30 november 2005

Bara en sak till innan jag lägger mig

Vad är en finkrog? Och i motsats till vad? Läser i DN resultatet av ett långt grävande och fastnar i en mening med orden "den italienska finkrogen La Famiglia". Tacksam för svar.

29 november 2005

Sardin

Sardin serverar en ostbricka med - håll i er - "brieost", "chevré" och manchego. Jag bestämmer mig för kaffepaketet istället. Innehavaren och tillika hovmästaren för kvällen undrar vilken av ostarna jag inte gillade. Han kan nämligen tänka sig att byta någon mot gorgonzola.
Kom igen. Det är 2005. Vi har så mycket bra ost i landet nu, både inhemsk och importerad, att det nästan är civilkurage när någon vågar plocka rakt av ur den nattöppna livsmedelsbutikens kyldisk. Här skulle ni kunna sluta läsa. Och tänka att det börjar bli jävligt tjatigt nu på den här bloggen! Det finns liksom bara tre teman. 1. Vinlusen har druckit vin. 2. Vinlusen har varit på krogen 3. Vinlusen är full och svamlar till kompet av Itunes. Eller en kombination av dem. Ja, och så de där "vetenskapliga" inläggen då. Eller möjligen fyra. 4. Vinlusen mästrar om biologi.
Jag är beredd att ge er rätt. Men tillbaka till Sardin. Spelar det någon roll vad man äter och dricker när snöflingorna mjuklandar på Nytorget utanför? När marken sakta pudras vit under gatubelysningen och folk pulsar med uppfällda kragar? När Diana Kralls hotelljazz sprids ur högtalarna? Jo, det gör det givetvis. Det spelar alltid roll. Sardin serverar inte bröd. Man får istället en len kantarellcappuccino med ett stänk tryffelolja innan varmrätten kommer. Jag och mästersnickaren E har beställt samma. Helgeflundra med pepparrot, skirat smör potatis, räkor och kräftstjärtar. En grönsak också. Möjligen ärtskott. Vi ber om vintips: DOMDECHANT WERNER'sches Hocheim 2004 Riesling Classic Erzeuger Abfüllung Rheingau. 2003:an har fått fina betyg. Förmodligen högre än 2004:an som har mer restsötma än jag önskar. Hovmästaren säger att det är fruktigt vilket inte heller är osant. En trevlig aperitif men inte hellyckat till den fina fisken. Skulle man druckit chablis eller någon supertorr alsaceriesling istället? Fisken är bra och färskpotatisen från Marocko söt och kompakt så här års. Kräftstjärtarna såg vi inte till men ett par kar av någon röd rom, ej löjrom, ställdes fram. Trevligt hade vi och det blev bara ett glas vin. Samt ett calvados. Och mästersnickaren bjöd.
Skulle kunna tänka mig att ha Sardin som kvarterskrog. Om jag får bli obetald ostkonsult först.

23 november 2005

Kul utan strul

En vanlig föreställning om alkohol är att den försämrar omdömet. Nu verkar det som absolutism kan ha samma effekt. För hur ska man annars kunna förklara varför karln upprepar sina misstag?
Jag sätter en flaska "Geheimrat J" på att han kommer att medverka i kommande söndags public service.

22 november 2005

Il Tempo

Intresseklubben antecknar. Så kan man sammanfatta bloggandet. I fredags var jag och regissören J på Il Tempo - en italiensk restaurang med svarta paneler och sebratapeter på väggarna och fler grappavarianter än du kan tänka. Jag var hungrig och åt en lammfilet med någon caponata-tjosanhejsan. Till det ett glas Novocento Chianti Classico. Gott så. Jag tror att krogen är lite i dyraste laget men atmosfären är perfekt för en romantisk middag och de lagar gott kaffe. Samt serverar värdigt.

20 november 2005

Dop och vin

Det var barndop igår. En pojke som kom lite tidigt och under dramatiska former i somras fick sina namn i en Stockholmskyrka. Föräldrarna hade den goda smaken att i stället för kaffe och kakor bjuda på en matig buffé med vin i församlingshemmet efteråt. Rödvinet med samma namn som pilten var gjort på 100% tempranillo vilket översatt betyder ungefär "den lilla tidiga" - ett sammanträffande värt att blogga om. Druvan har sitt namn av att den mognar tidigt och är relativt liten.

Tempranillo, som bland annat ingår i viner från Rioja och Ribera del Duero är för övrigt en druva med många olika namn beroende på var den odlas på den iberiska halvön. Ull de llebre (Penedès), Cencibel (Valdepeñas), Tinto Fino (Ribera del Duero) och Tinta Roriz (Douro) är några exempel.

18 november 2005

Vi gör en vintidning

Vi tar några snygga källarbilder på barriques. Sedan intervjuar vi en gråhårig man i tweedkavaj bland rankorna. Han kan väl hålla i en druvklase och plira mot solen. Och säga något om vinets plats i livet. Det var förresten länge sedan vi skrev om Château Petrus. Och någon av bröderna Mondavi lever kanske fortfarande. Och så slänger vi in lite annonser i slutet. De håller förresten på att spränga bort en massa berg i östra Rumänien så det lär blir en skitfin artonhåls där. Jo, vi samlar ihop några gubbs i ett Rhenslott så får de betygsätta riesling. Det blir super. Österrike ska vi inte heller glömma. Kanske kan vi hitta ett före detta fotbollsproffs med ett slott någonstans. Och bungalows i Belize. Tryffel hörde jag någon! Skitbra. Ostron gör sig alltid bra på bild. Kan vi inte ha det goda livet som tema?

14 november 2005

På väg mot en text

Jag håller på med "Vinlusen Del 3."och är på väg att drunkna i textmassor. Googlar, och får gaziljoner träffar. Inte konstigt med tanke på att vinet är världens mest odlade frukt och vinlusen således en av de ekonomiskt mest betydande skadegörarna.
Jag vill kunna ämnet så bra att jag kan improvisera, annars blir det så uppsatsaktigt. Måste först plöja, ta fram det väsentliga och kolla att det stämmer. Därefter digerera. Sedan improvisera. Det dröjer med "Vinlusen Del 3." alltså.









Bilden visar kraftiga bladgaller, dvs klotliknande deformationer på vinbladen orsakade av vinlusen.
Från Ministry of Agriculture and Regional Development Archives, Hungary, www.insectimages.org

13 november 2005

The Evolution Will Not Be Televised

Det är dystra tider. Förespråkare för "intelligent design" har vunnit en seger i Kansas där utbildningsstyrelsen röstat igenom en ny standard för biologiundervisningen i delstatens skolor. Läs vad Karin Bojs som vanligt så föredömligt tydligt och klart skriver i Dagens Nyheter om mörkerspridarna. Det är också därifrån jag tagit nyheten. Gå sedan hit och skratta istället åt eländet.

Det här har relevans för vin eftersom jag är i färd med att skriva om vinets plats i växtriket. Det skulle vara väldigt svårt om jag inte hade funnit någon substans i det jag lärde mig om biologi under min studietid utan istället trodde på "intelligent design". Jag skulle på min höjd kunna tro på varietalerna eller sorterna, dvs pinot noir, chardonnay & co, men knappast på deras relation till Vitis labrusca eller någon annan art bland de tvåhjärtbladiga kärlväxterna.

Men var så säkra, förespråkarna för hokuspokuset finns även här och de kommer att bli fler. Motståndet finns bland annat här.

Nördfredag

Rättelse: det var inte varmrökt lax jag åt, det var tydligen sockersaltad dito. Kallas inte det för gravad? Hursomhelst, sojan var nog boven trots allt. Här kommer hela vinlistan för kvällen:
Fleur du Cap Unfiltered Sauvignon blanc, Viognier, Semillon m fl (dracks under matlagningen)

Baigorri Blanco Fermentado En Barrica - ett vin så coolt att man inte kan köpa det i Sverige. Småslattar som fanns kvar från föregående kväll vilket gjorde att det kändes platt med obehagligt parfymliknande överekning. (Inte helt olikt Jean Léons abomination till Chardonnay eller Snoqualmies dito.) Men jag har från säker källa att det är väldigt bra i nyöppnad flaska. (Också under matlagningen).

Kloster Eberbach Kabinett 2004. Det tycks inte spela någon större roll hur mycket vinskribenterna skriver upp riesling. Den som haft revolterande mage orsakad av för mycket Liebfraumilch på studentfesten är svår att övertyga om druvans storhet. Vilket är bra för oss eftersom många av vinerna är tillgängliga och prisvärda. Som jag skrev passade det inte till sojan. Annars är det typiskt för en ung och bra riesling. Mycket syra, en del restsötma och medelfylligt. I doften finns lite honung, fräscha citrusfrukter och mineral. Halvtorrt utan att upplevas som sött. (Till laxen).

Brolio. Välgjord Chianti Classico från Barone Ricasoli. För att vara en CC inte särskilt framträdande körsbär i doften. Jag tyckte snarare att vinet var rhône-aktigt. Ska tilläggas att min sensorisk-analytiska förmåga inte var på topp när vinet dracks. (Till kycklinghjärtan).

12 november 2005

Funkar inte tillsammans

Åt en kinesisk skottliknande växtdel igår tillsammans med varmrökt lax. Det enda jag vet om den kinesiska växtdelen, var det stjälken(?), är att det inte var bambuskott. Vi drack en Riesling Kabinett 2004 till först. Det smakade blod i munnen. Provade den varmrökta laxen separat med vinet och jodå. Blodigt värre. Det förekom soja i tillagningen. Tror att umamin var inblandat på något sätt. Veteöl, mer specifikt det belgiska Hoegaarden, var ett bättre dryckesval i det här fallet.

Bra blogg som funnits ett tag

Kolla in den här om en annan dryck som påverkar nervsystemet. Snart måste jag få upp en lista på bloggar som jag regelbundet läser. Det kommer att bli högst tjugo. Och några sajter därtill.

Konsumentupplysning

Det är enkelt att byta defekta flaskor på Systembolaget. Man behöver inte ha kvar kvittot och man behöver inte byta i butiken där man köpte vinet. För att inte riskera måltidsfiasko brukar jag trots det alltid köpa två flaskor för att ha en i reserv om en skulle vara defekt.

Nu har jag bytt och kommit hem med något som jag aldrig provat, ett vin från Korsika. Druvan heter niellucciu och är enligt Clarke et. al identisk med sangiovese.

Systembolagsbutiken i Söderhallarna har kunnig och tålmodig personal, så kan man fördra den långa väntetiden vid halv tre på lördagar har man igen det i form av intressanta tips. Jag bad om något överraskande och fick först ett Chinonvin som förslag. Chinon är ett område vid Loire i Frankrike. De röda vinerna görs på cabernet franc - en av föräldrarna till cabernet sauvignon - som i min erfarenhet är en lite snål druva. Därmed inte sagt att den skulle vara dålig på något sätt. Den gör sig säkert bra till mat. Men denna gång blev det alltså Korsika.

Ny blogg!

Jag måste hinna till bolaget innan klockan 15 för att byta den elaka korksörjan från Victoria. Men först måste jag bara rekommendera en ny bra blogg. Av ett proffs, ska tilläggas.

Har Södermalmsnytt skärpt sig?

Tjoho! Här kommer vinerna som omskrivs i senaste Södermalmsnytt:

2004 Huber Grüner Veltliner Berg (SBnr 99642), 198 kr. Noll flaskor i landet.

2004 Austin Barrabool Six Foot Under Pinot Noir (SBnr 99596), 99 kr. Flera hundra flaskor i landet.

Don José Oloroso Sanhes Romate (SBnr 8361) 125 kr. Flera hundra flaskor i landet.

Inte ett enda vin över femhundra kronor! Så, ja, man har skärpt sig. Och menyförslagen är nog avsedda för elever på någon restaurant- och hotellhögskola. Som sådana är de naturligtvis utmärkta! Även om jag gärna också svänger ihop en "terrin på hummer stekt i Moscovadosocker (sic), skaldjursemulsion och morotscrème smaksatt med lime och grapefrukt" när jag får spontant besök.

En blogg kan förändra världen eller åtminstone en mikroskopiskt liten del av den

Den 26/10 bloggade jag under rubriken "Mysteriet med Philipson & Söderberg och Chivite". En passant passade jag på att nämna en svt-medarbetare i reklamtidningen som P&S ger ut. En av mina läsare berättade för meterologen Pär Holmgren (PH) att han förekom i ett reklamsammanhang. Han blev, enligt källan, förbannad eftersom han inte gett sitt medgivande till annonsen. Dessutom är det inte förenligt med SVT-anställning. Nu har jag från en annan säker och högt uppsatt källa i samma företag, SVT, fått veta att PH gick vidare och gav P&S sin syn på saken. Vilket ledde till att han försvann ur tidningen. Nu har han och killen i peruk som var med på samma bild ersatts av Jack Daniel´s logga. Vilket ni kan se här.

PS. Det är lite lustigt i sammanhanget att jag inte längre kan "bevisa" att PH fanns i tidningen. I det digitaliserade samhället har vi stora möjligheter att revidera historien. Vilket får mig att tänka på Sovjetunionen där man retuscherade bort misshagliga individer från foton. Trotskij - tror jag att det var - sågs på ett tidigt foto till vänster om en talarstol bredvid Lenin och Stalin. Sedan blev man osams inom trojkan och Trotskij flydde till Mexico där han senare mördades av en Stalinagent. På den senare versionen av det omtalade fotot kan man bara se Lenin och Stalin i talarstolen. Det här var långt före photoshoppandet så det krävdes goda hantverkare. DS

Vinlusen del 2. Lusens namn

Vinlus heter reblaus på tyska. Så nu vet ni det. Det verkar finnas lite olika bud om det vetenskapliga namnet. För er som inte är bekanta med vetenskap – däggdjur, växter, fiskar, mm som är kända och karakteriserade får ett namn bestående av två delar. Den första delen är släktnamnet den andra artnamnet. Det var med Linné som bruket av den så kallade binära nomenklaturen blev etablerat. Länge hette vinlusen Phylloxera vastatrix. Phylloxera betyder torrt blad. Vastatrix – ödeläggaren (1). Ett annat namn har varit Viteus vitifolii men nu verkar det som Dactylosphera vitifolii gäller (2). Att den inte längre heter Phylloxera har att göra med att den tidigare ansågs vara släkt med en annan bladlus, Phylloxera quercus, som angriper korkeken.
Jag gjorde en snabbsökning på nätet och fann att dactylos betyder finger och sphera sfär. Folii har med blad att föra och viti kommer nog av Vitus som är det vetenskapliga släktnamnet för arter inom vinfamiljen. Något med fingersfär och vinblad således. Fingersfären skulle kunna ha att göra med de så kallade galler som uppstår när vinlusen angriper vinrankan. Mer om det i framtida inlägg. Trots att det vetenskapliga namnet inte längre är phylloxera används det fortfarande både om insekten och fenomenet. För vinodlaren spelar det kanske inte så stor roll vad vinlusen heter så länge den håller sig borta från vingården.

Källor:

(1).http://www.rakemag.com/stories/section_detail.aspx?itemID=4228&catID=151&SelectCatID=151

(2) http://www.wein-plus.de/glossar/Phylloxera+vastatrix.htm

Sista gången? Château Tahbilk Marsanne

Ja det var ju fredag igen. Avstånden mellan helgerna blir allt kortare. Igår drack jag i tur och ordning:
Goats do Roam in Villages
Château de St Cosme Côtes du Rhône
Fleur du Cap Unfiltered Sauvignon blanc, Viognier, Semillon m fl
Bai Gorri
En riesling - kan ha varit Kloster Eberbach
Brolio

Och nej,jag drack inte Tahbilk Marsanne. Den var korkad och ska bytas idag.Vad gör de down under i Victoria egentligen? Köper upp restlager av keff kork? Skurar vineriet med klorin? Vet inte, men blir lika trött varje gång.

Middagen var däremot fantastisk!

Rödvinsvänster

Se där, ett ord som nästan tagits ur bruk! Det betecknade vardagsrumsrevolutionärer, oftast 40-talister, som vurmade för allt möjligt vänstrigt; från inflytande på arbetsplatser till proletariatets diktatur. De tillhörde alltid medelklassen eller skikten däröver på den sociala rangskalan. Och de levde i västerländska demokratier. De hade välbetalda arbeten inom kultur eller offentlig förvaltning. Sällan eller aldrig hade de satt sina fötter på den röda jorden i något av de länder som de mer extrema i rörelsen hyllade. Det fanns också de med mer modererade åsikter, som öppet tog avstånd från kommunistländernas politik. Ibland helt och hållet, men ibland bara såtillvida att de ansåg att idéerna fortfarande var bra men något hade gått fel på vägen till genomförande. I början av 80-talet rådde ett högerklimat. Olika ekonomer, ex. Milton Friedman, och författare, ex Ayn Rand, hyllades. Mats Gellerfelt skrev romaner som fick respektfullt mottagande i Svenskan men sågades i DN. Författaren och sedermera professorn i filosofi vid universitetet i Austin, Texas - Lars Gustafsson - blev en intellektuell förgrundsfigur. MUF hade rekordmånga medlemmar. Många rv:are gjorde upp med sig själva och blev högermänniskor. Oftast i form av nyliberaler men ibland även konservativa. Understundom lika patetiska i högerkostymen som de hade varit i murarskjortan några år tidigare. Högervågen planade ut till ett stilla skvalp mot slutet av 80-talet, knappt en krusning anades under 90-talet men nu tornar vågorna upp sig igen. Av rödvinsvänster ser vi knappt någonting numera. Däremot har vi en lattevänster. Urbana, intellektuella som träffas på storstadens kaféer och diskuterar politik över en kopp kaffemjölk. (Vilka andra kombinationer av livsmedel och politisk inriktning finns? Ciabattaliberaler? Brässhöger?) Så varför då den här utläggningen, jag är ju både för ytlig och korkad för att diskutera politik och historia? Eftersom jag har blivit kallad rödvinsvänster tänkte jag förklara begreppet så gott det gick. Och nej, jag tillhör inte den rörelsen. Jag är nog snarare en "bleeding heart liberal" som tycker att staten ska ha fler uppgifter att sköta än försvar, polis och rättsväsende. Dvs jag tror inte på marknadens allena saliggörande. Men jag vet fördenskull f-n inte vad jag ska rösta på nästa år. För rösta, det ska man. Tycker jag.

10 november 2005

Reklam för Håkan Larsson

Om ni inte har något bättre för er ska ni bege er till Stockholmsmässan i Älvsjö i helgen. På Allt Om Mat:s egen matmässa "Det Goda Köket" går ni på Håkan Larssons föredrag "Bli en vinkännare på 20 minuter". Jag gjorde det på Vin & Sprithistoriska Museet för två år sedan. Håkan Larsson är en folkbildare i ordets bästa bemärkelse. Rolig dessutom. Man både lär sig grunderna i vinprovning och får bra förslag på mat att äta till de viner som provas.
Håkan Larsson skriver också bra och opretentiösa vinböcker. Köp exempelvis den här om ni inte har den.
Han håller också i en provning kallad "Vin & mat i harmoni". Den är säkert minst lika bra. Smakprover på mat ingår i den.

Gyllene glaset 2005

I senaste Allt om mat (nr 18 2005 ) presenteras de fem kandidaterna till Gyllene Glaset 2005. Man kan rösta på hemsidan. Har lite koll på alla utom Drostdy-Hof som jag mest förknippar med boxviner och därför inte fördjupat mig i.
De återstående fyra är Jacob's Creek, Alain Brumont, Fontanafredda och Chivite. De två första nämndes i min allra första blogg-post "Bröllopsbesvär". Det var Jacob´s Creeks Shiraz Rosé 2004 - kanske inte ett vin som man tänker på nu när temperaturen är ensifffrig, de sista gula löven virvlar i gathörnen och gatlyktorna tänds redan på eftermiddagen. Det fungerade bra till den buffé som serverades på nyss-gifta-festen i mitten av juni. Alain Brumonts La Gascogne Tannat-Merlot dracks också. Brudens far som har känsliga smaklökar och bra näsa tycker att merlot ofta blir bläckigt, tänk vattenfärg. Jag drack det inte då och har därför ingen uppfattning. Men det är nog meningen att just inslaget av tannat ska strama upp vinet och därigenom eliminera den platta bläckigheten. Kanske serverades det för varmt. Det vita La Gascogne som är en blandning av gros manseng och sauvignon blanc dricker jag regelbundet. Det vore tramsigt av mig att påstå att jag vet vad gros manseng bidrar med men jag gissar på den fräscha citrus-syrligheten. Alain Brumont är mest känd för Château Montus - som jag försöker samla - och Château Bouscassé - prestigeviner som regelbundet får höga betyg i vinprovningsspalterna. Det är roligt att samme vinmakare också gör prisvärda viner till överkomliga priser.
Fontanafredda gör bland annat Eremo och Roero Arneis som jag har druckit. Det finns anledning att tro att andra viner från samma producent håller hög kvalitet.
Den stora allmänheten känner väl främst till Gran Feudo från Chivite. Att de gör ett storslaget vin som Coleccion 125 är kanske inte lika bekant.

Jag röstade på den sistnämnda och tillhör de 3% som har gjort det i skrivande stund. Leder gör Drostdy-Hof med 72%.

Nomineringen känns väldigt svensk på det sättet att samtliga vinmakare gör viner som alla har råd att köpa. Sympatiskt. Det ger mig också anledning att tänka på vilken bra situation vi har i Sverige som kan köpa bra viner av kunnig personal till överkomliga priser nästan överallt. Trots att det i längden är principellt ohållbart för ett land som är med i EU. Vilket det bloggas om. Bevisligen har systemet gett upphov till en mutkultur och bland annat som en konsekvens därav sedan 2001 större likriktning av sortimentet.

I framtiden, när bolaget avskaffats, blir det nog med vin som med kulturlivet. Vi som har råd kommer att kunna fortsätta konsumera det kvalitativa. För marknaden måste ju segra. Överallt. Hela tiden.

9 november 2005

Öl på Pelikan

Inget att skriva om egentligen. Förutom att jag skymtade en Penfoldsflaska, möjligen Rawson´s Retreat, två bord norrut. Höll mig till Guinness och Carlsberg. Hursomhelst var det trevligt att träffa K igen. Vi bor på samma gata nu och det var åtta år sedan vi drack öl senast. Skildes åt utanför sjuelva där man redan säljer lussebullar. Julen infaller om drygt sex veckor. Inte en dag för tidigt alltså.

8 november 2005

Första gången Del 2. Château Tahbilk Marsanne

Sommar i skärgården. Fyra år sedan. Känns ganska avlägset nu. Jag blev hipp som happ ombordbjuden på en Omega 42. Tog tåget söderut, bytte till buss och promenerade den sista kilometern till hamnen. Vi lade ut omgående. Gjorde inte många knop första kvällen. Andra dagen kom vi desto längre. På kvällen blev det naturhamn. Middagsdags. Det saknades groggvirke så gin blandades med Proviva nypon före maten. Inte så tokigt som det låter. En kycklingcurry improviserades fram. Till den drack vi Château Tahbilk Marsanne. Jag kan inte skriva något vettigt om det vinet! Trots att det var kärlek vid första kontakten. Efter det brukade jag alltid ha ett par flaskor liggande. Det var lättgillat. Sedan råkade jag ut för dåliga flaskor eller klena årgångar. Drack det senast i Göteborg för två år sedan när jag hälsade på I och T. Ensam. Mannen var på väg till Tjeckien. Frun gravid. Det blev bara en klunk. Kork och oxidation. Cyklade ner till Olskrokens systembolag dagen efter och bytte mot Stoneleigh Sauvignon Blanc.

Tahbilk görs på Marsanne, en grön druva som används i Rhône och Nya Världen, denna jönsiga beteckning för alla platser utanför Europa där man odlar druvor. (Musikvärlden har sin motsvarighet i kategorierna "etno" och "world music".)

Så här skriver Oz Clarke i "Druvan bakom vinet" (Wahlström & Widstrand 2002):

"Från början har smaken drag av citrus, persikor och en underton av mineral. Med viss ålder mognar vinet och får en rik smak av kaprifol, jasmin, halm, akaciahonung med inslag av aprikos eller kvitten. Den blir aromatisk, oljigt fet och nötig och förbluffande tung. När den är mogen passar den därför till kraftiga maträtter. Det unga vinet är gott både med och utan mat."

Det kanske skulle vara idé att köpa ett par flaskor till helgen. För att se om det har bättrats.

7 november 2005

Eller nå't

Det är måndag kväll och medlemmar i Munskänkarna provar Systembolagets månadssläpp. Ebb i kassan hindrar mig att deltaga. Ser i min inbox att jag har fått lite kommentarer på förra inlägget. Kul!
Ser också att jag fått inbjudan till en Rhône-provning på Sergel Plaza. För provningen pyntar man 225 kr. Då ingår en - hrm - buffé. Antingen kör arrangörerna på temat ironi eller så stängde de in sig i en vinkällare för minst tio år sedan och har först nu krupit ut. För hur ska man annars förklara något så i otakt med tiden?

"Buffé Brunkeberg:
*Tunnbrödsrulle med rensteksröra
*Tunnbrödsrulle med rökt lax och pepparrot
*Grillade marinerade grönsaker i vinägrett
*Grönsaksstavar med gorgonzola-dip
*Rostbiff med potatissallad
*Pastasallad med salami och soltorkade tomater
*Purjolökspaj med örtyoghurt
*Färsk fruktsallad
*Hallonpaj med vaniljsås
*Bröd, smörgåsmargarin, färskostkräm"

Jag kommer nog att bevista partajet. Få se i vilken utsträckning jag äter.

PS. För alla läsare som med stort intresse har följt min beställning av "Snow Borne Sorrow" kan jag meddela att den kom idag. Så nu har jag två ex. DS

5 november 2005

Skärp er Södermalmsnytt!

Lördag förmiddag. Södermalmsnytt landar på dörrmattan. Letar genast reda på "Vinum Forum". Björnstierne Antonson - en av landets skickligaste sommelierer - har testat tre viner: 2004 Laurent Miquel Chardonnay Viognier (SBnr 2144), 69 kr, 2001 Cornas La Louvée (SBnr 99823), 529 kr och 2000 Le Méal Blanc Ermitage (SSBnr 2893) 1271 kr. Ni förstår vart jag vill komma. Två av de nämnda vinerna är både för dyra och rara* för den genomsnittlige gratistidningsläsaren i Stockholms innerstad. Ingen skugga på Björnstierne, det är snarare redaktionen som bör ta sig en funderare på vad syftet med "Vinum Forum" är. De som köper de dyrare vinerna är idag redan så vinintresserade att de kan läsa om dem i andra vintidningar. Södermalmsnytt bör inrikta sig på viner i mer moderata prisklasser. Tycker jag.

PS. Eftersom "Vinum Forum" behandlar exklusiva viner blir menyförslagen därefter. DS

*I bemärkelsen svårinförskaffade. Av de dyrare vinerna finns i skrivande stund noll resp. 34 flaskor i landet.

4 november 2005

Den som väntar på något gott

blir till slut tokig och bestämmer sig för att göra något åt saken. Jag tröttnade till exempel på att vänta på Nine Horses' "Snow Borne Sorrow" och gick de trehundra meterna till Pet Sounds trots att den kanske också kommer med posten vad det lider. Då har jag en bra julklapp till någon. Eller så har någon inom det svenska eller amerikanska postväsendet snott plattan. Grattis! Du har något att se fram emot.
Skivan som går i bakgrunden i skrivande stund håller samma klass som "Brilliant Trees". (Vilket man tyvärr inte kan säga om Bacharachs senaste som jag spontanshoppade.)

Fredagens hyllning går till Ann Helen Meyer von Bremen. Hon skriver så j-a bra! Artikeln om den ekologiska matens intåg i den trendiga gastronomin i senaste numret av Gourmet #5/2005 - som alltså kom till sist - är, ursäkta ordvitsen, matnyttig läsning. Som smakar. I den faktaspäckade texten lyckas hon till och med få ett vettigt citat ur den annars inom vissa områden så exorbitante "omvärldsanalytikern" Thomas Idergard.

Vill avsluta fredagens bloggning med att både tacka och tipsa. Tack, surdegsmästaren, för det fina vita vinet som jag fick av dig när jag bjöd på linssoppa i mitten av september. Efter att ha väntat länge på det rätta tillfället öppnade jag det till sist och drack. Det heter Fontanafredda Roero Arneis 2004 (nr 99316) och fungerar förutom till viss mat förmodligen även bra som fördrink. Mineral, honung och grön frukt i doften. Balans i smaken. Finns fortfarande på bolaget. Köp efter helgen.

3 november 2005

Middag


Jag kör ofta bil. Ett sätt att stå ut är att lyssna på radio. Torsdagarnas förmiddagar är bäst. Då kan man få höra Meny om man har tur. Den som inte blir glad av att höra Karin Fransson har ett hjärta av sten. För en vecka sedan talade hon om en vitlökssoppa. Jag var på väg till en kund i Uppsala och blev så hungrig att jag stannade vid första bästa mack och åt ett smaklöst äpple som inte på något sätt kunde ersätta hennes rätt men väl dra upp blodsockret som var på väg ner i en Marianergrav.
Åter till Karin Fransson. Hennes sätt att tala om hur man ska fräsa vit- och schallottenlökar i olivolja och smör utan att de bryns, om mildheten som skapas av grädde och äggulor om muskoten som ger det där motståndet, ja det blir platt och klichéaktigt när jag försöker skriva om det, men när jag hör henne blir jag euforisk.
Ikväll hade jag P och M på middag. Det var längesedan sist. Jag lagade soppan och halstrade pilgrimsmusslor till den. Alla blev nöjda.
I soppan hade jag Fleur du Cap Sauvignon Blanc Unfiltered 2005 som vi också drack till. Det är troligen inte den bästa årgången vinet sett. Det kändes som jag föll raklång i ett nässelsnår. Väl mycket krusbärsblad och alkohol också. P som har känsligare smaklökar än jag och därför skulle bli mycket bättre som vinnörd påpekade att vinet hade maskrosbeska. Vilket ord! Maskrosbeska. Alla förstår vad han menar.

Homo politicus

Gudmundson skrev följande kommentar på föregående inlägg. Jag klistrar in den så att jag slipper vara kreativ:

"En nyhet för Vinlusen kanske skulle kunna vara den om att det ser ut som att riksdagsledamöternas sammanlagda vinkunskaper med all sannolikhet förblir åtminstone oförändrad även efter valet.
För en vecka sedan fastslog Moderaterna i Uppsala att deras riksdagslista åter skulle ha vinskribenten, och joggaren Per Bill i topp."

Tack, Gudmundson!

En reflektion; "med all sannolikhet" skriver Gudmundson. Ja, det kanske inte är så sannolikt att Reinfeldt skulle föreslå nedläggning av den offentligt finansierade sjukvården, obligatorisk vapenvård i skolorna och återinförande av statarväsendet före valet.

2 november 2005

Vinlusen del 1. Livscykeln

Sättet som generna använder våra kroppar* för att replikera sig upphör aldrig att fascinera oss.
Från första ögonkastet, internetdejten eller hur vi nu möts och framåt. Idag är vi oftast två om det. I framtiden kanske vi klonar oss.
Att både leva bland kloner och avkomma med nya genkombinationer har inte varit däggdjur förunnat än.
Men andra organismer, exempelvis vissa insekter, gör det. Sedan länge. Vinlusen är naturligtvis inget undantag. Kolla in livscykeln. Visst är den vacker! Nästa gång ska jag förklara den.

* Eftersom jag är biolog inbegriper jag medvetandet - eller det som religiösa kallar själ - i begreppet kropp.

Källa: Ohio State University

Grå höstlovsvecka

Jag har inte fått ”snow borne sorrow” trots att den skickades från USA för över en vecka sedan. Det senaste numret av Gourmet har heller inte kommit. Morr. Däremot har jag fått Munskänken och samtidigt Apéritif. Den senare är en branschtidning som knappt har något läsvärde sedan Magnus Waern slutade recensera viner där. I senaste numret testar man den styggelse i dryckesform som kallas gräddlikör. Baileys och annat skräp, ni vet. Det finns artiklar om nyöppnade barer och italienska viner. Det förekommer mingelbilder. Stående inslag är sidorna om whisky, chokladakademien och SBG (svenska bartendergillet). I varje nummer även cigarettreklam!
Intressant för mig är en artikel om Ola Lauritzon som skrivit en bok om alkohol. Författaren tog en tremånaders wineout för att få ett nyktert perspektiv på tillvaron. Den får mig att tänka efter. Dricker jag för mycket eller inte? Troligen. Ska jag då ta en vit månad eller räcker det med att man högst dricker ett par glas ett par gånger i veckan. Jag lutar åt det senare.

Läser i VinJournalen – som ingår i Munskänken – att ”Goats do Roam in Villages” kommer till bolaget med novembersläppet. Vinets namn är lite skojfriskt eftersom det alluderar på Côtes-du-Rhône-Villages. Det är inte Bonny Doon som är producent, nej vinet kommer faktiskt från Sydafrika. Jag drack ett annat vin från producenten, nämligen "Goats do Roam Red" på KB för två år sedan. Det var bra vilket var föga överraskande eftersom det är gjort bland annat på grenache och syrah och några andra druvor.* Jag är ju torsk på Rhône.

"Goats do Roam in Villages" får betyget 13 (av möjliga 20) i Munskänkarnas bedömning och kostar ynka 79 kr vilket lovar gott. Släpps i alla butiker så ni behöver inte stressa.

*33% pinotage, 22% shiraz, 13% grenache, 13% carignan, 10% cinsault, 5% gamay noir och 4% mourvèdre för att vara exakt. Källa: BellaOnline där jag även snodde bilden.