25 oktober 2009

2009:177 Det måste vara tre år sen


jag senast drack Bollinger Special Cuvée Brut. Kommer att tänka på det i slutminuterna av filmatiseringen av Stieg Larssons "Män som hatar kvinnor". Mikael Blomkvist (Mikael Nykvist) skålar, tror jag, i den champagnen tillsammans med kollegorna redaktionen på magasinet Millenium. Annars ser jag inte mycket till identifierbara drycker. En single malt som tillbringat årtionden i flaskan och avslutar en middag i filmen får man varken veta namet eller se etiketten på. 

Champagnen i fråga har blivit mer än 100 kr dyrare på tio år, vilket är beklagligt. Det kan bero på en ökad efterfrågan men också på den svenska kronans försvagade ställning. Jag har druckit 30-talet olika champagner. Den finaste var en Bollinger Grand Année från 1990. Bland de "enklare" är Bollinger Special Cuvée Brut fortfarande min favorit. 

"Män som hatar kvinnor" är inte lika fartfylld som uppföljaren "Flickan som lekte med elden". Men den är lika befriande fri från självdistans. I den här genren måste ämnet ju tas på allvar. Om regissören Niels Arden Oplev vet jag just inget mer än att han har lyckats med det. Alla rollinsatser, möjligen med undantag för Lena Endres och Björn Granaths, är goda. Märk väl att jag gillar den senare på scenen. Peter Haber som för mig tycktes ha hamnat i ett grått Beck-fack för gott gör här en roll som tillfälligt rycker upp honom ur det. Jag vill också gärna se Sven-Bertil Taube i fler roller i andra filmer. Om jag inte vore så klysch-känslig skulle jag skriva att gammal är äldst. 

I filmen förekommer en årstidsgoof. I ena scenen är trädgrenarna vårnakna, i den andra är det sommar med full lövgrönska, utan att det gått mer än några timmar emellan. Sånt är synd. 

Ju äldre jag blir, desto obehagligare tycker jag att våld på film är. Det finns scener som är plågsamt påtagliga här.

Det är tre år sedan jag läste romanen. Jag hade glömt det mesta men hade tydliga uppfattningar om hur platser och personer skulle vara. Och då kan jag naturligtvis ha synpunkter på hur väl filmen har lyckats med dem. Men jag tycker inte att det är intressant. För mig är det ingen svårighet att behålla bilderna från min läsning trots att jag har sett filmen. Och jag tycker att den här berättelsen kändes som skriven för film redan när jag läste den. Den gör sig faktiskt bättre på bio än i bokform.

Jag söker jobb nu. Intervjuer och hittills en test. Vad är jag bra på, varför söker jag det här, hur tänker jag i den situationen och så vidare. En både spännande och energikrävande process vilket får mig att tänka att det finns en grundläggande uppmaning värd att hörsamma, vad än i livet man företar sig. Den påstås ha stått inskriven ovanför porten till Apollo-templet i Delfi i Grekland och översatt till svenska lyder den: känn dig själv

(Och när jag får jobb så kommer jag att fira med Bollinger. Alla som upplåtit sina hem är välkomna att göra det tillsammans med mig.)

Bollinger Special Cuvée Brut (nr 7418), 385 kr

Inga kommentarer: