Det slår mig allt oftare hur mycket spänstigare och snärtigare jag skrev förr. Roligt, till och med. Åtminstone ibland. Tror jag.
Det händer att jag undrar om den onda sjukdom som drabbat de äldre i en del av släkten långsamt håller på att drabba mig. Placken. Att det är därför mitt bloggande bara blir segare och trögare. Nej, jag oroar mig egentligen inte. Det är bara det att det kan ta sekunder för mig att komma på namn. Som på den där skådespelerskan. Häromdagen när jag åt lunch på Smak i Malmö tillsammans med M. Vi pratade om fotoutställningar. Jag försökte komma på vad hon vars ansikte möter en på en affisch i trappan på Fotografiska Museet heter. Hon har kavaj, slips och håret på ett sånt sätt att hon snarare ser ut som en pojke på fotot. Om jag minns rätt ser hon lite arg ut. För att vara intresserad av foto har jag svåru att minnas detaljer. Nu var det hennes namn jag försökte minnas. Jag tänkte på "Match Point" av Woody Allen. Tänkte på den tveksamma filmatiseringen av Ellroys "Den svarta dahlian". Nada. Lloyd Cole har skrivit att han inte längre är ung, att han inte länge blir vansinnig av något, inte ens av - ja just det - Scarlett Johansson! Tack vare mitt minne för det oväsentliga visste jag var jag skulle leta för att komma på namnet. Så kan man ju hålla på.
När jag var i Malmö gick jag också på Bastard. Åt en grissida och drack förutom en Coteaux du Layon en Bourgogne Passetoutgrain från Domaine Dureuil-Janthial 2007/2008. Ett så kallat naturvin. Som var gott sällskap.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar