Det slår mig allt oftare hur mycket spänstigare och snärtigare jag skrev förr. Roligt, till och med. Åtminstone ibland. Tror jag.
Det händer att jag undrar om den onda sjukdom som drabbat de äldre i en del av släkten långsamt håller på att drabba mig. Placken. Att det är därför mitt bloggande bara blir segare och trögare. Nej, jag oroar mig egentligen inte. Det är bara det att det kan ta sekunder för mig att komma på namn. Som på den där skådespelerskan. Häromdagen när jag åt lunch på Smak i Malmö tillsammans med M. Vi pratade om fotoutställningar. Jag försökte komma på vad hon vars ansikte möter en på en affisch i trappan på Fotografiska Museet heter. Hon har kavaj, slips och håret på ett sånt sätt att hon snarare ser ut som en pojke på fotot. Om jag minns rätt ser hon lite arg ut. För att vara intresserad av foto har jag svåru att minnas detaljer. Nu var det hennes namn jag försökte minnas. Jag tänkte på "Match Point" av Woody Allen. Tänkte på den tveksamma filmatiseringen av Ellroys "Den svarta dahlian". Nada. Lloyd Cole har skrivit att han inte längre är ung, att han inte länge blir vansinnig av något, inte ens av - ja just det - Scarlett Johansson! Tack vare mitt minne för det oväsentliga visste jag var jag skulle leta för att komma på namnet. Så kan man ju hålla på.
När jag var i Malmö gick jag också på Bastard. Åt en grissida och drack förutom en Coteaux du Layon en Bourgogne Passetoutgrain från Domaine Dureuil-Janthial 2007/2008. Ett så kallat naturvin. Som var gott sällskap.
23 september 2012
15 september 2012
2012:36 Blekinge 17/7 2012
När jag två månader senare, i min soffa i lägenheten i Gröndal, skulle sammanfatta den där tisdagen i mitten av juli, slog det mig att det inte fanns så mycket att skriva. Jag kom inte ihåg så mycket. Tingsryd som jag lämnade. Småvägarna. Urshult där jag köpte jordgubbar och trampandet längs de blekingska sjöarna med anslag där man kunde boka fisketurer. En skogsmus som sprang över vägen där regnet ångade bort i solen. Några koppar kaffe i Ebbamåla. Danska turister.
Den rökta laxen hemma hos min gamle vän i Olofström. Gustave Lorentz gewurztraminer. En inspelad konsert från DDR, 1979.
Den rökta laxen hemma hos min gamle vän i Olofström. Gustave Lorentz gewurztraminer. En inspelad konsert från DDR, 1979.
Ebbamåla, Hovmanryd, Blekinge |
8 september 2012
2012:35 Vi bryter för ett kort avbrott
Under mina cykelturer tog jag också bilder på det gamla sättet med film som måste framkallas. Jag väntar på att filmerna ska bli framkallade så att de minst dåliga av dessa till jpegar inskannade bilder ska kunna användas här. Därför pausar jag lite innan jag skriver om Blekinge och färden till Bromölla.
2012:34 17/7 Börjes
Jag växte upp på landet en mil norr om Uppsala. Huset som vi bodde i låg mittemot en kyrka, det hade varit en skola (och bostad för kantorn tror jag). I närheten av vårt hus låg vad som varit en prästgård men där bodde en bondfamilj som arrenderade mark från kyrkan. Det fanns en till bondgård i byn med ett par som mina föräldrar umgicks med. Deras söner, som var i tonåren när vi flyttade ut från stan - jag var fyra - var för gamla för att leka med oss. Övervåningen på vårt hus hyrdes av ett par som inte hade barn. När jag var sju flyttade paret ut och en familj in. Den äldste sonen i familjen, A, och jag byggde väl kojor, cyklade, tittade på frimärkssamlingar, läste serier, slogs och såg på teve tillsammans. Eller vad det nu var barn gjorde tillsammans för 40 år sedan. Vi håller fortfarande kontakten, för övrigt. Jag hade en annan kompis, J, som bodde en kilometer söderut och så Å och M, barnen i den familj där vi var dagbarn. Det fanns inte så många kompisar i trakten.
I byn där vi bodde fanns en så kallad bygdegård. Bygdegården tjänade - när den inte användes användes till söndagsskolan, något kyrkkaffe eller för den årliga luciatillställningen - som festlokal. Till festerna kom folk ibland i amerikanare eller på motorcyklar.
Festerna var högljudda, värst var de som ordnades av Centerns ungdomsförbund, CUF. Så minns jag det i alla fall. Dagen efter festerna stod det sopsäckar på vändplanen utanför. Jag, A och min bror samlade på ölburkar. Vi grävde oss igenom uppblötta pappersdukar, matrester, plastglas, fimpar, hopskrynklade servetter och bestick för att se om det fanns några välbehållna, oskrynklade burkar som vi inte redan hade till våra samlingar. På den här tiden var burkarna av plåt, i skogen hittade vi ofta burkar som hade rostat. Burkarna från festerna var i det avseendet i bättre skick, däremot kunde de vara fulla med fimpar eller bucklade. Det fanns en mångfald av varumärken på den här tiden, bland annat Tingsrydsölet. Bryggeriet, som är nedlagt, köptes under 70-talet av Pripps som senare köptes av Carlsbergs.
Denna omständliga inledning för att komma dit jag befann mig nu, morgonen den 17:e juli 2012.
Ölet och närheten till Konga, där farfar och farmor hade en sommarstuga, var ju det enda jag förknippade med den småländska tätorten vars camping jag nu tältade på.
Jag hade uppdaterat med upplysningen att jag gjorde just det, bodde i Tingsryd alltså. Då hade kommentarerna som gick ut på att jag skulle besöka Börjes kommit.
Jag
När jag cyklade in mot centrum i den lilla staden fick jag syn på en leksaksaffär som hette Börjes. I den fanns ingen servering. Inte heller i hästsportsbutiken med samma namn. På huvudgatan i Tingsryd kunde man för övrigt åka häst och vagn, hästar verkar vara viktigt i den här delen av Småland. Vid torget varifrån hästturerna utgick låg ett varuhus som heter Börjes. På övervåningen i varuhuset, med utsikt över torget, ligger kafeterian. Där köpte jag två plastmuggar kaffe, en räksmörgås - med handskalade räkor, ägg, majonäs och ett salladsblad -, en fralla med ost och skinka samt ett wienerbröd. För det betalade jag 49 kr. I Stockholm hade det kostat det femdubbla. Jag bör tillägga att jag hade den goda smaken att inte bråka om att påtår inte ingick. (Kaffet kostade 1,50.)
Medelåldern bland gästerna i kafeterian var nog 55 år. Av det kan jag inte dra några slutsatser. Det kan ju vara så att de yngre var bortresta under semestern, det behöver inte vara ett tecken på att Tingsryd skulle vara en avfolkningsort. Jag har inga fakta om befolkningsutvecklingen i Tingsryd och utan fakta blir jag på min höjd en sådan där medelålders man som reser på den svenska landsbygden och betraktar utan att begripa någonting. Men ändå spekulerar och skriver ner spekulationerna. På ett slags postmodernistisk prosa. Och det vill jag ju inte. För allt smör i Småland! Jag låter det därför stanna vid observationerna.
De gråhåriga farbröderna på bordet bredvid mitt pratade i alla fall om vädret, om att det borde finnas en teknik för att blåsa bort regnmolnen från himlen. Med tanke på hur sommaren dittills hade varit. Jag tittade ut över torget. Tjejen som sålde jordgubbar där höll samtidigt ett öga på ett litet barn. Hennes? Hon rökte. Jag tänkte att det borde finnas en kampanj som blåste bort cigaretterna ur det allmänna medvetandet.
Jag drack upp mitt kaffe, reste mig, gick ner till cykeln och började trampa mot Olofström. Som vanligt var det stört omöjligt att ta sig ur tätorten på första försöket. Fortsättning följer.
Bilden: Börjes, Tingsryd Småland.
I byn där vi bodde fanns en så kallad bygdegård. Bygdegården tjänade - när den inte användes användes till söndagsskolan, något kyrkkaffe eller för den årliga luciatillställningen - som festlokal. Till festerna kom folk ibland i amerikanare eller på motorcyklar.
Festerna var högljudda, värst var de som ordnades av Centerns ungdomsförbund, CUF. Så minns jag det i alla fall. Dagen efter festerna stod det sopsäckar på vändplanen utanför. Jag, A och min bror samlade på ölburkar. Vi grävde oss igenom uppblötta pappersdukar, matrester, plastglas, fimpar, hopskrynklade servetter och bestick för att se om det fanns några välbehållna, oskrynklade burkar som vi inte redan hade till våra samlingar. På den här tiden var burkarna av plåt, i skogen hittade vi ofta burkar som hade rostat. Burkarna från festerna var i det avseendet i bättre skick, däremot kunde de vara fulla med fimpar eller bucklade. Det fanns en mångfald av varumärken på den här tiden, bland annat Tingsrydsölet. Bryggeriet, som är nedlagt, köptes under 70-talet av Pripps som senare köptes av Carlsbergs.
Denna omständliga inledning för att komma dit jag befann mig nu, morgonen den 17:e juli 2012.
Ölet och närheten till Konga, där farfar och farmor hade en sommarstuga, var ju det enda jag förknippade med den småländska tätorten vars camping jag nu tältade på.
Jag hade uppdaterat med upplysningen att jag gjorde just det, bodde i Tingsryd alltså. Då hade kommentarerna som gick ut på att jag skulle besöka Börjes kommit.
Jag
När jag cyklade in mot centrum i den lilla staden fick jag syn på en leksaksaffär som hette Börjes. I den fanns ingen servering. Inte heller i hästsportsbutiken med samma namn. På huvudgatan i Tingsryd kunde man för övrigt åka häst och vagn, hästar verkar vara viktigt i den här delen av Småland. Vid torget varifrån hästturerna utgick låg ett varuhus som heter Börjes. På övervåningen i varuhuset, med utsikt över torget, ligger kafeterian. Där köpte jag två plastmuggar kaffe, en räksmörgås - med handskalade räkor, ägg, majonäs och ett salladsblad -, en fralla med ost och skinka samt ett wienerbröd. För det betalade jag 49 kr. I Stockholm hade det kostat det femdubbla. Jag bör tillägga att jag hade den goda smaken att inte bråka om att påtår inte ingick. (Kaffet kostade 1,50.)
Medelåldern bland gästerna i kafeterian var nog 55 år. Av det kan jag inte dra några slutsatser. Det kan ju vara så att de yngre var bortresta under semestern, det behöver inte vara ett tecken på att Tingsryd skulle vara en avfolkningsort. Jag har inga fakta om befolkningsutvecklingen i Tingsryd och utan fakta blir jag på min höjd en sådan där medelålders man som reser på den svenska landsbygden och betraktar utan att begripa någonting. Men ändå spekulerar och skriver ner spekulationerna. På ett slags postmodernistisk prosa. Och det vill jag ju inte. För allt smör i Småland! Jag låter det därför stanna vid observationerna.
De gråhåriga farbröderna på bordet bredvid mitt pratade i alla fall om vädret, om att det borde finnas en teknik för att blåsa bort regnmolnen från himlen. Med tanke på hur sommaren dittills hade varit. Jag tittade ut över torget. Tjejen som sålde jordgubbar där höll samtidigt ett öga på ett litet barn. Hennes? Hon rökte. Jag tänkte att det borde finnas en kampanj som blåste bort cigaretterna ur det allmänna medvetandet.
Jag drack upp mitt kaffe, reste mig, gick ner till cykeln och började trampa mot Olofström. Som vanligt var det stört omöjligt att ta sig ur tätorten på första försöket. Fortsättning följer.
Bilden: Börjes, Tingsryd Småland.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)