31 oktober 2010

2010:83 Att återvända

Fredag. Det fanns ett recept på långkokt lammnacke i DN för några veckor sedan. Det skulle jag laga. Styckdetaljen förekommer inte ymnigt i köttdiskarna här i Gröndal. Istället skulle jag fråga efter den i en av Hötorgshallens köttaffärer. Det gjorde jag efter att ha tagit nummerlapp till den Systembolagsfilial som också finns där. Väntetiden var nämligen 67 nummer. Lammnacke fanns inte, det blev istället lammbog dvs lite ben, bindväv och kött. Lammnacken eller bogen skulle enligt receptet marineras övernatt i vin, mörkt öl, vitlök och rosmarin. Sedan skulle allt sjudas i sex timmar. På systembolaget föreslog de en halv flaska Rawson's Retreat till marinaden. Till rätten en bandol och en priorat. Jag var nu, så när som på en flaska mörkt öl och en kokpåse, färdighandlad.

M och jag skulle spela pingis på hans kontor. När jag kom dit var jag så hungrig att vi hoppade bordtennisen och istället stegade direkt till Deville som jag inte varit på sedan gengasfordonen togs ur bruk. Sofforna var upptagna så vi tog ett annat bord i loungedelen. Utan soffor men med ett slags pälsklädda, rygglösa dynor istället. De kunde man också sitta på och det fanns ju ett bord framför dem vilket var huvudsaken. Dagens rätt var kåldolmar. Det heter inte dagens rätt på Deville. Det heter dagens tallrik, fast på franska. Jag är övertygad om att de kåldolmar som serveras på Deville är världens godaste. Jag var inte sugen på världens godaste kåldolmar så jag beställde steak frites med bea istället. M beställde boeuf bourgignon. M dricker alltid Château d'Arlay och gjorde inget undantag. Inget fel i det, själv drack jag Volver. Volver är spanska och betyder kratta. Skojade. Volver är ett tempranillovin som är stramt, rent och generöst, vad det nu betyder. Gott betyder gud på tyska. Att kalla vinet för gud är överdrivet, gott är det tvivelsutan. Griskindspatrik bjöd på det den första gången jag träffade honom.

Personalen på Deville kylde vinet åt mig innan de hällde upp det. Jag tyckte nämligen att det var några grader för varmt när jag provsmakade det. Steken som jag åt kom från flanken, det vill säga samma del som Lady Gagas vid det här laget uttjatade köttklänning utgjordes av. Den hade en trevlig grillsmak men var lite för lite medium för mig, snarare rare. Jag kunde ha påpekat det men orkade inte. Rätten var också i största laget. Efterrätt fanns på menyn men inte i min föreställningsvärld. M åt någon sorbet eller om det var glass. Med en väldoftande tokajer till. Jag tog ett glas mâcon-villages till efterrätt. Det hade en lätt aniston, som vissa soave, men var annars så där chardonnayfriskt som oekade varianter av vinet är. Tänk chablis minus berggrund. Vinet ifråga är bra bortom ord. Eller kanske i klassisk, ursprungstypisk stil. Hehe...

På Ica Baronen köpte jag stekpåsar och en flaska porter. Väl hemma blandade jag vinet, portern, vitlöken och rosmarinkvistarna, lade i en påse och stoppade in i kylen.

Lördag. A och E med lille T skulle komma hit på middag. Vid halvtiden lade jag stekpåsen i kastrullen och sjöd den sedan medan jag plockade här. I receptet fanns det också en jordärtskockscrème och krämig dinkel. Den senare bestämde jag mig tidigt för att strunta i. När jag hade handlat lagade jag den förra men den blev soppa snarare än kräm. Jag lyfte upp stekpåsen ur sjudbadet stack hål på den och lät strålen passera en sil på väg till en annan kastrull. Jag satte kastrullen på spisen för att reducera skyn medan jag separerade kött från ben. Köttet var nästan lika mjukt som kokta kronärtskocksbottnar. Det fanns en del fett också, jag ville inte att gästerna skulle behöva äta det så det tog jag vara på och ställde åt sidan. Skyn minskade så sakteliga i volym, jag pepprade och saltade lite i den. Sedan stekte jag några trattkantareller och fräste lite fänkål som jag tillsammans med den reducerade lammskyn blandade med köttbitarna.
Bandolen - La Bastide Blanche - luftade och kylde jag. Den är sträv och vuxen i smaken. Prioraten - Tendral - smakar som något i Aladdinasken jag helst slipper. Det är carignan, på spanska mazuelo, som - tror jag - ger romrussintonerna. Jag börjar bli alltmer avogt inställd till carignan.
Jag serverade jordärtskockssoppa - där jag ersatte vitvinet med kycklingbuljong och skrapade lite muskot i - till förrätt. Lammgrytan var varmrätt. Sedan blev det en panna cotta med citron och rosmarin-smak till efterrätt.
Om lammgrytan kan jag bara säga att rosmarinmarineringen hade gett den en svag växtbeska som gör att jag hoppar örten nästa gång. Lammsmaken var däremot oförställd. Därmed god.

2005 Volver, Bodegas Volver, La Mancha

2007 Mâcon-Villages, Domaine Corsin, Bourgogne

La Bastide Blanche (nr 2262)

Tendral 2007 (nr 2721)

13 oktober 2010

2010:82 Gloire

Jag gick ju med i Munskänkarna igen. Igår var jag på Loireprovning under den minst sagt kunnige och erfarne Jan Rosborn. I Näringslivets Hus på Storgatan satt 80 pers och provade:

7404 Langlois–Chateau Crémant Brut 119:-

87268 Vouvray Hélène Dorléans Brut 2007, Bourillon d'Orleans 129:-

73977 Muscadet Cuvée Boss' Art 2009. Domaine de l'Écu 119:-

94089 Clos de la Coulée de Serrant 2007, Savennières 449:-

88981 Vouvray Vieilles Vignes la Coulée d'Argent Sec 2008, Bourillon d'Orleans, 129:-

94458 Sancerre Côte de Champtin Blanc 2004, Champault 188:-

94068 Clos de l'Olive 2005, Couly-Dutheil 209:-

82173 Moulin Touchais 1971, Coteaux du Layon 599:-

Provningen var halvblind på det sättet att det inte var att ta miste på vilka viner som var mousserande. Av dessa var vouvrayen bäst. Mest komplex med toner av smör, gröngula äpplen och jäst. Det andra mousserande hade 60% chenin blanc, 20% cabernet franc och 20% chardonnay. Sedan var det fyra stilla vita. Två var chenin blanc, en var muscadet och en var sauvignon blanc som ekats. Muscadeten var lättgissad eftersom den hade lite jästbubblighet kvar. Den var också mest endimensionell med en dominerande syra, nästan lite för hård för mig. Med några pilgrimsmusslor är intrycket kanske ett annat.
I vilket glas som sauvignon blancen gömde sig missade jag. Det var så mycket ek att endast eftersmaken skvallrade om fläder kände jag när facit kom. Jag hade gissat på en av de två chenin blancerna. Av dem var den billigaste, vouvrayen, mest trevlig. Nicolas Jolys gyllengula Savennières var motspänstig, lite stängd och hård. Om man luftar den ett dygn kanske den skulle bli bättre, menade Rosborn. Vouvrayen för bara 129 kr var desto trevligare.
I släp följde sedan en cabernet franc och så det berättelseomspunna söta vinet Moulin Touchais. Om det jag inte begriper vill jag inte slösa ord men låt mig gissa att caberneten gör sig bra till en gräddig svampsås. Ensam var den inte stark. Moulin Touchais då? Där är less verkligen more och i rätt fåtölj, med rätt bok eller rätt ost tvivlar jag inte på att några centiliter av den söta chenin blancen kan utgöra en helkväll.