Såhär var det: O firade sin 35:e födelsedag. Det var i han och A:s hem i Vasastan. Han hade lagat pulled pork och pannacotta med rabarber på. Det var alltså två olika rätter om min sliriga framställning inte skulle göra det tydligt. Båda rätterna väldigt bra. Trevligt folk hade han bjudit dessutom. Proseccon ville aldrig ta slut. Vi pratade om Odd Nerdrum, Denise Rudberg och George Costanza. Det påstås att Costanza klär sig snyggt. Jag har aldrig sett längre än beteendet så jag vet inte. Jag gillar inte Odd Nerdrum och eftersom jag inte har läst Denise Rudberg så har jag ingen rätt att göra mina begåvade bekantas hårda omdömen om hennes skrivkonst eller brist på densamma till mina.
Det pratades också om 35-årsåldern och vilka födelsedagar som var jobbiga.
O en flaska chablis av mig. Hade egentligen velat ge honom en fin chenin blanc. Men i den samtida omutbara Systembolagskulturen likriktas sortimentet på ett sätt som inte medger fin chenin blanc överallt. Jag måste ta mig till Regeringsgatan om jag vill köpa den. Och det var för långt. Tro förresten inte att jag gillar mutbarhet, det är mångfald jag gillar.
Sommarkvällen var kylig på det där sättet som man inför varje sommar hinner förtränga att svenska sommarkvällar är.
Malmö slog Brommapojkarna och Sirius torskade mot Bajens hobbylag. Man kan inte vinna jämt, sa J.
Och 45-åringen, som egentligen djupt föraktade användandet av tredje person i framställningar som rörde den egna personen, undrade om han någonsin skulle komma någonstans. Det hade hunnit bli lönetisdag. Nu hörde man bara enstaka bilar från Essingeleden och i fasadfästningen på Nybohov var det nästan släckt.
Prosecco la Robínía Extra Dry (nr 7486)
23 maj 2010
2010:41 På Åsön och landet söderöver
Det är söndag och klockan är halv tolv. Jag borde vara i säng. Ville bara meddela att helgen har varit bra. Australiskt, italienskt, franskt, spanskt och nya zeeländskt. En krog med Tanto tvärsöver viken. En joggingtur längs vattnet. En generös middag signerad J med rika viner från Piemonte, se bild. En konsert som kanske inte engagerade mig så mycket. Ett barhäng bland gamla bekanta från Uppsala. En seger i ett musikquiz. Och ett märkligt italienskt dessertvin som översatt hette "apelsinblom", på den trivsamma kvarterskrogen Hjördis där jag åt gös till en sauvigon blanc från Stoneleigh. Vid bordet satt en trevlig musiker, L, som kommer att bli ett ess på vin. L med hustrun E var med i vårt vinnande lag. Liksom min bror som var här på besök.
16 maj 2010
2010:39 Turkiskt vin
15 maj 2010
2010:38 Kokt grädde
Grädden flockar sig när man tömmer en citron i den, jag vill ju få lite syra i efterrätten. Trots det så lyckas det där gelésockret, vars existens jag var totalt ovetande om före annandag jul i fjol, stanna det hela efter någon timme i kylen. Efter att man kokat det. Det blev gott. Men för mycket. En halv liter grädde räcker till tio portioner, är alldeles för mycket till fem. Skärp er, Dansocker!
Brynt smör, mjukfräst rödlök och matjes lär passa till gewurztraminer. Mina släktingar som jag serverade det till tyckte det. Själv var jag för mätt för att uppfatta något. Min bror gjorde en rostbiff som passade till Delas' crozes hermitage som ni dricker varje helg. Les Launes heter den ju. Det var också gott.
I morgon tar den här helgen slut. Jag var inne på ett systembolag idag ock blev påmind om att Mont Garbis Ripasso är det mest sålda flaskvinet i Sverige. Det var en av representanterna för Vinunic som berättade för mig i vintras. Jag hade glömt det. Men tydligen inte kommit över det.
Tennisarm hade jag hört talas om, men inte tennisaxel. Nu har jag en sådan trots att jag inte har spelat tennis på över trettio år.
Crozes-Hermitage Les Launes (nr 2800)
Gewurztraminer Réserve Hennÿ (nr 2176)
Brynt smör, mjukfräst rödlök och matjes lär passa till gewurztraminer. Mina släktingar som jag serverade det till tyckte det. Själv var jag för mätt för att uppfatta något. Min bror gjorde en rostbiff som passade till Delas' crozes hermitage som ni dricker varje helg. Les Launes heter den ju. Det var också gott.
I morgon tar den här helgen slut. Jag var inne på ett systembolag idag ock blev påmind om att Mont Garbis Ripasso är det mest sålda flaskvinet i Sverige. Det var en av representanterna för Vinunic som berättade för mig i vintras. Jag hade glömt det. Men tydligen inte kommit över det.
Tennisarm hade jag hört talas om, men inte tennisaxel. Nu har jag en sådan trots att jag inte har spelat tennis på över trettio år.
Crozes-Hermitage Les Launes (nr 2800)
Gewurztraminer Réserve Hennÿ (nr 2176)
11 maj 2010
2010:36 Kall och torr
Deutz Brut Classic. Den bästa champagne jag druckit på länge. Bättre än min gamla huschampagne till och med.
Josmeyers pinot blanc. Den bästa pinot blanc jag druckit den här veckan. Jag har ingen huspinot än så den här får kanske bli min. Om det förhållandevis extraktrika underverket kan ni läsa här. Ni kan också se att importören har bättre känsla för vin än för språk.
Jag var på Berns i kväll och firade med tre kollegor. Det skulle skett för länge sedan men det var först i afton som det blev av. Servisen var genant tafatt när vi kom men bättrade sig under kvällen och mer än räddade situationen. Lite mer nördkunskap om vinerna skadar emellertid aldrig.
Deutz Brut Classic (nr 7487)
10 maj 2010
2010:35 Märklinlandet
Ta en storkfamilj och sätt den i skorstenen till ett stenhus med svarta stockar på knutarna och diagonalt på fasaderna. Ta lite tyskt inflytande och en sömnighet som du inte sett söder om Vellinge. Och vad får du? Jo mina fördomar om Alsace. Jag har ju aldrig varit där. Men jag inbillar mig att en trakt som inramas av Vogeser och Schwarzwald, som ställer sig positiv till en xenofob president som förlorat populariteten i resten av republiken måste vara just sömnig. Och kanske ond till och med. "Ju vackrare landskap, desto vedervärdigare människor" eller något sådant läste jag en gång att en samtida österikisk eller schweizisk författare sammanfattade sitt hemland. Och det tror jag gäller även för den bildmässiga trakten i östra Frankrike.
Jag har tjatat det till döds; så länge jag gör det här gratis behöver jag inte kolla upp någonting. Så jag kommer alltså inte att googla namnet på författaren.
Men jag inbillar mig att vi snart får läsa en Dürrenmatt eller Jelinek som är uppvuxen i trakterna mellan Strasbourg och Mulhouse. Som får Nobelpriset 2025 om det fortfarande finns då.
Det verkliga Alsace som jag alltså aldrig har satt min fot i producerar fantastiska vita viner. Med den goda smaken att skriva på flaskorna vilka druvor som ingår. Och så gillar ju tillförlitlige T främst vita viner. Ett skäl så gott som något att dricka pinot blanc, pinot gris, gewurztraminer och riesling. Vilket vi gjorde i kväll. Till goda korvar, surkål och en ost från Normandie. Pont-l'Évêque.
Närmare bestämt:
Pinot Blanc (nr 12169)
Hubert Beck Pinot Gris Réserve du Chevalier (nr 12105)
Gewurztraminer Réserve Hennÿ (nr 2176)
Riesling Hugel (nr 12191)
Inga sensationella viner men hyggliga i sin genre. Den billigaste provningen hittills. Dyrgriparna finns nämligen bara i beställningssortimentet. Systembolaget borde stå i skamvrån.
Jag har tjatat det till döds; så länge jag gör det här gratis behöver jag inte kolla upp någonting. Så jag kommer alltså inte att googla namnet på författaren.
Men jag inbillar mig att vi snart får läsa en Dürrenmatt eller Jelinek som är uppvuxen i trakterna mellan Strasbourg och Mulhouse. Som får Nobelpriset 2025 om det fortfarande finns då.
Det verkliga Alsace som jag alltså aldrig har satt min fot i producerar fantastiska vita viner. Med den goda smaken att skriva på flaskorna vilka druvor som ingår. Och så gillar ju tillförlitlige T främst vita viner. Ett skäl så gott som något att dricka pinot blanc, pinot gris, gewurztraminer och riesling. Vilket vi gjorde i kväll. Till goda korvar, surkål och en ost från Normandie. Pont-l'Évêque.
Närmare bestämt:
Pinot Blanc (nr 12169)
Hubert Beck Pinot Gris Réserve du Chevalier (nr 12105)
Gewurztraminer Réserve Hennÿ (nr 2176)
Riesling Hugel (nr 12191)
Inga sensationella viner men hyggliga i sin genre. Den billigaste provningen hittills. Dyrgriparna finns nämligen bara i beställningssortimentet. Systembolaget borde stå i skamvrån.
7 maj 2010
2010:34 Gamle svarten
Pinot noir är en svår druva. Så svår att upprepade provningar, de må omfatta bourgogne, Napa och södra Nya Zeeland, lämnar undertecknad med ett gapande ansiktsuttryck.
Jag lagade tupp i vin, tror jag. Ett recept ur DN. Gott men fett. En flaska George Dubouef hamnade däri. Och så drack vi två från nya världen och två från Frankrike till grytan. Men jag blev inte klokare. Taxi till stan. En Cape Cod på Naglo. Sedan SL hem till utposten. Och så ett fåfängt försök att sammanfatta detta. Hög syra, multna löv och en god vilja. Det är pinot noir, tror jag.
Domaine Sainte Claire Pinot Noir Rosé 2006 (nr 74488)
RamspeckPinot Noir (73795)
Bourgogne Hautes Côtes de Nuits Les Dames de Vergy (nr 5460)
Chambolle-Musigny (nr 5220)
Jag lagade tupp i vin, tror jag. Ett recept ur DN. Gott men fett. En flaska George Dubouef hamnade däri. Och så drack vi två från nya världen och två från Frankrike till grytan. Men jag blev inte klokare. Taxi till stan. En Cape Cod på Naglo. Sedan SL hem till utposten. Och så ett fåfängt försök att sammanfatta detta. Hög syra, multna löv och en god vilja. Det är pinot noir, tror jag.
Domaine Sainte Claire Pinot Noir Rosé 2006 (nr 74488)
RamspeckPinot Noir (73795)
Bourgogne Hautes Côtes de Nuits Les Dames de Vergy (nr 5460)
Chambolle-Musigny (nr 5220)
3 maj 2010
2010:33 Istanbul
Jancis Robinson skriver inte många rader om turkiskt vin. Det hon skriver kan sammanfattas med att det mesta vinet produceras för export eller turister och att hon varit mer imponerad av det vita än det röda.
I fredags, när jag kom hit efter en och en halv timmes taxifärd längs Bosporen, öppnades en flaska rött. 2,4,6-trikloranisol doftade den. Vi drack min medhavda Baron de Ley i stället. Sedan dess har det bara blivit lite öl.
Annars är det inte svårt att roa sig i denna så vackra och oöverkådligt stora stad. Jag återkommer i ämnet.
I fredags, när jag kom hit efter en och en halv timmes taxifärd längs Bosporen, öppnades en flaska rött. 2,4,6-trikloranisol doftade den. Vi drack min medhavda Baron de Ley i stället. Sedan dess har det bara blivit lite öl.
Annars är det inte svårt att roa sig i denna så vackra och oöverkådligt stora stad. Jag återkommer i ämnet.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)